Det är det här med att vara en bra mamma. Eller en dålig mamma. Eller en mamma vilken som.
Jag är en bra mamma, eller åtminstone en mycket bättre mamma än vad jag hade varit för bara några år sedan.
Det kom upp till diskussion igår, i skolan, att det är så många som är glada för min skull, att jag började den här utbildningen innan Signe kom och på så sätt fick en stadig grund att stå på i och med att vi jobbade nästan enbart med den egna personliga utvecklingen under första året.
Och jag är glad. Näst efter Signe är min utbildning det bästa som hänt mig. Att rota bland det förflutna, hitta framtidens drömmar och på så sätt landa i nuet gör mig mer medveten om mig själv än vad jag någonsin varit tidigare. För utan att känna mig själv kan jag omöjligt känna hela Signe. Nu vet jag att jag ser Signe istället för mig själv. Jag vet också att jag är mån om min egentid och att visa henne att jag har fler identiteter än att bara vara mamma.
Om det sedan räcker hela vägen fram har jag inte en aning om, jag är ju inte mer än människa, men det är först nu som jag är redo att vara mamma. För några år sedan hade det aldrig gått lika bra. Så mina missfall, de båda, hur jobbiga de än var, de hade en mening.
Låter fantastiskt. Beundrar och är avundsjuk på dig. Jag har fortfarande massa grejer att ta tag i. Det oroar lite. Men jag hoppas och tror att det ska gå vägen ändå. Man är ju inte mer än människa. Jag har en tendens att koppla ihop älska och offra allt - det är en av de största grejerna jag har att jobba med.
SvaraRaderaSå fint å lese! Selv er jeg veldig glad for at jeg skal bli mor nå, og at det ikke har hendt tidligere. Og visst gjør motgang en bevisst på valg og prioriteringer.. (er i uke 9 i dag, fikk se en minibaby med fingre og tær som vinket til oss i dag.. :-) Helt utrolig..) Jeg håper og tror at jeg kan bli en god (nok) mor. Men det er nok en del ting i min egen familiehistorie jeg må tenke igjennom når den tiden kommer. For å unngå feil andre har gjort.
SvaraRaderaJag tror också att det är så. Att allt har en mening. Även missfall. Du verkar stark. Och det är härligt att läsa det du skriver.
SvaraRaderaJag tror att om man får ett barn efter att ha fått missfall så kan man lättare stå ut med missfallen. Jag tror dig när du säger att du är bättre lämpad som mamma nu än tidigare. Men jag tror aldrig aldrig att missfall kan ha en mening.
SvaraRaderaJenny - så länge du är medveten om vad du känner att du bör förbättra så har du kommit jättelångt!
SvaraRaderaÄlska och offra allt är ju ingen bra kombination dock, åtminstone inte för dig. Du är värd att lyssna på dig själv också. Lycka till!
Min norska vän - grattis till nio veckor. Och även du har ju kommit långt som är medveten om vad du bör jobba med. Jag håller alla tummar!
Camilla - tack!
Betty - jo visst är det så, att det är lättare att acceptera missfallen efter att ha fått ett barn, det håller jag helt med om.
Däremot tror jag att det finns en mening med missfall. I alla fall mina. Min kropp var sönderstressad och jag var inte alls i balans att bli mamma. Och många gånger är meningen med ett missfall att stöta ut ett missbildat barn. Men jag menar inte att bagatellisera missfall, det är alltid jobbigt och tungt och en STOR sorg.