Jag är övertygad om att alla mår bra av stillhet. Då och då. I små eller stora doser. En eller flera gånger om dagen. Att plötsligt bara få vila från alla kroppsförnimmelser, tankar och känslor, för att sedan återgå till livet med en mer medveten styrka och närvaro.
Jag är också av den bestämda uppfattningen att alla måste få hitta sin egen grej för att hitta sin stillhet. Det må vara tennis, löpning, en promenad i skogen eller en drink på stan. Jag värderar inte.
Själv använder jag meditation som mitt sätt att komma i kontakt med den där innersta kärnan som finns inom mig men som livet så skickligt försöker få mig bort ifrån alldeles för många gånger.
Det kan vara en tidig morgonmeditation. En sen kvällsmeditation. En lång meditation när jag är väl förbredd och alldeles ensam eller en kort meditation strax innan ett viktigt möte.
Min meditation handlar om om att upptäcka vad som händer i kroppen och sedan fokusera på andningen.
Såhär gör jag, efter att ha satt mig en ställning som funkar bäst för dagen (oftast i halv lotus-ställning):
går igenom alla kroppsförnimmelser - har jag ont nånstans, spänner jag mig, är jag lugn? Sedan tar jag varsamt hand om alla förnimmelser, accepterar att jag har dem men också att jag är så mycket mer än dessa förnimmelser
går igenom alla känslor - hur mår jag, vad känner jag? Är jag glad, ledsen, arg?
Sedan tar jag varsamt hand om alla känslor, accepterar att jag har dem men också att jag är så mycket mer än dessa känslor
går igenom alla tankar - vad är det som spökar runt i huvudet, egentligen? Sedan tar jag varsamt hand om alla tankar, accepterar att jag har dem men också att jag är så mycket mer än dessa tankar.
Och sedan använder jag zenmeditationens teknik att fokusera på mina andetag, som kommer långt nerifrån magen. Jag andas, utan att ändra på andetagen, och räknar dem.
Jag tillåter förnimmelser, tankar och känslor att komma upp till ytan, men jag griper inte tag i dem utan låter dem flyta i mitt medvetande. Och tappar jag andningen så börjar jag tålmodigt om. Gång på gång.
Sedan låter jag mobiltelefonens alarm väcka mig tillbaka, efter fem, tio, tjugo, trettio eller fyrtio minuter.
Fint att du beskrev hur du mediterar! Jag har nämligen funderat på det... Du skriver ju att du gör det ofta.
SvaraRaderaSjälv hittar jag nog den inre stillheten på andra sätt, meditation har jag inte fått att fungera. Jag blir för rastlös helt enkelt. Vill att nåt ska hända, när det är det motsatta man vill uppnå. Men som du inleder med, alla är olika! Så som du beskriver meditation låter vettigt :)
Ha det gött!
Jag ska nog prova på din metod. Att böraj någonstans för att sedan hitta min metod.
SvaraRaderakristina - absolut, vi har alla olika sätt att hitta stillheten. Meditionen är mitt sätt, men det var inte självklart från början, jag har tränat och tränat, allt för att komma ifrån känslan av rastlöshet som du själv beskriver att du får. Meditation är nog en livslång träning tror jag, men man får så mycket tillbaka när man hittar bortom rastlösheten
SvaraRaderaKaffeflickan - kul att du vill testa min metod för att sedan hitta din egen, berätta gärna hur det går!