Det kretsar mycket kring sömn i mitt liv. Att få tillräckligt mycket av den. Att sova igen det jag missat. Att hitta stunder att sova. Att hitta platser att sova.
Och på något underligt vis så funkar det. Till och med ovanligt bra. Bättre än jag trodde.
Innan jag fick barn såg jag sömnlösa nätter framför mig, sådana nätter då man vakade och vaggade och nästan zombielikt vandrade genom lägenheten med en skrikande bebis på axeln.
Så är det inte.
Så har det aldrig varit.
Men sömnen är ändå en bristvara. Min kropp, själ och ande kräver minst åtta timmars sömn, i sträck.
I början fick jag kanske två. Sedan blev det tre. Och en lång tid var det fyra timmar.
Men nu, sen drygt en och en halv vecka så sover Signe fem-sex timmar, utan att vakna. Det gör mig lyckligt lottad.
Men så vet jag också att det är svårt att prata om en rutin med ett sådant litet barn. Men tänk om.
Vilken dröm
Vilken sömn.
Två gånger är en vana. tycker man som förälder - i alla fall om det handlar om positiva förändringar ...! :-)
SvaraRaderaJag tycker det låter som om ni har ett riktigt litet praktexemplar till dotter.
SvaraRaderaGud. Vad. Härligt. Jag är grymt avis på flertalet timmar sammanhängande sömn!
SvaraRaderaDu är utmanad. Se min blogg.
SvaraRaderaAnna, my friend, you´re back! Utan brutna ben hoppas jag. Och jag får väl hålla med, två gånger är en vana :)
SvaraRaderaCamilla - ja, jag förstår att du är avis. Du verkar ha ett litet helvete med din pojkes ovana att vakna så många gånger varje natt. Beundrar dig som orkar!!
Erika - jag är ledsen, men det där med utmaningar är inte riktigt min grej. Jag får bara prestationsångest och kommer inte på ett dugg....
Nästa gång kanske....för jag vill ju inte bli bortglömd ;)