Så kom den då till slut. Snön. Men bara några dagar. Åtminstone för oss. Den ligger fortfarande kvar, i byn på gränsen mellan Hälsingland och Jämtland, men vi har åkt ifrån den. För ganska länge sedan.Det var där vi firade nyår. Hos Signes mormor. Och när jag ser den här bilden längtar jag tillbaka. Till det där alldeles enkla och självklara. Till naturen och älven. Till avlastningen och att bli bortskämd av mamma.
För nu är det vardag igen. Mannen har börjat jobba och jag och Signe är ensamma igen. Det gör att det börjar bli dags för rutiner.
Spjälsängen är på plats och nu vill jag att Signe sover mer i den än i min säng eller i soffan. Och frågan är - ska vi placera sängen i vårt sovrum eller ska hon sova själv, i sitt eget rum? Jag är inne på det sista alternativet. Men, ja, inte sjutton vet jag.
Dop är inbokat. Den fjärde februari i Lovö kyrka. I samband med familjegudtjänsten och med samma präst som vigde mannen och mig. Sedan återstår planeringen av själva kalaset. Vi tänkte bjuda på en enklare lunch - någon som har tips och idéer och kanske vill dela med sig av egna erfarenheter? Vi har bara bjudit närmsta familjen och kommer att bli drygt 20 personer.
Och så vill jag säga grattis till Anna som precis fått en liten Ludvig!
Hej vännen! Tack för inlägget på min blogg! Jag får ta min sambo i örat :-). Vilken vacker naturbild! Man riktigt ser lugnet och ibland längtar man till en lugn och enkel tillvaro. Jag har tyvärr inga egna erfarenheter av var man bör placera en bebis, men det känns som att jag skulle vilja ha bebisen i sin säng inne hos oss de första tre månaderna och sedan får den flytta in till sig. Vad trevligt med dop! Vi var på ett dop i december och där bjöds det på lite kallrökt, potatisgratäng, sallad och bröd och efteråt var det kaffe och tårta. Det tyckte jag fungerade alldeles utmärkt om man vill ha enklare förtäring. Lycka till med planeringen inför dopet! Kram!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaDefinitivt eget rum! Det är min erfarenhet efter tre barn - bättre för alla, barnet vaknar inte av minsta ljud från föräldrarna och föräldrarna vaknar inte av minsta ljud från barnet. Och ljud ger de ju ifrån sig, men det tar tid innan man fattar att man inte alltid måste rusa när de ger ljud i från sig. Vem "småmuttrar" inte i sömnen? Gäller vuxen som barn...
Och kallrökt med potatisgratäng/-sallad mm är alldeles utmärkt. Man kan förbereda innan och det behöver inte ätas exakt när det är färdigt.
Vad härligt med snö! Jag sitter också och funderar kring rutiner, har bestämt mig för att kliva upp tidigare och försöka få in lite goda vanor. Som det är nu går vi inte upp förrän vid 10-tiden och ibland ännu senare... Funkar inte i längden och man får alldeles för lite dagsljus! Jag började så smått med spjälsängen idag, på dagtid och det gick faktiskt bra. Vi får se hur det går i fortsättningen! Och ja, det är gudomligt mysigt när de börjar prata :-)
SvaraRaderaHär tycker föräldrar olika. Jag önskar att Peo hade möjlighet att få eget rum, men vi har inget till övers så han sover i vårt sovrum. Hade vi haft ett, så hade vi nog flyttat dit spjälsängen typ kring 4,5-5 månader. Tidigare känns sådär. Men det är personligt! Man får känna efter lite, tror jag. Har man exempelvis ett lättväckt barn? Och så vidare...
SvaraRaderaNär Lilla My var tre månader hade jag ångest för att jag inte lyckades få in rutiner som jag ville. Inte ville hon åka vagn och inte ville hon sova själv och inte ville hon somna utan att ammas och inte ville hon ta tutte utan bara snutta på mitt finger...
SvaraRaderaOch sen, konstigt nog, så började bitarna ramla på plats. Inte för att jag lärde henne utan för att hon förändrades och utvecklades, tror jag. Så, med facit i hand, jag skulle ha varit lugnare. Det mesta löser sig av sig själv har jag märkt!
Kramar
Ja, det är nog olika. Som så mycket annat här i livet gäller det att hitta det som passar bäst för just min familj.
SvaraRadera