måndag, januari 15, 2007

Det här med sex

Lusten kommer och går. Och när den väl kommer finns inte tiden. Tiden finns nästan inte alls. OM den finns så föredrar jag att sova. Mannen också.
Så har det inte riktigt varit tidigare. Nu bävar jag för att det alltid kommer att vara så.
Vi får liksom bestämma oss för att hångla. Men det funkar ju inte heller, i längden.

Hur sjutton gör man?

8 kommentarer:

  1. Jaa du... Isak är 5,5 månader och min lust är inte tillbaka än. Senast igår pratade vi om det och jag antar att det bara är att "härda ut". Mysa på andra sätt - hångla som du säger - och av det faktum att man är en familj. Sen kommer nog lusten tillbaka när man minst anar det. Så måste det vara.

    SvaraRadera
  2. Ja du, det undrar jag med. Hur bär sig folk åt, såna där som har sjuttioelva barn och har sex tre gånger i veckan? Jag tyckte det var skitsvårt att hinna och orka med INNAN vi fick barn, hur ska det gå nu? Vi har inte debuterat än sedan Nora föddes, tänkte vänta tills efter efterkontrollen så jag vet inte riktigt hur det är med min lust än. Funderar dock mycket kring det...

    SvaraRadera
  3. Man ska inte göra mer än det man känner för. Dock tror jag det är väldit viktigt att visa ömhet mot varandra. Kramas och pussas då och då och gärna oftare än då och då. Ni är ju fortfarande ett par och "ni" även om ni är föräldrar.
    Att bara mysa som i att kramas och pussas, för att kanske ibland övergå till kyssar och kanske så småningom lite hångel, gör att man bygger upp en mysig stämning. När ni så småningom känner att skulle vilja gå längre men kanske inte har möjlighet, kanske ni kan be någon i familjen sitta barnvakt någon timme en kväll så att ni får lite mys utan att känna att ni måste ta hand om bebisen när hon skriker.

    SvaraRadera
  4. Amningstiden är ju väldigt speciell, på många sätt. Jag tänker låta den vara det, med allt vad det innebär av sömn i olika rum (för mannen och mig)och ingen lust till sex.
    Jag ska ju liksom ta hand om Signe nu, det andra kan vänta. Det är väl som med allt just nu. Tiden med Signe, när hon är spädbarn, kommer aldrig tillbaka, men det gör tiden med min man. Förhoppningsvis :)

    SvaraRadera
  5. Nora är precis 6 månader nu och min lust har inte kommit tillbaka ännu. Kan bara säga att jag längtar nåt enormt...

    SvaraRadera
  6. Ge det TID! Det tar ett tag att ställa om sig till det nya familjelivet. Efter nåt drygt halvår när man börjar känna sig varm i kläderna (hehe), så löser det sig oftast automatiskt. Eller så får man helt enkelt acceptera att småbarnsåren inte blir lika heta som innan bebbe! Men DET KOMMER IGEN! Var så säker :-) Vi debuterade efter två veckor, kändes helt okej. Men inte är man lika på g som innan bebbe, inte! Tror det blir bättre med det den dagen Peo får eget rum (= om/när vi flyttar)!

    SvaraRadera
  7. Två veckor! Jisses amalia....Det var inte dåligt.
    Men visst - var sak har sin tid.

    Och Minna - jag kommer inte åt din blogg längre. Det vill jag kunna göra....

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!