Jag har slutat amma.Helt plötsligt bestämde Signe att det fick vara nog.
Jag hade tänkt att jag skulle försöka amma tills hon var ett år. Kanske något längre.
Nu är hon drygt tio månader.
Samtidigt känns det okej. Det var hon som valde. Och jag vill hennes bästa.
Men när jag träffade Edvin och hans mamma och såg deras amningsstund i fåtöljen så stack det till i mitt hjärta. Och mina bröst.
För jag kommer att sakna tiden.
Den var något alldeles speciellt.
Skönt ändå att det var hon som fick bestämma!
SvaraRaderaVet du hur bra du skriver!!??Orden bara griper tag i mig och varje mening är fylld med så mycket!
SvaraRaderaDu vet,ibland har ju jag tyckt att det har varit jobbigt att amma...men det känns lite bättre nu...
Men efter att ha läst det där, fy farao vad det gjorde ont i hjärtat och jag vet inte ens varför!
Och när jag hade läst det så tänkte jag att nu ska jag börja njuta för snart är det över och när jag tänkte att det snart är över så fick jag en klump i halsen!
Så bra skriver du!Du rör runt en massa känslor i mig (Och säkert många andra!!) =)
Hur blir det när de inte vill amma mer?Vägrar de bröstet en hel dag eller hur funkar det,hur vet man?*nyfiken*
Får lite ont i magen och ont i hjärtat när jag läser det här. Jag har ammat massor och ibland känt mig lite bunden. Just nu känns det som om jag aldrig kommer kunna sluta amma samtidigt som jag vet att den dagen närmar sig. Och när jag läser om dig och Signe så blir det så påtagligt. Jag har insett att det kommer att bli jättejobbigt att inte få amma längre. Men vi får vara glada att vi har kunnat amma och fått ha alla de stunderna. Och vad skönt att Signe fått välja själv när hon ville sluta.
SvaraRaderaJa min Sara är heller inte intresserad längre. Hon tittade på brösten som om hon inte visste vad det var för ngt så då slutade vi, och det är väldigt dubbelt. Ganska skönt men ändå en viss saknad.
SvaraRaderaOj! Jag säger som flera andra. Jag har klagat och gnällt över amningen ibland, när man inte får sova till exempel. Men här ska uppskattas mer. Han kanske också bara vill sluta en dag, och det här ska ju vara min sista bebis... Nu värker det i mig.
SvaraRaderaKram
Ååh, jag förstår precis vad du menar. Själv var man pucko och slutade efter 6 månader. Oj, vad jag saknar det! Ska amma mycket längre (hoppas jag) med andra barnet.
SvaraRaderaMen som sagt: Bra att hon styrde det själv. Och att amma 10 mån. i dag anses väl som länge?? :-) Kram på er.
SvaraRaderaIda - ja, jag förstår. Men det låter som om din kille också bestämde sig för att sluta. Och då känns det på något sätt lättare. Åtminstone upplever jag det så.
SvaraRaderaFrida - ja, det hade blivit jobbigt om det blev en kamp.
Johann - åh tack, vad glad jag blir över dina ord. De betyder mycket för mig.
Jag tyckte att det var en pina att amma den första månaden. Det gjorde ont, vi hittade inte rätt teknik o jag ammade i princip dygnet runt. Men sen...åh...det blev en alldeles magisk stund.
Jag började trappa ner på amningen när Signe var ett halvår, då började hon äta vanlig mat och var inte heller så intresserad av att amma. Men jag fortsatte att amma på morgon och kväll. Sedan försvann kvällsamningen och då var det bara stunden på morgonen kvar. Och den senaste månaden har Signe bara ätit en liten stund för att sedan krypa runt och busa i sängen. Och de senaste dagarna vill hon bara krypa runt och busa. Brösten drar hon bara i och låter dem sedan vara. Jag tror att det liksom ger sig, på något vis.
E - jo, det är ju så med amning. Den är speciell och häftig och magisk men den kan också vara jobbig och göra att man känner sig bunden. Jag har haft alla de känslorna också. Men nu känns det relativt okej att det är över. Om än något tomt.
Mammalivet - Du beskriver det bra, det är verkligen dubbla känslor.
Attle - Den tanken slår mig också, tänk om Signe är mitt enda barn, om jag aldrig kommer att amma mer. Men samtidigt...då har jag ändå fått möjligheten och lyckan att göra det, med henne. Tack för kommentar!
Minna - jag tror att du gjorde det som kändes bäst för dig och Nora, då. Känn inte något annat.
Superquinnan - Det rekommenderas att man ammar i sex månader tror jag. Om 10 månader är länge vet jag inte. Kanske. Men som med allt annat så ska man ju göra det som känns bäst för just sig själv och sin bebis. Kram
Jag är så velig, samtidigt som jag tycker att det skulle vara såå skönt att sluta amma känner jag sorg över en era som kommer att ta slut.
SvaraRaderaBra blogg!
Jessica - ja, det är ett velande hit och dit. En kort period i livet som ska ta slut, någongång. Ta det i din och din bebis takt.
SvaraRaderaTack för fin kommentar om min blogg!
förstår precis hur du känner, det var märkligt att sluta... men skönt också!
SvaraRaderaFru A - ja, visst är det dubbla känslor. Verkligen!
SvaraRaderaDen tiden är mycket speciellt. Jag är livrädd att jag aldrig mer får uppleva den :-/
SvaraRaderaCamilla - jag förstår det! Och tanken har slagit även mig. Men om det blir så för mig så vet jag att det handlar om att vi inte KAN få barn. För dig är det ju tuffare, du vill men mannen bromsar. Tänker på dig!
SvaraRadera