Vi har tillbringat helgen i min gamla hemstad. Vi har firat mina systrar som fyllt år. Vi har fikat med min gamla barndomsvän. Och vi har döpt min gudgosse.
Och jag har längtat. Hem. Tillbaka.
Jag flyttade till Stockholm för nästan tio år sedan och har inte, en enda gång, ångrat det. Inte heller har jag längtat tillbaka.
Men nu finns det en önskan i mig. En önskan om kvalitetsboende och tid över. Här känns det svårt att få ens något av det. Och sen Signis kom vill jag ha mer än det jag har här.
Så nu är frågan
- shall I stay or shall I go
Välkommen till klubben! (vi har många klubbar ihop)
SvaraRaderaFlytta tillbaka och du kommer aldrig någonsin att ångra dig. Storstaden är till för karriär och singelliv (bäst till det i alla fall). Livskvaliteten kommer i den mindre staden. I alla fall för mig/oss. Och flyttar du kommer vi närmre varandra (!)
SvaraRaderaSjälviskt: Stanna ...! För jag tycker att vi ska träffas mera, vi i Poppius-klubben.
SvaraRaderaOsjälviskt: Kanske värt att testa att flytta tillbaka. Och i din hemstad kan du säkret hitta allt det som du behöver - yoga tex ... Vad säger Mannen?
Hur som helst: Kram!!!
/från en som bott i samma hus i hela sitt liv (utom en sex år lång utflykt, fem kvarter bort)
Vilken är din gamla hemstad? Vad säger mannen om saken? Finns det jobbmöjligheter i din gamla hemstad?
SvaraRaderaVad glad jag skulle bli ! Tack för fika, det var som vanligt kul att ses. Kram Helena
SvaraRaderaJag som är uppvuxen i "storstaden" Stockholm, tycker att det är den bästa lilla hemby man kan ha, och tycker att allt finns här.
SvaraRaderaMen hade jag haft min uppväxt i Eslöv hade jag nog tyckt samma sak, så jag förstår vad du menar.
Kommer mannen från samma stad? Och vill han också flytta dit?
Hittade din blogg nu, alldeles nyss och har inte hunnit läsa så mycket men jag kan trots detta inte låta bli att kommentera lite. Har själv vänt "hem" efter sju år borta från hemstaden. Livet som småbarnsförälder gav mig andra perspektiv och jag är än så länge, efter tre månader, nöjd med beslutet.
SvaraRaderaJag saknar mycket med staden jag lämnat men fokuserar på att njuta av allt jag fått.
Lycka till!
Nu blev jag också nyfiken på vilken stad som är hemma... :)
SvaraRaderaHåller med de andra som kommenterat, flytta hem om det är det du känner för (om mannen också vill förstås). Det blir säkert jättebra :)
Att leva ett liv - ja ,vi har verkligen många klubbar ihop :)¨
SvaraRaderaKaffeflickan - det är precis så jag känner. Jag nyttjar inte staden på samma sätt längre.
Och ja, vi kommer närmre varandra :)
Min stora lilla värld - ja, det är ju just det, jag kommer ju sakna mina 08-vänner som tusan om jag flyttar. Ett dilemma. För och emot. Plus och minus. Hjäääääälp.
Modigt av dig att flytta fem kvarter ;)
Mannen är både positiv ocb negativ. Som jag.
Minna - Jag är född och uppvuxen i Linköping. Mannen är både positiv och negativ. Som jag.
Helena - ja, jag skulle också bli glad. Och ledsen att lämna storstan. Det är verkligen dubbla känslor. Kram till dig och de galna grabbarna :)
Kattmamman - du har en poäng där, det spelar nog liksom ingen roll var man är född, det kommer nog alltid att vara hemma.
Mannen är från Stockholm. Och ja, som sagt, han är både positiv och negativ. Som jag.
Soffan - vad kul med en ny läsare som ger sig till känna. Välkommen! Och välkommen tillbaka! Kul att din hemflytt blev så positiv.
Kristina - Jag är född och uppvuxen i Linköping. Och ja, vi får se om det blir flytt eller ej. Det är ju ingen panik just nu. Men längtan finns.
Men vad sjutton, har inte du pratat om Norrland?!
SvaraRaderaStockholm finns alltid kvar, liksom dina vänner. Om de inte flyttar till Norrland förstås;)
SvaraRaderaJag röstar absolut för! Om du får med dig mannen vill säga. Trivs ni inte så finns ju alltid Stockholm kvar.
Det tröstar jag mig med de dagar när jag undrar vad jag givit mig in på....
Kram!
Minna - min mamma har flyttat från Linköping till Norrland, så du har rätt :) Men mina syrror bor kvar i Östergötland, och några av mina nära vänner också.
SvaraRaderaEdvins mamma - precis, både stan och mina vänner finns kvar (ja, förutom en viss Edvin och hans mamma och pappa då ;) Men som sagt, vi får se. Det är ingen panik just nu. Inga förhastade beslut behöver tas. Kram!
Känner igen längtan. Har precis varit "hemma" i en vecka. Känner en stark längtan dit men känner samtidigt, precis lika starkt, att det inte är ett alternativ. Det skapar en viss frustration och lite vemod. Å andra sidan så är jag lyckligt lottad som på sätt och vis får båda delarna (storstad och landet). Hoppas ni hittar en lösning som fungerar för er.
SvaraRaderae - ja, jag får kanske tänka som du ett tag till, att jag faktiskt får båda delarna, även om Linköping inte är så mycket landet för mig, men ändå.
SvaraRaderaFast å andra sidan skulle jag få båda delarna även om jag flyttade härifrån :)