Det finns platser där jag känner att jag inte hör hemma. Där det på något vis känns som någon annans revir.
Bensinmackar är en av dessa platser.
Jag har fortfarande inte, efter snart femton år med körkort, förlikat mig med tanken på att jag ska tanka bilen.
Ofta gör jag inte det. Ofta är det mannen som gör det.
Men nu har inte mannen bilen. Nu är det jag som tar den till och från jobbet varje dag.
Och strax utanför mitt kontor ligger en Statoil. Det är bara att svänga in, stoppa in kontorkortet, välja oktan och tanka. Och åka därifrån.
Det är verkligen bara att göra det.
Och ändå känns det som om jag är på någon annans mark. Som om jag egentligen inte ska vara där. Och så blir jag nervös om jag måste backa ut eftersom någon står framför mig och i vägen. Eller nervös att jag ska välja fel oktan. Eller drälla bensin.
Jag undrar var den känslan kommer ifrån. Och varför den envisas med att finnas kvar
Jag är likadan! Trodde jag var själv om den känslan. Det har aldrig gått på tok för mig när jag tankar bilen men ändå är jag på helspänn. Varje gång.
SvaraRaderaförstår dig, det har i viss mån gått över med åren, men när jag tog körkort för inte SÅ länge sen tog det lång tid att lära sig tanka! var rädd att jag skulle tappa pumpen och typ skvätta bensin överallt, eller välja fel oktan eller...ja...
SvaraRaderaJag med! Känner igen allt! Jag och bensimackar hör inte ihop! Och jag vet inte varför...
SvaraRaderaJag kan bli så nervös över att inte klara av att tanka så jag glömmer tanklocket på biltaket. Eller något anant lika dumt. Pinsamt värre. *asg*
Kram,
AnnaSv
Åh, jag är tvärt om. Så fort jag kommer in på en bensinmack, i en bilverkstad eller liknande så får jag en sån otroligt lust att stanna kvar där för alltid och göra den platsen till min lilla världen. Känns som om jag skulle kunna få ro av att tillbringa mitt liv i en verkstad.
SvaraRaderaÅh jag förstår dig precis! Jag har ju inte ens körkort men när jag tänker på att skaffa det är det två saker som skrämmer mig mest: att köra upp på motorvägen och att tanka ...
SvaraRaderaKan du inte försöka tänka lite annorlunda på tankningen - typ att bilen är hungrig och gnällig och måste få välling (du skulle ju utan problem kliva in varsomhelst för att fixa käk till Signe, eller hur!)? Kanske?
Fast jag är impad bara över att du kan köra bil! :-)
Det är lustigt, men i flera av dina senaste inlägg har jag kännt igen mig... Bensinmack - ja, varför ska det vara så besvärligt? Morgontidig - mediterar visserligen inte, men gör lite yoga och har det lugnt med frukost och tidning. Svårt att koncentrera mig - var det när jag började jobba! Nu går det lite bättre som tur är. Kom precis på att jag inte tänkt på min lilla Heidi på flera minuter... Saknar henne :)
SvaraRaderaHej! Jag kikar in här och kollar lite, och hittar nån som är lika nojjig som jag m tankning. Gör allt för att slippa! På min mack är det alltid så trångt o fullt m stressade YRKESCHAUFFÖRER. Man måste ju till att börja med hitta en ledig pump m rätt oktantal som tar kort. Och så är den upptagen, och så får man vänta och står ivägen för nån som ska in i nåt annat hål. Vid rätt pump kanske inte slangen räcker, eller så har man glömt att öppna tanklocket och det blir EN KÖ. Sen har jag ännu inte fattat hur den där lilla spärren på handtaget fungerar??? Så jag står och håller in pumpen under tankningen och orkar nästan inte på slutet. Fy.
SvaraRaderaFör att inte tala om när oljelampan börjar lysa, och man är in the middle of nowhere och måste in till en mack (med en gång har mannen sagt strängt). Då är det bara att bekänna färg och tala om att man aldrig fyllt på olja förr. Sist var det en väldigt vänlig 20-åring som visade mig väldigt pedagogiskt och tom gav mig en tratt för påfyllning till nästa gång. Det ska man nämligen alltid ha i bilen! Känsligt ämne det här...
