Det är inte Signes fel. Hon gör det inte medvetet. Och alla skrik betyder något. Men just idag drivs jag nästan till vansinne av att inte kunna andas.
Givetvis gör jag fel. Givetvis borde jag lägga henne till bröstet och ge henne närhet, särskilt som ingenting annat fungerar.
Men jag vill inte det.
Jag vill dricka min latte i fred, på balkongen.
Jag vill plugga.
Jag vill sätta mig vid datorn och beställa de där tågbiljetterna till mamma så att hon kan komma till min födelsedag.
Jag vill blogga.
Jag vill kissa i fred.
Jag vill bara kunna vara, åtminstone en liten, liten stund.
Men det funkar inte. Signe bara gråter. Eller skriker för att jag går iväg in i ett annat rum.
Jag skulle ha gått ut på förmiddagspromenad. Jag hade till och med gjort latte och packat väskan. Men så börjar Signe skrika. Och ingenting fungerar. Och jag kan inte klä på varken henne eller mig.
Till sist håller jag på att gå sönder av stress. När jag lägger ut henne i liggdelen på balkongen somnar hon. I en kvart. Sen är det likadant igen. Jag får inte ens ro att äta lunch.
När Edvins mamma hör av sig och vill ses känns det som en räddning från allt kaos.
Och Signe somnar i vagnen. En liten stund. Men hon vaknar givetvis när vi stannar på den där soliga uteserveringen för att äta lunch.
Men då känns det på något vis okej. För då är Edvin och hans mamma där. Och i bordet intill sitter en cool mamma med sin 5-åriga dotter och 4-månaders son och vi börjar prata och hon ger så mycket energi att det mesta känns okej. Åtminstone en liten stund.
För sedan är det likadant igen. Och Signe bara gråter.
Nu är mannen hemma. Och jag har stängt in mig i arbetsrummet för att få lite egentid. En liten, liten stund.
Puh, ja det är inte lätt att veta vad som är rätt dessa dagar när ingenting är lätt. Sänka ambitionsnivån och bara försöka överleva är min metod. Äter hon inte - strunta i det den dagen. Sover hon inte - låt henne vara uppe tills hon stupar. Det är ingenting som hon mår dåligt av i slutändan. Men jag vet, lättare sagt än gjort..
SvaraRaderahärligt att se att någon är ärlig i sina uplevelser. Jag känner mig ganska dum när jag gnäller om min graviditet då och då men det har jag bestämt att jag inte ska göra för ibland är det jobbigt och det är ju helt okej att erkänna det! kul att kika förbi här!
SvaraRaderaJag vet precis hur det känns, ibland kan det faktiskt vara räddningen att bara få kissa i fred, eller dricka kaffe, eller läsa en tidning, bara i fem minuter.
SvaraRaderaUsch vad jobbigt du har det nu. Jag har varit med om samma sak. Det är vi nog flera som har. Det är så himla jobbigt, men det går över. Promise. De där perioderna håller på max några veckor i stöten. Peo var kring en vecka. Under tiden gäller det att samla all energi man kan för att inte slänga ut barnet genom fönstret. Nej, men skämt åsido. Det går över.
SvaraRaderaTa hand om dig.
SvaraRaderaKommer du ihåg när jag satt, höggravid i tvättstugan och stortjöt stirrade på tvättmaskinen som snurrade, runt, runt, runt, och försökte räkna ut vilket plagg som syntes flest gånger? Bara för att det var min enda tillflyktsort.
Du har en sådan där dag.
Det kommer fler.
Men det kommer ännu fler bra dagar.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHej! Känner igen mig, vi har haft flera såna dagar sista tiden. Ibland undrar jag hur jag ska klara mig igenom detta utan att bli galen på riktigt... men så kommer en underbar dag i bebisvärlden igen och då känns det bättre! Kramar
SvaraRaderaDet här har man ju hört talas om, men inte fått uppleva själv. Det är nog inte så himla lätt att befinna sig i kaoset. Jag hoppas att Signes period går över snart så att ni får lite lugn och ro igen. Tänker på dig, det vet du. Lycka till med början på din roman. Jag har alltid tänkt att du en dag kommer att börja skriva romaner. Du skriver så fängslande och vackert att man bara vill läsa mer av det du skrivit. Jag tror på dig vännen! Hoppas att jag får ett signerat ex när första romanen blivit publicerad :-). Stor kram från en tjockis i Linköping :-)
SvaraRaderaDet är bättre nu. Jag har mina dagar. Som alla andra. Och för mig känns det självklart att vara ärlig med det, livet ser ju ut så.
SvaraRaderaKajsa - ja, det gäller verkligen att sänka ambitionsnivån, jag jobbar på det
Superquinnan - ja, för mig handlar det om att våga vara ärlig även med det som inte alltid känns så bra. För livet är tufft emllanåt. Det finns alltid de som har det värre, men det hjälper inte alltid att tänka så. Så gnäll på om din graviditet, det har du all rätt att göra. Det kan vara hemskt jobbigt att vara gravid!
Åsa - ja, tänk att man ser det där med att kissa i fred som en seger :)
Camillas lockar - ja, jag hoppas att perioden går över snart. VET ju att den gör det, men när man är mitt uppe i den så är det tungt.
Kaffeflickan - Du har så rätt, och visst är det så att de bra dagarna överväger de dåliga. Men ibland kommer de där stunderna när man behöver sitta och glo in i en tvättamskin :)
Hannah - ja, utan de där alla underbara dagarna skulle man nog kunna bli galen. Faktiskt.
Mitt liv - kanske behöver du inte uppleva det, vi är ju alla olika. Och jag skäms lite för att erkänna att det är tungt ibland, men va fan - så är ju livet. Tack för lyckönskningen inför mitt romanskrivande, självklart får du ett signerat ex, men du kanske får vänta fyrtio år till, det vet man ju aldrig ;)
Ja, så är det... och läsa en hel skönlitterär bok, som du skriver om längre bak vill man också göra! Jag gjorde det när Teodor var några månader med honom hängande i sele på magen. Inte riktigt samma sak (ingen egentid), men det var ändå en start...
SvaraRadera