Min blogg finns för att komma ihåg. För att påminna mig om att livet är här och nu. För att jag älskar att skriva.
Den började som en trevande längtan efter ett barn. Sedan blev den en väntan på bebisen i magen. Lyckan. Oron.
Och så kom hon då, min älskade dotter och allra vackraste flicka, och livet, och bloggen, kom att handla om allt det där omtumlande, oroliga och alldeles fantastiska jag gick igenom som nybliven mamma.
Och nu är min blogg en blandning av det som mitt liv innehåller. Stort och smått. En balans av det som är jag och det som är Signe och det som är vi båda.
Och det är det som C lyckats förmedla i sitt inlägg till mig i min utmaning till er.
Så tack C, för att du finns här och för att du får mig att gråta och skratta och må bra och le när jag läser dina kommentarer.
Min mejladress finns i högerspalten, hör av dig med din adress så kommer en bok på posten.
Jag skickar många, långa, varma kramar till alla er som lämnat och lämnar kommentarer. Och jag bockar och bugar och niger och tackar för att ni finns här. Ni betyder fantastiskt mycket och egentligen vill jag skicka böcker till er alla, men det funkar inte just nu.
Men en särskild kommentar och tack kommer till er personligen.
Din blogg är lite som en resa tycker jag. En inspirerannde sådan som man inte riktigt vet var den slutar.
SvaraRaderaåh boken du läser nu är så tankeväckande och bra/Karin
SvaraRaderaJag missade din utmaning. Men jag tycker att din blogg är fantastisk. Läser varje dag men kommenterar sällan, vet inte varför, tidsbrist kanske, jag läser hellre än skriver själv
SvaraRaderaJag missade också utmaningen, eller jag läste och du vet... hann inte skriva sen innan jag glömde. Så jag vill säga nu: Din blogg är som yogan - en underbar liten drog som ger mig abstinens, som får mig att må bra, känna "ja, just så ääär det" och bli så där extra levande.
SvaraRaderaKom att tänka på att du är lite som min terapeut, så där nästan provocerande klok.
Tack för att du finns!!!
Lena - tack! Ja, min blogg är nog lite som livet, plötsligt händer något som man inte alls var beredd på.
SvaraRaderakarin - ja, Kay Pollack är en klok man.
Lilla jag - tack för att du läser min blogg och uppskattar den, det betyder mycket för mig.
Yogamamman - och tack för att DU finns! Jag blir alltid lika glad över att vi har så liknande tankar och funderingar.
Men provocerande klok vet jag inte om jag är :)