tisdag, september 11, 2007

Att lämna ut sig själv utan att lämna ut för mycket av någon annan

Jag har tänkt på det länge. Att jag vill berätta det. Att jag behöver landa i det. Hitta en balans. Kanske till och med få råd.
Men det har varit svårt. Det är fortfarande svårt.

För hur lämnar jag ut mig själv utan att lämna ut för mycket av någon annan?

Så det blir inga namn. Ingen tillhörighet. Bara ett krasst konstaterande. Och en stor sorg.

Två personer i min omgivning dricker för mycket alkohol. Det har de gjort i många, många år.
Och i många, många år har jag försökt relatera till det genom att låta dem ta ansvar för det själva, att inte lägga mig i, men att bry mig om genom att tydligt visa vad jag tycker.

Nu kan jag inte längre låta dem ha sina egna liv. Bara. Nu finns Signe. Och ibland är de med Signe när inte jag är där. Och jag vågar inte lita på att de håller sig nyktra då. Även om jag tror och hoppas det.
Jag måste våga konfrontera. För det handlar om min familj nu, och våra gränser. Inte om dem.

Hur fan gör man det utan att såra?

20 kommentarer:

  1. Svårt. Men du vet hur du ska göra. Utgå från dig själv och dina känslor. Giraffspråket. På så sätt skuldbelägger du aldrig. Ok?

    SvaraRadera
  2. Åh. Ja, jättesvårt. Jag vill inte heller säga för mycket, men jag säger såhär: prata med dem. Det löste sig för oss. Nu säger jag inget mer.

    SvaraRadera
  3. Du vet vem - du har helt rätt. Giraffspråket får det bli!

    Minna - Tack för att du delade med dig av egen erfarenhet

    Karin - tack vännen!

    SvaraRadera
  4. Och S - stort tack för ditt fina mejl!!

    SvaraRadera
  5. Ibland vet man inte vad man ska säga. Nu är det ett sådant tillfälle. Jag tycker att du är tuff som vågar ta upp ett ganska tabubelagt ämne. Heja dig!

    SvaraRadera
  6. Du kommer att såra. Men det är okej. Det är kärlek, det med. Du månar om ditt barn. Du bryr dig om att folk runt om henne ska vara i nyktert tillstånd. Tänk om en olycka skulle hända på en onykter persons vakt. Du skulle aldrig kunna förlåta den personen och personen ifråga skulle aldrig förlåta sig själv.

    Du skyddar dina kära. Det kan ingen lasta dig för.

    SvaraRadera
  7. Jag säger som Camillas lockar, Du kommer att såra och det kommer nog att göra ont även för dig. Ibland måste man våga säga ifrån men som ovan sa -Det är kärlek det också. Jag vill inte verka negativ men var beredd på det värsta och att det kommer att ta tid. Önskar dig lycka till. En stor styrkekram.

    SvaraRadera
  8. Jag säger som Camillas lockar, Du kommer att såra och det kommer nog att göra ont även för dig. Ibland måste man våga säga ifrån men som ovan sa -Det är kärlek det också. Jag vill inte verka negativ men var beredd på det värsta och att det kommer att ta tid. Önskar dig lycka till. En stor styrkekram.

    SvaraRadera
  9. Hm, har varit i liknande situation men det gällde ffa en person. Vi sa att vi ville inte att de skulle dricka något när de var barnvakt till vår dotter. Om något skulle hända henne måste de ju vara beredda att köra henne till läkare eller i alla fall vara i sånt tillstånd att de kan fatta kloka beslut. Vakna av barnets ljud om natten. Vara observant HELA TIDEN på vårt kära barn. Prioritera vad som är viktigast just nu.

    Det handlar om respekt för någons vilja. Annars tappar man förtroendet och de blir utan barn att sköta och få en relation med!

    Det ordnade sig och de tog det bra och sköter sig snyggt!

    Heja på! Ärlighet varar längst även om den kan vara jobbig för den som får höra den!!

    SvaraRadera
  10. Usch, jättejobbig situation... Kanske du och maken kan prata ihop er och tillsammans konfrontera dem det gäller? Och försöka säga det på ett lugnt och vänligt sätt. Jag tror att om ni framhåller att det är för Signes bästa så kommer de inte att ta det lika mycket som ett påhopp från er sida. Lycka till, jag håller tummarna.

    Grattis till er underbara bröllopsdag! Lät helt fantastiskt!

    Stor kram!

