Förberedelser

Nu har den första bebisen i föräldragruppen fötts. En bedårande liten Marlon tittade ut i helgen. Och den stolta mamman säger lyckligt "Förlossningen skulle jag kunna göra om 100 ggr, och det är värt varje sekunds smärta. Jag lovar!!!"
Det bådar gott.

För nu är det nära. Även om jag går några veckor över tiden så är jag mamma inom en månad.
Och precis som inför varje förändring i mitt liv förbereder jag mig. Så gott jag kan.
För mig handlar det om att träna andning, avslappning och målbilder. Det är de verktyg som vi kommer att använda oss av under förlossningen. Jag vill gå in i min kropp, och min man kommer att hjälpa mig att göra det, samtidigt som han har yttersta ansvaret för det runt omkring, det som jag inte vill ha kontroll på, för en gångs skull. Jag önskar nämligen att jag kan släppa all kontroll och bara föda. Inte oroa mig för vad barnmorskan gör, varför en apparat ser konstig ut eller vad som händer i rummet intill. Bara vara, i mig själv, med bebisen.

Ett av mina nyckelord för förlossningen är party. Men också lugn, trygg, närvaro. Min man har lagt till ordet delaktighet. Han vill verkligen känna att han är med och kan påverka. Och det är jag övertygad om att han kan.
Vi övar och pratar igenom förlossningen och det känns som om vi är så förberedda vi kan.

Drömförlossningen för oss båda handlar om att vi kan sköta det mesta av öppningsfasen hemma, tillsammans, och att vi får plats på det sjukhus vi önskar. Att barnmorskan är erfaren och känns som en bra coach och att vi hela tiden får information om det som händer. Vi vill båda vara närvarande och känna att vi är delaktiga i hela förlossningsförloppet som löper på normalt och i lagom takt. Jag vill känna mig trygg och fokuserad och klara mig så långt som möjligt utan medicinsk smärtlindring. Barnet föds friskt och nöjt, jag spricker inte mer än vad som kanske ändå är nödvändigt, moderkakan kommer ut som den ska och allt känns lyckligt.

Mardrömsförlossningen handlar om att jag inte har fokus, att min man är sjuk och inte kan följa med så att jag får föda själv. Att det är stressigt på sjukhuset och att ingen har tid att förklara vad som händer. Och såklart - att något allvarligt händer barnet eller mig.

Målbilder (att fokusera på när det är som jobbigast)

• Bebisen ligger på min mage. Allt har gått bra.
• Vi är tillsammans efter förlossningen, alla tre. Lyckliga. En familj.
• Vi är hemma igen och går promenad med bebisen i nya vagnen

På profylaxkursen fick vi jobba med just detta - nyckelord, drömförlossning/mardrömsförlossning samt målbilder. Men också massagetekniker och avslappningsövningar. Tillsammans ger det åtminstone mig och min man precis de verktyg vi behöver för att fixa det här. Det kan kännas makabert att även gå igenom mardrömsförlossningen, men även det är en del av förberedelserna. OM något av detta inträffar har vi även en plan för hur vi hanterar det.