tisdag, maj 02, 2006

Det bor en ölburk i min mage

Förvånas över det pinsamt dåliga utbudet av litteratur för blivande pappor. Jag botaniserade en hel del utan att hitta något som egentligen föll mig, och min sambo, i smaken. Till sist fick det bli "Du ska bli pappa", av Dick Sundevall. Den enda klassiker som finns. Men den är bitvis ganska grabbig och fånig. Som förklaring till vecka 16 står det bland annat att bebisen väger lika mycket som en ölburk.

Eh?

Det är något bättre för blivande mammor, men med det inte sagt att jag ännu hittat den absoluta favoriten. Kanske är det den jag borde skriva själv.
Jag fick i alla fall Ann Söderlund och Hanna Widells "På smällen, från A till Bebis" i tidig födelsedagspresent, av svärföräldrarna, och den är okej. Bort med skitsnacket och in med verkligheten. Inget "allt ger sig med tiden" och "du kommer instinktivt veta hur du ska bete dig med din bebis". Hur fan ska man veta det?. Jag tror knappast att det är inprogrammerat i våra gener. Lite sunt förnuft, javisst, men allt det andra - det behöver man vänner, familj och böcker till. Det är jag övertygad om. Sen måste man ju bilda sig sin egen uppfattning också, såklart, men jag är definitivt inte övertygad om att allt går på instinkt. No way.

Och så läste jag en helt annan grej, i mitt horoskop i senaste Elle. Det stod "Du har växt mycket den senaste tiden".

Det var enda gången, nånsin, som det funnits ett uns sanning i ett horoskop. Haha.

5 kommentarer:

  1. Jag vill gärna tipsa om Lars H Gustafssons böcker. De handlar väl inte just om det här med att förbereda sig på att bli förälder, utan mer om tiden efteråt. Han har så sunda åsikter och ser verkligen barnens behov och är en skön motvikt till vissa som hörs alltför mycket, t.ex. Anna Wahlgren. Den bok jag läst av honom är Upptäcka livet : om barns, ungdomars och vuxnas utveckling tillsammans och den hade jag som icke-förälder stor behållning av.

    SvaraRadera
  2. Håller med om "Du ska bli pappa", den är bitvis rätt OK tycker jag men ibland är den bara SÅ fånig. Som det där med ölburken. Hö-hö liksom.

    SvaraRadera
  3. Fast det äääääär naturligt och rätt mycket instinkt när man får barn. Faktiskt. Jag lovar.
    Det måste det ju vara med tanke på att jag knappt pratade om barn alls eller läste någonting överhuvudtaget om barn innan lilleman kom. Och inte efteråt heller. Det funkar faktiskt ändå.

    SvaraRadera
  4. Mi - tack för tips!

    Erika - du är den enda som säger så. De flesta av mina vänner som har barn påstår att de står helt handfallna inför vissa saker som de inte haft en aning om. Men det är såklart olika. Jag hoppas ju såklart att jag kommer att ha en jäkla massa instinkt :)

    SvaraRadera
  5. Visst är det massor som man inte har en aning om - men frågan är om det spelar någon roll eller inte.

    Att inte ha en aning är ju inte samma sak som att stå handfallen.

    Det är jättemycket som jag inte har haft en aning om, fast någonting gör jag ju när "vad-det-nu-är" uppstår. Jag står ju väldigt sällan handfallen (eller får panik, eller tycker att det är obehagligt, eller tycker att jag är en korkad mamma som inte fattar någonting. Det är mest ett "aha, nu blev det visst så, undrar om det funkar om vi gör .... sisåhär istället").

    Fast jag kanske inte löser situationen på "rätt sätt" enligt normer, böcker, andra, utan¨på "vårt sätt".

    Och ibland blir "vårt sätt" helfel. Ibland inte.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!