Jag har åkt på någon envis förkylningshosta.
En sådan där riktig jobbig hosta där jag liksom hostar och hostar så att det känns som om lungorna ska följa med upp.
Varje gång jag hostar slår Signe armarna om min hals och kramar mig.
Nu hoppas jag att den energin ska hjälpa mig igenom två eftermiddags-och kvällspass i skolan.
Åh vad trist med en hosta som aldrig vill gå över!
SvaraRaderaMen de där kramarna verkar helt underbara...
Så fortsätt mysa ordentligt med din lilla tjej.
Kärlek är ibland den bästa medicinen.
Många krya-på-dig-kramar från
Sandra (Mälarhöjden)
Krya på dig!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag vill bara skriva ett inlägg efter att ha sträckläst hela din blogg nu på två dagar. Du skriver fantastiskt bra och fint.
Jag hittade din blogg genom ”Alvas pappas blogg” tror jag det var. Jag har det senaste året varit besatt av ett antal pappabloggar jag hittat och sträckläst dem, har hittat flera som är oerhört roliga och läsvärda. Men faktiskt inte läst några mammabloggar av någon anledning, har helt enkelt inte sprungit på någon som jag fastnat hos, har väl känts som att det antagligen finns så många mammabloggar där ute och det kändes svårt att veta var man skulle börja läsa. Men din fastnade jag för. Började längst bak och följde vägen till gravid, till bebis och genom föräldraledigheten, underbar läsning. Du verkar vara en underbar människa, både underbart varm och härlig med din dotter, din man och dina vänner men också underbart icke perfekt och står för det och arbetar med dig själv. Roligt att läsa om din yoga, jag har provat en termin men fastnade inte för det. Man kanske måste hålla på längre för att bli frälst.
Jag är en sån som längtat efter barn länge (men utan att försöka), har varit väldigt sugen hela det här året, kanske därför jag blev så fast vid pappabloggarna. Först nu har jag och maken bestämt oss för att börja försöka, den här månaden är den första utan skydd. Det är något stort i att bara vara i den situationen att aktivt försöka skapa ett barn. Men det kommer förstås att kännas ännu större den dagen något verkligen är skapat. Hoppas bara det inte tar för lång tid, jag led mycket med dig i läsningen om hur kämpigt ni hade det. Jag längtar oerhört efter att vara gravid, jag gillade att läsa om din gravidupplevelse och om hur det positiva väger över de krämpor och obehag som oftast kommer med en graviditet. Jag har lovat mig själv att njuta när jag är gravid och fokusera på det som är viktigt.
Lycka till med att få ett syskon till Signe, återgång i arbetslivet och allt annat.
Anna
Härliga, härliga Signis!! :)
SvaraRadera(Krya på dig!)
Underbara barn!
SvaraRaderaDe vet hur de ska få en mamma att smälta. Verkligen smälta.
Urgulligt!
:-)
Krya på dig, kära du!
SvaraRaderajag vågar inte hosta när liten somnat bredvid mig på kvällen. sväljer hostarna och ligger vaken med kli i halsen.. vet man att man är mamma då eller? ;-)
SvaraRaderaSandra - tack så mycket! Och visst är det så, kärlek är en mycket bra medicin.
SvaraRaderaFröken Fräken - tack snälla!
Anna - åh vad berörd jag blir av din kommentar. Tack snälla du för att du tog dig tid att skriva allt fina. Och vad impad jag blir att du läst HELA min blogg. Waw!
Och särskilt glad blir jag att du och maken försöker skaffa barn, för det är en SÅ häftig resa, även om den inte alltid är så lätt. Men jag önskar er all lycka till. Och varmt välkommen tillbaka!
Elma - ja, visst är hon söt! Och tack för hälsningen.
Attle - ja, de vet ju det, de små liven. Alldeles ljuvligt är det!
Yogamamman - tack kära du!
Superquinnan - ja, DÅ är man mamma :) Jag är likadan. Vågar knappt hosta på natten av rädsla för att Signe ska vakna i rummet intill. Men min hosta går liksom inte att hindra, den fullkomligt vräker sig in över mig. Men Signe sover gott vidare. Tack och lov! Men mannen blir störd. Men vad sjutton, så får det vara. Krya på dig!