torsdag, juni 28, 2007

Lattemorsans död

Den är nog slut snart. Den lugna tiden. Tiden med en latte på Gateaus uteservering, med en sovande Signe i vagnen.
Latten i solen på balkongen med en lekande Signe i babygymmet.
Latten framför datorn med en sittande Signe på mattan bredvid.

Hon kryper nu. Överallt. Hela tiden. Från rum till rum. Häver sig fram med armarna. Går upp på sina knä ibland eller använder sig av både raka armar och ben, som en slags armhävning.
Hon äter på skor, hittar saker som jag inte ens visste att vi hade och vet precis hur hon ska slingra sig fram mellan prylar på golvet.

Att amma är inte alls kul. Det är det däremot att rulla runt och krypa mot kanten av sängen, gång på gång.

Herregud, vart tog min lilla bebis vägen?

16 kommentarer:

  1. Tiden går uppenbarligen mycket fort :-).

    SvaraRadera
  2. Välkommen till min värld... ;-)

    SvaraRadera
  3. Visst är det lite tråkigt när man liksom vaknar upp och dottern har blivit stor!? Tiden går så jäkla fort. man hinner liksom inte med...

    SvaraRadera
  4. Nej nej, det är nu du kommer att bli en riktigt lattemorsa, dvs en sån som konstant bär sin latte i ena handen och manövrerar barnvagnen med den andra eftersom ungen vägrar sitta still i tio minuter på ett fik. Välkommen! :-D

    SvaraRadera
  5. Det är tur att de har take-away.
    Då kan vi även i fortsättningen stilla vårt begär efter deras beroendeframkallande fikabröd fast hemma i hemmets lugna (not...) vrå medans våra älskade ungar far omkring som dammtussar på golvet.

    Edvin börjar också göra något som liknar armhävningar nu så det står inte på innan han också susar iväg.

    SvaraRadera
  6. Förstår att jag inte borde längta efter att Sara börja på ett eller annat sätt flytta sig själv.

    SvaraRadera
  7. Välkommen in i gänget! Vi som tyckte det var lite jobbigt och i efterhand inte begrep varför...

    SvaraRadera
  8. Känner igen mig! Här är det också full rulle även om Nora inte kryper än. Men hon ålar sig baklänges och rullar och har sig både hit och dit och blir skitarg när hon inte lyckas ta sig dit hon vill och då får man rycka ut och agera bebisflyttare :-) Jag kan inte förstå hur jag kunde klaga på att jag fick ligga i sovrummet och amma dygnet runt första tiden! Nu skulle jag betala bra mycket för ett par dagar i sängen med bebis snusandes vid bröstet :-) Men men, allt har sin tid och det påminner om hur viktigt det är att njuta av NUET. Något som du verkar mycket bra på :-)
    KRAM!

    SvaraRadera
  9. Jag har två bebisar som kryper åt varsitt håll, förföljer mig, hänger i benen, drar ner saker och kör över varann ibland...!( och är alldeles underbart duktiga)
    Om de råkar sova på samma gång har jag en treåring som behöver mig. Fullt ös medvetslös alltså ;)

    SvaraRadera
  10. Ha, ha... Vad var det jag sa? ;-)

    http://annaskaos.blogspot.com/2007/05/fas-2.html

    SvaraRadera
  11. Vad häftigt att Signe blivi så pass stor nu! Jag förstår om det är nya tider nu för dig. Varje period i barnets utveckling har ju sin tjusning, men om jag förstått rätt så är det i krypstadiet som det verkliga jobbet som förälder börjar. Jag tycker att livet med en 4-veckorsbebis är hektiskt. Jag har svårt att föreställa mig hur det blir sen. Jag tror att du grejar det med en latte i ena handen :-). Hoppas att öroninflammationen ger med sig snart! Stor kram till dig och Signe!

    SvaraRadera
  12. En södertäljebos liv -ja, tiden går fort. Och ännu fortare när man har barn.

    Leos pappa - åh, vad kul med kommentar från dig, jag diggar din blogg

    Minna - det är inte så mycket att jag inte hunnit med, för det har jag, det är mer det att det går så fort. Men det är fantastiskt :)

    Kajsa - haha, ja så blir det nog. Eller så får man sitta still i omgångar och passa varandras barn liksom...ja jisses, det är en ny värld nästan varje dag. Häftigt!

    Edvins mamma - ja, hemma är nog det bästa framöver. Så nu gäller det att vi tokfikar på Gateau innan det är försent :)

    Mammalivet -jo, längta. Det gjorde jag. Det är så fantastiskt med utveckling. Varje period har sin charm.

    Kaffeflickan - tack, tack. Ja, ibland förstår man liksom inte vad som hände eftersom allt gick så fort.

    Jenny - jag vet, jag trodde nog aldrig att jag skulle sakna tokamningen, men ibland gör jag det. Fast det var så jäkla intensivt då, nu får vi ju lite av varje, om vi har tur :) Och att njuta av nuet är ju alltid viktigt ;) Kram till dig och din sötis-Nora

    Hannah - jag säger bara - puh!!!!!
    Men det låter vansinnigt kul, också :)

    Fröken Kaos - Fas 2 it is!

    Mitt liv precis som på film - livet med en fyra veckorsbebis ÄR hektiskt, allt är nytt och man är osäker och vet typ ingenting och har ännu inte lärt känna varandra ordentligt. Men jag lovar, det blir bara bättre och bättre. Kram till dig vännen.

    SvaraRadera
  13. Å, jag känner igen mig så väl. Helt plötsligt bara är det slut. På stillasittandet. Allt har ju sin tid och man är så toklycklig över all utveckling - men jag måste säga att ibland minns man den där första tiden med lite saknad, och det måste man ju få göra. Det där lugna.

    Och jag håller med Kajsa - jösses vad många lattar man inte lyckats manövrera helt perfekt. Många ljusbruna fläckar lite här och var har det blivit. Tack gode gud för take away med lock. En gång lattemamma, alltid lattemamma.

    SvaraRadera
  14. Yogamamman - ja, sakna får man göra. Och jag förstår också varför man skaffar fler barn. Den där första tiden, som med första barnet visserligen är mest kaotiskt, känns plötsligt som något alldeles fantastiskt. Men med nästa barn blir det ju inte riktigt samma sak igen. Men ändå.
    Och okej, jag är nog lattemorsa för evigt. För det där med latte, det kan jag inte leva utan.

    SvaraRadera
  15. Vår lilla Linnea heter Signe i andranamn och vi tvekade länge och väl om vilket som skulle bli tilltalsnamnet. Signe är fint! :-)

    SvaraRadera
  16. Sissis krypin - Signe är grymt fint. Och vad kul med kommentar från dig. Ska genast kika in hos dig.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!