Förvånas över min omgivnings reaktioner på det faktum att jag är gravid. Alla blir glada och säger grattis och kramas och frågar en massa. Först. Men sen är det liksom tyst. Det är få som följer upp och frågar vad som händer, hur jag mår och hur allt går.
Reaktionerna när jag har bytt jobb, flyttat eller skrivit en artikel har varit mycket mer starka. Då är de flesta nyfikna och vill veta mera, varje gång vi pratar.
Kanske anses det så självklart med barn.
För mig är det långt ifrån självklart. Det vet de flesta.
Det slog mig ännu mer igår när jag träffade en vän och berättade att jag väntar barn. Hennes reaktion var väldigt avvaktande. Hon pratade mest om att jag nog inte alls borde sjukskriva mig från jobbet för att det kan ge dåliga signaler på jobbet om de vet att jag är gravid. Att jag på så sätt kan "sabba de chanser som finns". Hon menade att om jag får missfall så vet företaget att jag funderar på barn och att de då kan utesluta mig ur diskussioner om kommande eventuella tjänster.
Jag tänker inte riktigt så.
Det är som om jag går omkring med alla frågor, tankar och känslor och min närmsta omgivning går runt i sin. Inte så mycket mer.
Jag vill ha så mycket mer. Jag brukar få så mycket mer. Men just min graviditet föder tystnad.
Speak up. Please.
Ja, det är precis så jag vill se det. Är man en resurs som företaget vill satsa på så får man chanserna TROTS graviditet och barn. Men visst, tyvärr är verkligheten tuff på vissa företag. Men frågan är - vill man jobba på ett sånt företag??
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderaHar just börjat läsa din blogg men jag tycker absolut att du skall tänka på dig själv, behöver du vara ledig så måste du. Tycker det är viktigast att du tar hand om dig själv så allt går bra.
/Anna
Jag pratar sällan med folk om deras graviditeter det gör för ont i mig att prata om det jag inte lyckas få. Ibland finns det sådana skäl bakom tystnaden.
SvaraRaderaVad det gäller sjukskrivning får man verkligen hoppas att de är förstående, är de inte det är det nog frågan om det ändå är ett företag där du vill stanna kvar länge. Ett företag med så fyrkantig kultur skulle inte jag vilja satsa på.
Anna - Kul att du läser min blogg. Och visst har du rätt - jag är det viktigaste
SvaraRaderaKattmamman - Ja, sådana skäl finns det alltid. Och de respektar jag. Men mina närmsta vänner har inte de skälen.Så det känns lite konstigt. Men jag får respektera deras tystnad ändå.
Och visst har du rätt i att jag ändå inte vill stanna på ett fyrkantigt företag