Jag har skrivit dagbok sedan jag var sju år. Jag minns tydligt när jag fick den första. Jag hade varit hos tandläkaren med mamma och efter besöket fick jag välja precis vad jag ville hos tobakshandlaren i butiken bredvid. Jag gick driekt fram till den rosa boken med hjärtlås och kattungar på framsidan. Väl hemma ritade jag av min tandläkare på första sidan och skrev att jag alltid skulle skriva dagbok.Nu är mina dagböcker mer stilrena, utan lås och teckningar, men jag håller fortfarande fast vid att jag alltid ska skriva. Det är något speciellt med den där stunden på dagen när det bara är jag och min dagbok. Det måste vara tyst. Och jag vill vara ifred. Sedan rinner det av sig själv - tankar, känslor, förnimmelser och allt det där andra som pockar och vill fram. Det finns ingen struktur, det är upp och ner, fram och tillbaka, men det måste ut. En slags terapi. I stillhet.
Jag har alltid avundats er som skriver dagbok. Verkar så fantastiskt att kunna se tillbaka på sitt liv och hur man tänkte vid olika tillfällen. Man glömmer ju så fort... Kanske ska jag köpa in en fin bok och börja?
SvaraRaderaKram
Jag skrev mycket dagbok tills jag träffade min sambo, då slutade jag. Nu skriver jag bara i bloggen men det är ju min dagbok kan man säga.. sen brukar jag göra bok av bloggen med jämna mellanrum så man har det nedskrivet så också.
SvaraRaderaVad härligt det låter. Jag skrev när jag var riktigt liten men sedan slutade jag. Nu försöker jag skriva om sonens dagar. Det blir tyvärr ganska stora luckor men jag har bestämt mig för att var nöjd med det som blir.
SvaraRaderaönskar också att jag kunde skriva dagbok, men jag får aldrig riktigt till det. Tyvärr/Karin
SvaraRaderaJag börjar med jämna mellanrum. Och slutar. När jag var ung skrev jag nästan varje dag i 7-8 år. Nu får väl bloggen vara dagboken. Jag ska nog också skriva ut den. Och kanske lägga ett ex i bankfacket eller något.
SvaraRaderaJag har skrivit pappersdagbok sedan jag var tio och det är riktigt kul att sitta och bläddra i de där böcker. Min första var blå med guldkant och sedan har det gått via böcker med kattungar till stilrena från Ordning & Reda. Sedan jag började blogga 2001 skriver jag inte lika ofta, vilket ju är trist. Länge leve papper och penna! ;-)
SvaraRaderaÅ, önskade att jag hade mer tid för att skriva dagbok. Gjorde det när jag var liten och nu tycker jag att det är otroligt roligt att titta tillbaka på och läsa om mina naiva tankar som kär 13 åring!:)
SvaraRaderaMvh Sophie♥
www.sophisticatedsophie.se
Sandra - glöm inte bort att du har din blogg, den blir ju lite av en dagbok faktiskt. Så varför inte köpa en fin pärm och samla alla bloggtankar där. Om du vill.
SvaraRaderaen södertäljebos liv - blir ju såklart nyfiken på varför du slutade skriva just när du träffade din sambo..
Och bok av bloggen är ju en jättebra idé.
e - Tycker du har rätt inställning, det är huvudsaken, att man själv är nöjd. Och just dagbok går ju liksom inte att tvinga sig till att skriva.
Karin - tror att det är så, antingen skriver man eller så skriver man inte, det finns ju så mycket andra sätt att få utlopp för sina tankar, det gäller att hitta sin grej.
Kaffeflickan - ja, att skriva ut bloggen och ha som dagbok är ju egentligen samma sak, även om jag själv inte är så privat här som jag ibland skulle önska. Men vissa grejer lämpar sig mest för min egen dagbok, i hemlighet :)
Helena - jag håller med, leve papper och penna. Och visst är det en härlig känsla att gå tillbaka i tiden och uppleva allting igen.
Sophie - tiden är knapp ibland, så är det bara. Och de där naiva tankarna som kär trettonåring minns jag alltför väl, ja mina egna alltså, dina har jag ingen aning om, men jag gillar din blogg :)