Den här gången har vi valt att berätta. För familjen och vännerna. Det gjorde vi inte de andra gångerna.
Det gjorde inte saken bättre. Det blev liksom svårare att först berätta att man varit gravid, och sen att man fått missfall.
Så nu vet de flesta. Och sen får vi se. Det finns inga garantier för livet.
Ni gör helt rätt som berättar. Jag har också haft två missfall, och vi berättade inte något förrän det var ett faktum. Vi skulle ha berättat, men hade ju ingen anledning (tyckte vi) att misstänka att allt inte skulle gå som tåget i 40 veckor.
SvaraRaderaMan mår nästan alltid bättre av att prata om sådant här än att inte göra det. Plötsligt öppnar sig alla runtomkring och berättar om sina egna känslor. "Lycka till" känns lite fel i sådana här sammanhang, men det är så jag känner. Lycka till och försök att njuta!