Signes mormor är på besök. Jag ammar och får avlastning. Men ärligt talat längtar jag efter att hitta mina egna rutiner nu. Att slippa välmenande råd och stressen över att hinna umgås samtidigt som jag bara vill sova. Det är ingen som begär något, men känslan finns där ändå.Och Signe äter med varanntimmesintervaller. Allt är en dvala.
Men någonstans i den där dvalan kom också första leendet. Och efter det får det vara hur mycket dvala som helst.
Jag känner en bäbis som föddes den 10 okt. Träffade henne i söndags när hon döptes (jag är hennes fadder). Hon är, liksom din flicka, helt ljuvlig!
SvaraRaderaUt med välmenande mormor tills du hittar dina egna rutiner! Sen kan hon komma och avlasta igen :-)
SvaraRaderadu skriver så himla fint.
SvaraRaderaVälmenande mormor har åkt sina 40 mil tillbaka, och nu ses vi inte förrän till nyår. Även om jag längtar efter egna rutiner så kommer jag att sakna henne. Hon är ju ändå min mamma. Och Signes mormor
SvaraRaderaminna - tack :)
Första leendet... Det måste vara underbart! Som jag längtar nu...
SvaraRadera