Mensen är tre dagar försenad. Det är inget ovanligt. Och ändå går jag och hoppas. Men värken kommer, då och då, det molnar och är sådär hemligt diffust. Varför kan den inte bara sätta igång så att jag får veta. Den här ovissheten är lika jobbig varje gång.
Och på jobbet är det alldeles för många som har vackra och gravida magar och jag vill inget hellre än vara en av dem.
De här dagarna, innan jag vet, är de jobbigaste i hela månaden. Jag är lynnig och jävlig och borde egentligen ligga under en filt och bara vara. Inte vara här och försöka leka duktig chef.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just din tanke, den är viktig!