Nej, nu räcker det

Jag är egentligen emot den. Har sett alldeles för många bevis för när den används som ett substitut, när föräldern helt sonika ger den till barnet istället för att ta reda på vad barnet egentligen vill.
Men nu, efter snart fem veckor, vet jag att Signe vill snutta - hela tiden. Och varken jag eller mina bröst eller hon klarar av att vi tillbringar dygnet runt i sängen. Jag känner mig instängd och kvävd, mina bröst blir ömma och Signe kräks och får knip i magen.

Så nu är den steriliserad och klar att använda - nappen.

Redan på BB konstaterade man att Signe har ett extremt stort sugbehov.
"Det kan bli jobbigt för dig som mamma", sa man då.
Det är inte jobbigt. Det är frustrerande och håller på att driva mig till vansinne.
Så idag, efter ännu en jobbig natt, tog jag beslutet att det får bli napp. Då hade jag ammat henne klockan ett, två, tre, fyra, fem och halv sju. Men hon åt kanske bara en av gångerna, resten av gångerna låg hon bara och snuttade. Det funkar liksom inte. Och det är inte farligt med napp, eller för evigt, men det känns ändå fel. Hade helst sett att hon klarat sig utan, att hon hittat sina fingrar, men hon fixar inte det. Och så ligger hon där som en liten hjälplös fågelunge och pickar frentetiskt efter allting som hon tror är bröst.
Sen kan det ju faktiskt bli så att hon ratar nappen. Att hon spottar ut den och fortsätter picka efter mitt bröst.
Det problemet tar jag i sådana fall då.