Det är något med mig och nya grupper. Jag gillar det inte. Känner mig inte helt bekväm. Vill helst befinna mig någon helt annanstans.
Idag utmanade jag mig själv och begav mig till Öppna förskolan med Elsa och hennes mamma.
Det var sådär. Inte riktigt min grej.
En massa barn och deras föräldrar och sådär lagom ytligt och pretentiöst.
Jag utmanar mig många gånger. För Signes skull. Hon ska aldrig behöva lida för att jag är på ett visst sätt utan själv bilda sig en uppfattning om verkligheten.
Jag hoppas att jag lyckas.
Lyckas utan att behöva gå till öppna förskolan tror jag att du gör. Jag besökte den en gång och det räckte för mig. Men jag vet att många uppskattar den, så den fyller ju sin funktion. Babysång gick jag och Filip på och det tror jag vi båda två tyckte var kul. Huvudsaken - tycker jag - är att träffa andra barn. Kram Helena
SvaraRaderaJag gör likadant. Utmanar mig själv. Har med min underbara dotter varit många gånger på öppna förskolan för hon verkar glädjas av att träffa andra småttingar. Men jag gillar det sådär. Är inte så lätt att lära känna nya vuxna enbart för att man har barn gemensamt. Jag lyckas inte så bra iaf. Men vi leker och sjunger och har det mysigt ändå jag och min lilla.
SvaraRaderaDet låter alldeles utmärkt. Genomtänkt och bra. Kram på dig.
SvaraRaderaBra av dig att utmana dig själv! Jag hade jättemycket fördomar om ÖF men blev positivt överraskad. Vi går mest på babygruppen där det är barn i Noras ålder, lite lugnare och gemytligare. Det är inte så många där, de flesta är från min mammagrupp och vi har alla lärt känna varandra så det är jättemysigt. Var på en annan ÖF en gång, där var det tokmycket folk och då blev det bara jobbigt. Kram!
SvaraRaderaVet hur det är, jag är lite lika. Men om jag tar med mig någon jag känner så går det alltid bättre. Och min Sara älskar att vara där. Specellt sångstunden.
SvaraRaderaUtmaningen är bra, även om den bara är på ren princip.
SvaraRaderaNär jag var liten kallade jag öppna förskolan för "öppna slusken". Oklart varför.
Jag tror att många känner som du. Det är ju lite speciellt när man är mammaledig, man liksom släängs ihop med folk bara för att man har barn i samma ålder. Fast jag ger mig glatt iväg, för jag blir tokig av att bara sitta hemma.
SvaraRaderaOh yes. Det känner jag igen. Kommer du ihåg mina ångestfyllda inlägg när jag började gå med stora grabben. Nu är jag faktiskt den som har varit med längst på ÖF. Jag känner nästan inga mammor längre, men väl fröknarna. Det är trevligt. Ofta går kompisen M och jag dit. För ungarnas skull. Och nu äntligen efter nästan tre år kan jag börja slappna av. Fröknarna verkar verkligen uppskatta att vi kommer och att stora sonen fortfarande får vara hemma med mor och lillen.
SvaraRaderaJag har aldrig varit där...än.
SvaraRaderaMin erfarenhet av förskolor är att de kan vara väldigt olika. Har man möjlighet att välja kan det visa sig att den ena är hemsk och närta man besöker är mysig. När mina barn var små valde vi att åka två mil extra för att finna lugn och trivsel. Sen tänker jag att dina och Signes behov inte behöver krocka. Kan du inte hitta nån aktivitet som ni båda känner er bekväma med. Man måste ju inte gå till öppna förskolan, man kan ju träffa andra barn och föräldrar på andra sätt. Kanske barnyoga är kul?
SvaraRaderaTILL ALLA - TACK, TACK, TACk för att ni är så flitiga med att kommentera. Det betyder mycket för mig!
SvaraRaderaHelena - aboslut, det är viktigast att Signis får träffa andra barn. Och jag har faktiskt funderat på sång, Signis älskar nämligen att sjunga och dansa. Kram till dig!
Frida - gud vad du är modig och bra. Jag hoppas att jag kommer att lyckas lika bra, även om jag nog kommer att överge öppna förskolan för något annat, tror jag.
Minna - vad kul att du tycker det, det gör mig glad. Kram tillbaka!
Jenny - vad mysigt att din ÖF är så bra och att du hittat en trygghet där, kanske kan jag också göra det, om jag ger det flera chanser, vilket jag är osäker på
Mammalivet - ja, tack och lov hade jag Elsas mamma med mig annars hade jag nog flytt med en gång :)
Louise - öppna slusken, haha, det var bra tycker jag, det är ju nästan lite sant om man tänker på alla bakterier som kan spridas :)
Frida - där sa du något bra, att bara för att man har barn så ska man slängas ihop med en massa andra vuxna som oxå har barn i samma ålder. Är ju ganska sannolikt att det inte blir så bra.
Och hemma sitter jag inte heller, är det inte ÖF så är det andra saker. Men ibland har vi bara hemmadagar också, Signis och jag, tycker att det är viktigt att inte överaktivera.
Kaffeflickan - jag var helt säker på att du skulle kommentera detta inlägg och känna igen dig för jag minns verkligen alla dina inlägg om din ångest. Men SKÖNT att det funkar bra nu, det handlar väl om att bygga upp den där tryggheten som du gjort. Tror jag.
Fru Kaos - nej, o gå inte dit heller. Säger jag. :)
Helen - ja, det bästa är ju såklart att hitta en aktivitet som vi båda gillar. Barnyoga kommer vi definitivt att testa när Signis blir större, nu funkar det inte rikigt så bra. Och så funderar jag på sång eller rytmik.
förstår precis hur du menar. jag vill helst hålla mig till dem jag redan känner... men skitbra att du utmanar dig själv!
SvaraRaderaJag är likadan. Alldeles för ofta känner jag mig bortkommen och utanför i nya grupper. Vet inte vad jag skall säga och är rädd att uppfattas som konstig. Så eloge till dig som vågar utmana dig själv.
SvaraRaderafru a - åh du är likadan, fan vad skönt att jag inte är ensam. Och det där med att hålla sig till de man redan känner är nog grymt vanligt.
SvaraRaderaelma - ja, jag vet, visst vill man inte bli ansedd som konstig, det är min stora skräck. Och tydligen din också, skönt att vi är två som är likadana i alla fall :)¨Och vi är ju inte ett dugg konstiga. Tycker jag.