Först oroar man sig för att man inte kan bli gravid. När man väl fått lyckan att bli gravid oroar man sig för missfall, att barnet är missbildat eller sjukt.
Om allt under graviditeten går bra och ser fint ut kommer oron för att något under förlossningen ska gå snett. Och när barnen väl är fött och allt gått bra oroar man sig för att det ska dö i plötsligt spädbarnsdöd. När den risken är över finns en rad andra saker att oroa sig för. Tänk om barnet får en allvarlig sjukdom. Tänk om det börjar knarka, blir arbetslöst, dör i en trafikolycka....
Så - adjö oro
Imorgon ska jag på mitt första ultraljud. Jag är inte orolig, mest spänd och förväntansfull. OM något är fel så tar jag det då, inte nu.
Jag precis så är det verkligen..
SvaraRaderaÄven om bebisen inte är född än så är mamma det hör jag :-)
Varmt lycka till imorgon/Anette.
Jag känner igen de där tankarna. Lycka till i morgon.
SvaraRaderaBra tanke! Släpp oron, och lycka till på UL!
SvaraRadera