Jag övar mitt tålamod. Varje dag.
När jag inte får kissa ifred. När jag inte får äta varm mat. När jag tvingas gå ifrån min latte och goda bok för att Signe vaknar tidigare än jag trott.
När jag inte får sitta vid datorn. När jag inte kan städa, tvätta, laga mat utan att hon drar i mina byxben, klänger, gråter, vill vara med, pockar på uppmärksamhet.
Och det är helt okej. Jag behöver öva på mitt tålamod.
Men ibland funkar det mindre bra. Det är då jag känner att frustrationen kommer krypande, då jag vill vara egoistisk och bara skrika att jag också vill och behöver en massa saker.
Det är då de djupa andetagen kommer.
Tio stycken. Djupa. Långsamma.
För varje inandning andas jag in mer energi.
För varje utandning släpper jag det som inte längre tjänar mig.
Vissa dagar blir det ganska många sådana andetag.
Andas och öva tålmod, alltså vara medvetet närvarande.
SvaraRaderaJag hade ingen aning om detta när jag var enbarnsmamma. Då blev jag frustrerad. Mycket och ofta. När Nils inte ville sitta stilla på tunnelbanan så jag kunde läsa tidningen samtidigt. När han inte kunde somna just de dagarna jag var på stan och ville äta lunch i lugn och ro med bara vuxna vakna. När han vaknade precis när jag plockat diskat torkat färdigt och gjort min latte och skulle sätta mig och läsa bok.
Med Elin har det varit annorlunda. Med Elin har att plocka ur diskmaskinen med henne blivit en härlig övning i att vara just där just då. Vad jag har andats! När hon slängt majskorn på golvet, gång på gång. Vägrat somna i vagnen, övertrött efter struliga nätter. Haft klängiga perioder då jag inte hunnit duscha på dagar.
Det är liksom ett helt nytt liv!
Skönt att det är fler än jag som blir frusterarde ibland över ngt som valt att skaffa själv!
SvaraRaderaAndas på, det där är du ju bra på ju/Karin
SvaraRaderaKan du inte ha henne i en sele på ryggen så att hon också känner att hon är med? Kram!
SvaraRaderaJag tror att du och jag rätt lika ibland.Eller så är de flesta sådär men inte berättar om det. Ibland känns det som att "alla andra" mammor har tålamod till tusen och kan släppa sig själv och sina egna liv till max. Men jag i alla fall behöver verkligen vara människa emellanåt för att orka vara mamma (eller kunna göra de enklaste sakerna som att äta maten varm ibland åtminstone)annars så får jag också ta hundra djupa andetag eller gråta lite för att få nya krafter.
SvaraRaderaKonstigt egentligen att man kallar det "att vara egoistisk" när man egentligen bara är en människa som också har behov, trots att man är mamma, eller hur?
Styrkekramar i massor till dig!!
Förstår precis vad du känner. Som fröken känner jag så emellanåt. Ibland räcker det inte med tio andetag, utan man kanske får ta 20. Men, som du skriver känns det bättre efter och det är nog för att man får mer energi. Trevlig helg!
SvaraRaderagissa hur många andetag som behövs för en tvillingmamma?!
SvaraRaderaYogamamman - ja, för mig handlar det om att vara medvetet närvarande, i allt det som Signe gör. Att andas och vara här och nu.
SvaraRaderaDet hjälper mig igenom det som jag troligtvis skulle tyckt ha varit grymt frustrerande för bara några år sedan. På det sättet är jag glad över att jag är äldre, att jag är mer mogen nu. Det är inte så för alla, jag är övertygad om att man kan vara lika bra mamma som 20-åring, men för mig hade det inte funkat. Tack för att du skriver på din blogg också :)
Mammalivet - jag tror att frustrationen är helt naturlig och till och med behövs för att man ska vara mamma fullt ut. Självklart är det en rejäl omställning från att nästan bara behöva tänka på sig själv till att nästan bara tänka på en liten individ.
Så - välkommen i klubben :)
Karin - jag andas, andas, andas
Minna - Signe är med mig i allt jag gör, otroligt närvarande och delaktig. Men ibland, vissa stunder, vill jag kissa helt ifred, äta varm mat och ja...bara få vara Maria ett tag. Om du förstår vad jag menar, jag kanske var lite luddig i mitt inlägg, men det handlar inte om att Signe inte får vara med. Tvärtom.
Johanna - jag tror att alla mammor känner sig frustrerade till och från. Jag tror att det är ganska nödvändigt för att man ska fixa mammalivet. Och jag har inga problem att erkänna det, men sen kan jag ju bara utgå från mig själv. Förstås.
Men egoistisk är man inte. Långt ifrån. Det handlar ju om att vara människa också.
KUL att du är tillbaka igen. Jag har saknat dig!
Fröken Fräken - ibland behövs 20 andetag även för mig, eller att helt enkelt få avlastning någon timme. Farmor kan komma och gå promenad med Signe och jag kan få vila. Det är SÅ skönt. OCH välbehövligt. Och det gör mig inte till en sämre mamma, snarare bättre. Men som sagt, jag utgår bara från mig själv och kan inte tala för någon annan. Trevlig helg!
Frida - ja du behöver minst 20 kan jag tänka mig... :)
Jag förstår. :)
SvaraRaderaminna - vad bra!
SvaraRadera