fredag, april 27, 2007

Jag vet vad jag vill bli när jag blir stor

Plötsligt ramlade den bara ner. Insikten. Den där stora och ibland hopplöst ovissa om vad jag vill bli när jag blir stor.
Men nu vet jag. Precis. Nästan in i minsta detalj.

Jag vill ha mitt egna företag. Med en praktik där jag kan ta emot enskilda klienter. Jag vill springa benen av mig ute på företag, som konsult, och jobba med utveckling och förändring. Jag vill föreläsa och författa. Och kanske hitta en egen metodik för det här med personlig utveckling, och grupputveckling.
Punkt slut.
Om tre år, ungefär, har jag utbildningen. Som samtalsterapeut och organisationskonsult.Resten är a piece of cake. Jag är utbildad journalist och kan använda mig av det i föreläsningsbiten och författandet. Och med all erfarenhet från telekombransch- och serviceyrken har jag det som krävs för att jobba på företag, som organistationskonsult. Till det kommer min enorma nyfikenhet på och för människan och hennes psyke. Det hjälper mig inte bara i samtalsterapin utan i allt det där andra också. Och i livet i stort.

Nu har jag planterat mitt frö. Må det växa till en helvetes stor och vacker olivlund.

7 kommentarer:

  1. Nu bara måste jag kommentera det här också...
    Det låter ju helt fantastiskt! Du verkar ha kommit långt med dina planer och det låter jätteintressant. Kanske kan det vara nåt liknande jag kommer fram till så småningom, men jag är bara i början av mina funderingar på att göra nåt annat. Det är framförallt sedan jag började med yoga och sedan började gå i terapi som mitt intresse för tankar och tankars kraft, för människors egna utvecklingsförmåga, börjat blomstra - parallellt med att jag såklart jobbar med dessa saker själv. Kanske nöjer jag med att lära mig själv blomma ut i ett friare och rikare liv, eller så blir det också något jag kommer att sysselsätta mig med. Det är hur som helst väldigt trivsamt med tankarna på att kanske, kanske...
    Din utbildning låter väldigt intressant, och roligt att ni använder giraffspråket. För mig är det något helt nytt som verkar spännande. Och min man är definitivt inte med på alla planer. Ännu. Hann har inte ens velat prova yoga.
    Och du, jag råkar också vara journalist.

    SvaraRadera
  2. Oj,vad glad jag blev när jag läste det. Och lite avundsjuk. Att du vet vad du vill bli är du blir stor. Jag är fortfarande inte säker.

    SvaraRadera
  3. Vad kul att du kommit på vad du vill bli!

    SvaraRadera
  4. Vad skönt det låter. Själv velar jag, men drömmer om att söka polishögskolan trots OB tid och skitlön. Men jag antar att det inte är det viktigaste. Man måste trivas. Jag är trött på att gnugga rumpan mot en kontorsstol.

    SvaraRadera
  5. Yogamamman - Det är onekligen något speciellt med yogan, den väckte väldigt mycket hos mig också. Utan den hade jag aldrig kraschat (gjorde det på ett yogaläger) och utan den hade jag aldrig kommit tillbaka.
    Och jag tror att det där med utveckling, och hur långt du vill gå och satsa, är något som växer fram.
    Min man har testat yoga, men inte mig, utan med sitt jobb, när han var tvungen ,haha, men han gillade det!
    Skoj att du också är journalist. Jag jobbade som det för många år sedan, och jag har ingen längtan tillbaka, inte som journalist i ordets rätta bemärkelse i alla fall.
    KUL att du börjat kommentera här, tycker jag :)

    Kaffeflickan - ja, det känns ganska stort att ha landat så bra i mina planer. Jag hoppas att även du gör det, om det är det du vill. Och ibland händer ju helt andra saker i livet, så jag har ju ingen aning om om det är såhär det blir. Men jag hoppas.

    En södertäljebos liv - japp, det känns kanon :)

    Fröken kaos - SÖK!!!! Har du en dröm kan det aldrig gå fel, det är ngt av mitt motto.

    SvaraRadera
  6. Men jisses - är du också journalist?

    Vilken bra idé - hoppas du genomför den och lyckas bra!

    SvaraRadera
  7. Tinselflickan - ja, utbildad på Poppius i tre år + ettårig mediautbildning på folkhögskola. Men som sagt, det var några år sen jag jobbade som journalist, och längtan tillbaka är inte så stor, men jag använder kunskaperna ofta, ofta.
    Och drömmen är ju fortfarande att kunna skriva, på heltid, men då som författare.
    Kul att du skrev en kommentar, jag är hos dig till och från, men det vet du ju...

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!