Välförtjänt paus

När jag gick ut från lägenheten igår eftermiddag var det första gången på väldigt länge som jag tyckte att det var skönt att komma hemifrån.
Det är nästan skamligt att säga det, men jag längtade bort, ut, därifrån.
Efter flera dagars hostande, en natt med feber och två dagar med en intensiv ettåring kände jag jag att jag behövde andas. Ordentligt.
Och det gjorde jag.
I skolan.
Och nu är den avslutad och klar. För den här omgången. Efter de två grundläggande åren.
Efter årsskiftet går jag vidare. Och utbildar mig till samtalsterapeaut.

Då är tanken att jag ska finnas där för alla andra stackare som också går hemifrån och andas ut.