Dop

Så är hon då döpt. Vår lilla Signe Elise.
Och jag var en alldeles gråtmild och stolt mamma. Hela dagen.
För några år sedan var det inte alls självklart att jag skulle döpa mitt eventuella barn i kyrkan. Nu tvekade jag inte en sekund. Och jag tror att det är prästens förtjänst. Han som vigde mig och min man, och som nu också döpt Signe. Han är en ängel. En riktig klippa. Med van hand lotsade han oss igenom hela ceremonin och gjorde familjegudtjänsten i Lovö kyrka till en personlig resa för oss som var där för att döpa Signe. Och för alla andra också. Tror jag.
När barnkören sedan kom upp till altaret och ställde sig vända mot oss och sjöng en sång direkt till Signe så var inte ett öga torrt. Definitivt inte mina.

Efteråt bjöd vi på lunch och kaffe hos Signes farmor och farfar. Och så skålade vi i champagne. För vår vackra tjej.
Kvällen avslutades med en middag hemma hos oss, för Signes farmor och farfar, mormor och morfar.

Sedan sov Signe hela natten. I sin spjälsäng. Utan att äta en endaste gång.

Trumvirvel.