    SvaraRadera
  11. En gång för länge sen jobbade jag med en kvinna som hade problem med alkohol. Till sist blev situationen på arbetsplatsen ohållbar och vi konfronterade henne, vilket var jättejobbigt. Många år senare träffade jag henne igen, hon berättade att det betytt oerhört mycket att vi konfroterat henne, hon var jättetacksam och glad att vi faktiskt gjort det.

    Bara en liten "solskenshistoria"

    Kram!

    SvaraRadera
  12. Just ja, jag glömde ju säga. En annan person i vår närhet har grava alkoholproblem och den personen har vi inte pratat med "på allvar". Det har inte löst sig för den personen, utan h*n dricker fortfarande väldigt, väldigt mycket. Så, det löser sig oftast genom att prata.

    SvaraRadera
  13. Anonym - ja, det är onekligen tabubelagt. Men det är väl så med svåra saker, ofta vet man inte vad man ska säga och så säger man ingenting alls. Men det gjorde du. Tack!

    Camilla - kloka och vackra ord. Tack!

    Camy - ja, jag är beredd på att det värsta kan hända och är tyvärr ganska rädd för att det kommer att bli så. Åtminstone ett tag. Men det får det vara värt. Signes trygghet är det viktigaste. Tack för fina ord!

    Theres - vad härligt att det löste sig för er. Och ja, det handlar om respekt för vår vilja om Signes bästa. Tack för att du kommenterade!

    Jenny - ja, vi kommer att prata med dem och utgå från vad vi känner och om att vi gör det för att vi vill att Signe ska få den bästa omsorgen. Om de sedan väljer att ta det på fel sätt så är det deras ansvar. Så känner jag. Tack för fina ord. Och tack för grattishälsning. Kram

    Sassamamma - solskenshistorier är bra. Och jag är övertygad om att det fungerar ibland. Nu har vi ju försökt, i ganska många år, utan märkbar förändring, men nu handlar det om att avstå från alkohol eller att helt enkelt inte få passa Signe. Ett enkelt val. Enligt mig. Tack för kommentar!

    Minna - ja, vi måste börja där, att prata. Sen är det svårt med alkohol, det är ett beroende och en sjukdom och det finns mycket förnekande. Men jag hoppas att det löser sig. Tack för ännu ett inlägg!

    SvaraRadera
  14. Jeg er enig med Camilla over her. Du kan neppe unngå å såre. Men barnet er viktigst. Dersom du er hensynsfull og ydmyk når du tar dette opp (feks ved at Signe ikke får være alene med dem, men sammen med dere alle tre/fire) vinner du mye på det. De må dessverre stå for sitt valg om å ikke avslutte sitt misbruk. Selvfølgelig får det konsekvenser for familielivet. Det betyr ikke at man ikke skal ses - men at det blir i kontrollerte former. For en vanskelig situasjon.. føler med deg. Håper det ordner seg til det beste. Alle vil vel Signes beste, og det hjelper veldig.

    SvaraRadera
  15. Min norska vän - (tror att det är du i alla fall, jag har ju fler norska tjejer som läser) - TACK! Ja, kanske får det bli så, att det faktiskt handlar om kontrollerade former, att de inte kan vara ensamma med Signe innan vi verkligen vet att de inte missbrukar alkohol. Fan, det är svårt. Men ändå lätt. Dubbla känslor!

    SvaraRadera
  16. hei, ja det er meg.. :-) Gratulerer med din ashtanga prestasjon forresten! Skal begynne å bruke et navn slik at det blir litt mer oversiktlig for deg.. :-)

    Klart at det er vanskelig. Men det er deres valg som gjør dette til en vanskelig situasjon.. og det legger litt føringer i seg selv, synes jeg..

    SvaraRadera
  17. Jag tänkte försöka säga något bra, men det är redan så många som sagt så mycket bättre saker. Håller framförallt med Camilla - Ingen klandrar dig för att du är rädd om ditt barn. Tvärt om!

    Kram!

    SvaraRadera
  18. Så mycket klokt är redan skrivet och jag håller med ffa Camilla och Camy. Signes välbefinnande är viktigast och är förhoppningsvis även det för de personer det här gäller. Och även om det blir tufft i början så kanske de också så småningom kommer inse att det handlar om Signes bästa. Lycka till!

    SvaraRadera
  19. Frida - tack :)

    Louise - Du sa ju en jättebra sak :) Tack snälla!

    E - tack, ja Signes välbefinnande är det absolut viktigaste. Helt klart.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!