Hon kommer nog aldrig att läsa här. Och om hon gör det så står jag ändå för det jag skriver. För det är så jag känner.
Jag blir inte klok på min svärmor. Så är det bara.
Vi har haft en ansträngd relation ända från början, hon har det med alla svärdöttrar, ingen är liksom tillräckligt bra för hennes söner.
Det kan jag ta.
Det jag däremot inte kan ta är att det känns som om hon vill ha ensamrätt på Signe.
Det har hon inte. Kommer aldrig att få. Inte det minsta.
Men hon vill vara den enda. Och hon vill att Signe ska vara med henne hela tiden.
Det funkar inte.
Och jag kan inte heller ta att hon aldrig någonsin är glad över saker som Signe och jag gör utan henne.
Hon har inte, en enda gång, frågat hur vi hade det i Norrland. Istället säger hon saker som "åh Signe, nu har du väl nästan glömt farmor, så länge som du varit borta".
Och när vi berättar att vi ska åka upp tillsammans till Norrland när mannen går på semester säger hon "men ska inte Signe vara något alls med farmor i sommar?" (det ska hon, och det vet svärmor, vi tillbringar större delen av semestern i skärgården, hos henne).
I helgen kommer min bror på besök. Honom träffar jag två-tre gånger per år. Max. Då säger hon "ja, ni hade ju kunnat vara på landet istället".
Aldrig ett "åh vad KUL". Aldrig ett "Vad mysigt att Signe ska träffa sina andra kusiner". Aldrig "vad roligt det måste vara för mormor att få träffa Signe".
Jäkla kxxring
Fy fabian för sånt där. Att det ska vara så svårt att förstå hur lite det kostar att visa välmening för sina närmaste. Lider med dig!
SvaraRaderadu har min sympati. Virkelig. Det er en utfordring å sette grenser i forhold til nære slektninger - når man helst vil unngå en eskalering av en konflikt.
SvaraRaderaSelv om min egen svigermor er snill som dagen er lang, er det noe som skurrer mellom oss. Vi vil gjerne men klarer ikke helt å like hverandre. Vi er så ulike. Jeg er spent på hvordan det blir når barnebarnet hennes kommer. Hennes eneste barnebarn..
Åh vad tufft det där låter... Lider också med dig. Det är verkligen fult att skuldbelägga på det viset! Fattar inte att hon inte gläds med er. Mycket trist.
SvaraRaderaStor kram
Jag förstår precis hur du känner. Min svärmor vill också ha ensamrätt på William och blir lite patetisk ibland när hon öppet visar sin avundsjuka.Igår satt hon och grät för att hon känner att hon inte kommer att vara så delaktig i Williams liv för att de bor i ett annat land. Jag ska kanske vara tacksam över att de inte bor här? Jag har inget behov av att träffa våra familjer för ofta, inte ens min egen. Försök att inte lägga ner så mycket energi på att reta dig på henne. Den som blir mest lidandes av att agera om hon gör är hon själv. Det är hennes eget val. Hon borde finnas där och stötta och uppmuntra istället och att ha en bra relation till sina svärdöttrar. Nu verkar hon bitter och avundsjuk istället och det slutar kanske med att ni vill träffa henne mer sällan. Hon borde tänka sig för. Eloge till alla förstående och stöttande svärmödrar! De andra kan ta sig i brasan :-). Kram!
SvaraRaderaNajj, vad trist! Många verkar ha en liknande relation till sina svärmödrar. Några av mina kompisars svärföräldrar resp. föräldrar är petnoga med vems tur det är att få sitta barnvakt. "Men hon hade ju honom förra helgen, nu är det våran tur!" och "men ni var ju där igår, då måste ni komma hit idag". SUCK.
SvaraRaderaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!!
SvaraRaderajag blir galen!
förstår dig helt å fullt!
kramar arvids mum
(hoppas vi kan ses nästa vecka)
Fy vad jobbigt och frustrerande. Ibland förundras man över människors oförmåga att tänka sig in i någon annans situation. Hon vill säkert att mormor ska vara glad för att Signe träffar farmor. Men det är klart om hon vill ha ensamrätt så kanske hon känner sig hotad.
