Vi är hemma nu.
Från snöblandat regn och hagel i skärgården.
Signe har sovit till halv nio varje morgon och det känns som om jag har ett nytt liv.
Förutom sömn blev det trevligare än jag tänkt. Vi har ätit en massa god mat, druckit vin och champagne och värmt oss framför öppna spisen efter blåsiga promenader vid havet.
Nu är jag ledig i elva dagar till. Sedan är mannen hemma med Signe. Och jag börjar jobba.
Jag vågar knappt tänka tanken. Så jag tänker inte. Jag är bara nära Signe och snusar henne i nacken så mycket jag kan.
Välkommen hem! Härligt att få sova så mycket. Hur har det löst sig nu med ditt jobb? Är allt bra? Kram
SvaraRaderaTänk vilken tur att du lämnar över till mannen och inte direkt till främlingar på dagis. Jag skulle aldrig ha pallat det, bra att mjukstarta med att byta roller. Jag tyckte det var ganska jobbigt första veckan men det blev lättare. Största problemet tycker jag är tiden eller rättare sagt bristen på tid. Hoppas hoppas att du kommer ha tid och ork över för att blogga. Det vore katastrof om inte ;) Njut av din sista lediga vecka med Signe.
SvaraRaderaha en fantastisk sista ledig vecka!
SvaraRaderaJag förstår att det känns trist att behöva åka från Signe till jobbet. Men tänk på hur mysigt hon kommer ha de med sin pappa!
SvaraRaderaMinna - jag kommer att gå tillbaka till samma företag, och samma grupp, men med en lite mer annorlunda tjänst. Och det känns helt okej. Jobbet är inte allt. Signe är viktigast. Och sen har jag ju skolan också, som tar en massa tid.
SvaraRaderaCamy - ja, det känns onekligen skönt att slippa skola in på dagis också, det räcker gott med att byta roller. Tror också att jag kommer att tycka att det är tufft i början, men att det blir lättare.
Men den där bristen på tiden oroar mig. Som fan. Men blogga ska jag, det måste jag. Så du behöver inte vara orolig :) Tack för support!
Fru A - tack snälla du, det ska jag verkligen försöka ha!
Frida - precis, det är det som är i min räddning i nöden, att jag vet att Signis har det bra hemma, med pappa
vet du, jag förstår precis, men jag tror att det ordnar sig, låt det bara ta sin tid/Karin
SvaraRaderaKarin - du är min kloka vän du. Så jag litar på att du har rätt. Tack! Kram
SvaraRaderaojojoj, jag tror inte man får gröta ner sig för mycket i tankarna. Det kommer gå bra! Men, en del dagar sörjer man verkligen.
SvaraRaderaKram!
Attle - ja, den här tiden kommer ju liksom aldrig tillbaka. Det känns lite sorgligt. Men alla minnen finns ju kvar :) Kram tillbaka
SvaraRadera