Vi hänger i lekparken nu. Jag och Signe. Hon gungar. Och leker med sandleksaker. Jag hejar och småpratar med de andra föräldrarna och känner plötsligt hur vuxenpoängen invaderar hela mig. För ett år sedan filosoferade jag över hur mitt liv skulle se ut idag. Med facit i hand inser jag att livet inte förändrats särskilt mycket alls. Men det är oändligt mycket vackrare och rikare. Jag gör i princip samma saker nu som då, men nu finns även Signe. Bättre än så kan det knappast bli.UPPDATERING: Såhär glad är Signis när hon gungar. Och annars också. Åtminstone för det mesta.
Så ska det vara! =) Perfekt!Du låter lycklig...härligt! Och vad bra att ni fått dagisplats till Signe...men vemodigt kanske...Ja man har ju lite dubbla känslor om det här med dagis ju.(I alla fall jag) Njut och mys i sandlådan! =) Kram!
SvaraRaderaå det var fint skrivet. Själv känne rjag som du gjorde för ett år sen och det är skräckblandad förtjusning över det som komma skall. Men jag tänker att vi tar en sak i taget och håller huvudet kallt så blir det bra. Jag skall vara mig själv och ta det lungt! ;-)
SvaraRaderaHärligt! Och jättesöt bild på Signis.
SvaraRaderavilket charmtroll!
SvaraRaderaJohanna - njae, vi har inte fått dagisplats än (skönt att du också säger dagis, jag har inte riktigt förlikat mig med att det heter förskola än) utan har "bara" ställt Signe i kö. Och dubbla känslor är det. Jisses.
SvaraRaderaSuperquinnan - att vara dig själv och hålla huvudet kallt kommer du långt på. Det ska bli så spännande att fortsätta följa dig. Stort lycka till, du har en häftig resa framför dig!
Minna - ja, det är mysigt. Tack!
Superquinnan (igen) - ja, hon är ett litet charmtroll min dotter :)
Sötunge!! Vill gosa in mig i hennes kinder och lukta i nacken (abstinens? jo, nog bra att de kommer hem imorgon ändå).
SvaraRaderaOm salt: Jag tycker vi har varit försiktiga med allt, framförallt upp till ett år, men inte varit rädda för att ge bröd, smörgåsrån, flingor etc. Där har jag inte ens kollat på förpackningen - det är ju så små mängder. Och så länge man inte tillsätter salt i maten blir det inte så stora salthögar i magen. Har jag nog tänkt. Om jag tänkt... Nu äter snorpan (snart två) det vi äter, lagom saltat, vill vi ha saltare så saltar vi på vuxenmaten på bordet. Funkar utmärkt och automatiskt.
yogamamman - ja, jag förstår att du längtar efter dina barn. Det blir ju dubbelt det där, att njuta av egentid men samtidigt sakna de där fantastiska små...
SvaraRaderaOch tack för råd angående salt - jag kommer att köra på som tidigare med smörgåsar, rån, leverpastej, fetaost osv..och vanlig utan extra salt. Det var ju så jag lärde mig från början, men jag blev så nojig ett tag eftersom jag tycker att ALLT innehåller salt.
vanlig mat ska det stå, jag var nog lite snabb..
SvaraRadera