Jag är uppväxt med föräldrar som alltid åt middag med oss. Båda två.
Det var familjens tid. Kanske den enda under dagen. En alldeles unik oas där vi delade det som hänt. En tid att vara tillsammans.
Jag vill ge Signe samma möjlighet. Vill samla min familj och vara bara vi.
Min man är inte riktigt på samma linje. Kanske vill han, men han säger att han är realistisk, att livet kommer emellan ibland, att det finns saker som gör att vi inte alltid kan äta middag tillsammans.
Jag vet att det är så.
Jag har min skola. Han har sina kundmöten.
Men sedan anser jag att det går. Vår träning får vi lägga på andra tider. Han får styrketräna, och jag får yoga, när Signe lagt sig. Eller efter middagen.
Det går om man vill.
Jag vill.
Jag har haft det likadant hemma när jag var liten. Senare i livet, tonåren för mig och syster min ungefär, blev helgfrukostarna heliga.
SvaraRaderaJag älskar när vi äter middag tillsammans, det känns så familjigt och bra. Ibland blir det inte så, men då håller jag stenhårt i våra helgfrukostar :-)
Ibland är det lätt att prioritera. Ibland svårt. Men det är klart att man vill vara så mycket som möjligt med sina ungar. Men ja, ibland får man nog inse att tiden är knapp.
SvaraRaderaÅh vad jag håller med! Superviktigt. Att man tar sig tid att äta tillsammans i lugn och ro och verkligen prata. En stund att samlas hela familjen och höra hur alla mår.
SvaraRaderaJag tror att sen när barnen är större och får fritidsaktiviteter så kan det vara svårare men då planerar jag att man kommer överens om vissa dagar i veckan som är heliga där man äter tillsammans och myser.
Förstår att det känns "sorgligt" att sluta amma, jag har värsta kvalen inför att behöva sluta någon dag. Men samtidigt - gud så skönt att Signe valt själv, att det inte behövde bli någon kamp. Hoppas mitt tuttmonster också bestämmer sig för det någon gång. Fast inte riktigt än ;-)
Kram!
Jag håller fullständigt med!
SvaraRaderaEn kommentar om en helt annan sak:
SvaraRaderaNRK har gjort en dokusåpa om barnmorskor och födande, första avsnitt visades idag, det var väldigt bra! Avsnitten ligger ute på nätet om du vill se:
http://www1.nrk.no/nett-tv/prosjekt/619
Blir du inspirerad eller avskräckt att skaffa en till? ;)
Håller med er. Även fast vi inte har några barn än så tycker jag att det är viktigt att äta middag tillsammans. Vissa dagar är det den enda stunden vi har tillsammans. Kan ju bero på att jag också är uppvuxen med gemensamma matstunder.
SvaraRaderajag håller med dig såklart!
SvaraRaderahar oxå haft så, och det är viktigt.
du är smart, bruden!!!gillar din blogg så mkt så jag nästan svimmar ibland!!!
kramar arvids mamma
Attle - helgfrukostar låter urmysigt. Och det är väl så det blir, ju större barnen blir desto mer aktiviteter som gör att det är svårt att samlas varje kväll.
SvaraRaderaMalin - det mesta i livet handlar ju om att prioritera. Och jag vill så långt som möjligt prioritera min dotter.
Jenny - att ha en viss dag ,eller flera i veckan, som är heliga är nog viktigt när barnen (barnet) blir större eftersom det oftast är en hel drös med aktiviter som ska hinnas med då. Både föräldrarnas och barnens. Men jag vill nog ändå att det ska finnas mer tid för lugn och ro än aktiviteter.
Och apropå amning - ta det i din och Noras takt. Det är mysigt med ett litet tutt-monster :) Kram!
Frida - härligt!
Kristina - åh, tack, vad kul, det måste jag kolla in. Så jag ber att få återkomma med svar på frågan ;)
Erika - ja, jag tror att ens egen uppväxt präglar starkt.
Arvids mamma - att svimma är inte bra ;) men bra att du gillar min blogg! Kram på dig och pussa Arvid från Signe (o mig också)
Familjemiddag hade vi också. Varje dag med tända ljus. Det vill jag "föra vidare", men tyvärr så kommer det ju inte gå så ofta då Per aldrig slutar jobba före 19, förutom på helgerna :( Då sover ju Nora. Jättetråkigt.
SvaraRaderaMinna - förstår att du vill föra traditionen med familjemiddag vidare, men om Per jobbar sent så går det ju inte. Men ni får helt enkelt hitta er egen tradtion, kanske med gemensamma och heliga helgfrukostar, som Attle skrev om överst.
SvaraRadera