Det här med landstingsvård...

Alldeles snart går jag in i vecka 22. Det är liv och rörelse därinne nu. Som mest när jag precis yogat och ska köra avslappning. Då är det som knoddisen verkar tycka att jag ska fortsätta ytterligare ett tag ,eller så kör den egen yoga därinne i fostervattnet, för det sprattlar och fladdrar och sparkar i hela magen. Inte så mycket avslappning för den inte. Den är som minst aktiv när jag själv är aktiv med andra ord. Precis som det ska.

Däremot har jag upptäckt, eller rättare sagt var det min mamma som upptäckte det, att det står fel personnummer och klockslag på mina foton från ultraljudet. Det är alltså inte min bebis som jag beundrat i några veckor. Det är någon annans. Såvida KS inte har en jävligt bra förklaring. Jag ringde för att boka ny tid, självklart vill jag ha foton på MIN bebis, men givetvis kom jag till en telefonsvarare, de har bara telefontid en timme på förmiddag. Såklart. Det borde jag ju ha fattat. Jag är redan trött på landstingsvården. Borde kanske gått privat i alla fall, som jag tänkte från början. Men så var jag bekväm och tänkte att jag skulle ha nära till barnmorskan. Men, njae, jag åker nog gärna en bit för att bli väl omhändertagen.

I övrigt älskar jag min mage och mina nya mammakläder. Det enda jag längtar efter är att kunna sova på magen igen, för det gör jag alltid annars (nu är sidoläge det enda som funkar, och så lär det väl bli ett tag framöver) och så vill jag äta varmrökt fisk och brieost.

Men mest av allt vill jag ha nya foton på min bebis.