måndag, oktober 13, 2014

Finns han med oss eller ej?

Det är söndagskväll. Vi har ätit middag och druckit ett glas vin och tjejerna bestämmer sig för att sätta på musik och showa.
Och det är när jag sitter där, på stolen framför dem med mitt vin som jag plötsligt saknar honom något oerhört.
Min pappa.
Den morfar som barnen aldrig träffat.

Det är över tjugor år sedan som han valde något annat än livet.
Jag förbannar honom ofta för det.
Kanske lite extra idag.
För han skulle ha älskat att ha suttit här och kollat på showen med mig.
Showen med barnbarnen.
Barnbarnen som han aldrig träffat. Åtminstone inte på riktigt.
Vem vet om han ändå är med oss ikväll.


4 kommentarer:

  1. Jag få ren klump i halsen när jag läser om hans val, så hemskt och sorgligt. Min mamma har också varit borta i tjugo år, inget val, en olycka. Jag har genom åren ofta, ofta saknat att få visa henne min skatt, se den glädje det skulle skänkt henne. Fantiserat fram stunder av gemenskap och skratt över det goda i mitt liv och liksom tröstat mig med att jag verkligen vet att det skulle ha varit just så. Känt en slags närvaro av henne. Vem vet? Kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Och, såklart - fina, söta tjejer du har!!

    SvaraRadera
  3. Utan att bli allt för djup så tror jag att han alltid är närvarande, så länge han finns i ditt hjärta och i dina tankar. Kram!

    SvaraRadera
  4. du vet vad jag tror, och jag tror att jag tror samma som du tror.
    han sitter nog där i fåtöljen och myser. ganska ofta fast det inte känns eller hörs. eller så gör det det, för vem vet skillnaden ;)
    Stor kram till dig och dina härliga ungar.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!