SvaraRaderaMin svärmor har såklart en massa bra egenskaper. Också. Och hon är en bra svärmor på det sättet att hon älskar Signe.
SvaraRaderaMen som sagt.....lite mer glädje för MITT liv kan behövas
camilla -ja, hur svårt ska det vara, det handlar ju om sunt förnuft.
Min norska vän - ja, att sätta gränser är inte alltid det lättaste. Hoppas att det kommer att fungera bra med din svärmor när er bebis kommer.
Sandra - ja, jag förstår inte heller varför hon inte kan glädjas. Men hon är nog bara avundsjuk. Tror jag.
Mitt liv precis som på film - du har rätt, det är hon som lider och jag borde inte lägga någon energi på det här, men igår gick det bara inte att inte skriva det här inlägget, jag var SÅ frustrerad. Men ofta viftar jag bara bort hennes attityd.
Minna - ja, jag vet, som om det vore en tävling i hur mycket man får ha sitt barnbarn. Suck.
Arvids mamma - som sagt, oftast går det bra med min svärmor, men det här inlägget var skönt at skriva.
Ja, jag hoppas också att vi kan ses nästa vecka. Kram till dig och Arvid (kul att han börjar resa sig nu!)
e - du hann skriva ett inlägg medan jag skrev mitt. Ja, hon vill nog att mormor ska vara glad att farmor får träffa Signe. Men även när de ses så blir det ngt slags revispinkeri från min svärmors sida. Tror att hon innerst inne är rädd att förlora oss.
SvaraRaderaVad trist, varför måste människor ödsla så mycket energi på sådan fånigheter? Förstår hon inte att hon borde vara lycklig åt att få träffa Signe, inte vara olycklig åt när hon inte får göra det. Jag har nog haft tur med svärmor, hon är urmysig. Men man vet ju inte, folk kanske förändras när det kommer en bebis i släkten.
SvaraRaderaStina - vad härligt att du har en bra svärmor. Det borde ju faktiskt alla ha. Någon som är glad för att de har ett barnbarn som gör saker både med svärmor och andra människor.
SvaraRaderaMen aaaahhhh! Det är så man går i taket. Och så himla irriterande att hon pratar till Signe sådär, som för att mildra det hon säger och få det att låta gulligt fast hon i själva verket gnäller.
SvaraRaderaSvärisar är oftast ett kapitel för sig, så är det bara.
Undrar hur man själv blir?
Kram! Ska snart svara på ditt mail också :-)
Jenny - du och jag kommer att bli de allra bästa svärmödrarna. Såklart :) Nej, men det är svårt det här, med relationer och roller, det är inte så konstigt att det blir fel ibland. Faktiskt.
SvaraRaderaKram tillbaka
...jag har också en ansträng relation till min svärmor. Så jäkla tråkigt är det. jag blir så avundsjuk på alla som har en normal relation.
SvaraRaderaJag har accepterat att vi inte kommer bli bundisar och man får göra det bästa. MEN det betyder inte att hon kan behndla mig hur som helst. Jag respekterar henne och förväntar mig att hon gör detsamma.
Fru kaos - ja vi är ganska många med liknande situation tror jag. Men du verkar ju ha en schysst inställning till din svärmor ändå. Och det har väl jag också, ibland. Problemet är ju liksom deras, inte vårt. Men det är svårt när man blir drabbad, gång på gång. Svårt att stå rak i ryggen och vara oberörd. Man är ju inte mer än människa.
SvaraRaderaVilken otäcking... Nu verkar ju min vara en ängel i jämförelse :)
SvaraRaderaanonym - vad härligt, att din svärmor är en ängel. Njut av det :)
SvaraRaderaDessa svärmödrar... Jag har nästan helt brutit med min. Träffar henne bara vid högtider när jag måste. Orkar inte längre med hennes kritik och hennes totala gränslöshet. Och jag mår så mycket bättre och min och makens relation mår bättre än på länge.
SvaraRadera