Jag har aldrig varit särskilt förtjust i kakor och bakverk. Men den senaste veckan inser jag att jag har en ny drog - kanelbullar. Äter flera om dagen, sådär gott ugnsvarma. Med ett glas mjölk till (för det där med kaffe smakar inte längre likadant).
Ännu ett graviditetstecken antar jag. Och jag gillar alla sådana tecken. Det gör ingenting att jag mår illa på morgnarna, att brösten ömmar, att jag känner mig uppsvälld och att sticker i magen sådär emellanåt. Jag tar det. Jag tar allt. Bara den där lilla knodden får stanna.
Anställningsintervjun idag gick bra. Det kändes som ett jobb för mig. Och precis som jag misstänkte så drar det ut på tiden. Tidigast i början/mitten av april är rekryteringsprocessen klar.
Så då har jag tid på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för just din tanke, den är viktig!