Hej ! Jag verkar vara en av få som inte är nojjig över bensinmackar. Det är väl för att jag hade bil innan mannen kom in i bilden. Numera tycker jag mest bara att det är tråkigt att tanka ! Ha en bra helg ! Kram Helena
SvaraRaderaKänner likadant, det vore ju så pinsamt om något går knas. Just när jag tagit körkort fick jag inte upp tanklocket (man fick trixa lite) så jag fick be en skitsnygg kille med BMW om hjälp... pinit. Den känslan sitter i varje gång jag ska tanka *s*
SvaraRaderaEtt ex till mig tyckte att man efter att det klickat (för att visa att tanken är full)skulle fortsätta lite till. Att fylla på röret ända upp för att det verkligen skulle vara full tank. Han tyckte nog att han var smart. Jag gjorde som jag blev tillsagd och det slutade med att bensin sprutade ner halva mig. Där stod jag chockad och nersprejad med en stark doft av bensin. Lite pinsamt att gå in på macken för att tvätta av mig inne på toan. Tro fasen att jag nu är rädd varje gång jag tankar att jag ska bli nersprejad. Vilka himla dålig idé! Karlar! Suck! :-)
SvaraRaderaStopp å belägg!!!
SvaraRaderakrångla inte till det nu, och var snäll mot dig själv!!! det är okej att du tycker att det är läskigt så därför föreslår jag följande:
imorgon åker du å din familj å tankar, på statoilmacken vid ditt jobb.(så att du känner igen dig nästa gång du ska tanka själv!) mannen ska inte gå ur, men han finns där om du måste fråga nåt. första gången är allt läskigt, varför göra det svårt när man kan göra det enklare?
och vilken trevlig liten familjetur ni får ;)
ser fram emot en spännande fortsättning...hoppas helgen varit skön trots plugg å annat! och ang din namntävling så tycker jag verkligen act as if eller här o nu. känns som du helt enkelt.
LYCKA TILL NU MED BENSINANDET! det kommer att gå skitabra :)
stor kram arvids mamma
Frida - vad skönt att jag inte är ensam. Och jag har inte heller ngn skräckhistoria bakom mig, men ändå är jag lika nervös. Varje gång.
SvaraRaderaFru A - för mig handlar det nog om vana. Tror jag. Och nu kommer jag att vara den enda som tankar bilen, i ett halvårs tid. Efter de månaderna borde jag inte känna likadant. Jag får väl göra en uppföljning i höst :)
Annasv - det där med att glömma tanklocket på biltaket är precis något som jag skulle kunna göra. För när jag blir nervös så funkar inte hjärnan alls. Nu är jag dock ganska duktig på att stå där på macken och säga tyst för mig själv "det går bra, det går bra, det går bra"
:) Jisses, och så är man mamma...
Kajsa - waw, vilken känsla! Tänk om jag hade ett litet litet uns av det. Det skulle vara häftigt!
Min stora lilla värld - haha, jo det är nog så jag ska tänka. Att bilen behöver välling :)
Och det där med att köra upp på motorvägen var också en noja jag hade innan jag fick körkort. Men den nojan gick över. Det gjorde dock inte bensinmacksångesten
Kristina - Kul att du känner igen dig, det gör att jag inte känner mig helt fel :)
Och visst kan det ibland gå flera minuter innan man tänker på sin lilla prinsessa.
Jag har dock världens finaste foto framför mig, på Signe, så hon är med hela tiden.
Anna funderar - Mitt i prick! Jag fattar inte heller hur den där spärren fungerar, men det vågade jag knappt skriva i mitt inlägg, var rädd att ni skulle tycka att jag är helt sinnessjuk :)
Men skönt, skönt, skönt, då är vi i alla fall två som inte fattar det. Vi kanske ska tanka ihop nästa gång
Helena - ja, du har alltid varit så cool med bilar. Du har ju till och med gått kurs i att mecka. DET är imponerande tycker jag. Så jag kanske kan gå kurs hos dig. Så kan du lära mig hur spärren på bensinslangen fungerar också, så att jag slipper stå och hålla i pumpen hela tankningen :)
En Mölnbobos liv - fast vilken tur att han var snygg, då hade du ju i alla fall något att titta på under tiden :)
MItt liv precis som på film - jisses, vilken dålig idé. Lyssna aldrig mer på råd angående tankning. Okej?!
:) Kram till dig
Arvids mamma - alltså, jag tankar redan. Jag gör det verkligen. Trots att jag inte vill.
Så om U tankar i närheten av mitt kontor (han är ju här ibland har du ju berättat) och ser en vilsen mamma på macken så vet han ju att det är jag och kan hjälpa mig. Perfekt :)
Tack för namnförslag. Kram till dig och Arvid.
Vissa saker är man helt enkelt inte bekväm med. För mig är det alla former av webdesign, och min chef berättade att hennes mamma bara inte kommer överens med symaskiner - det går inte!
SvaraRaderaDet är okej att ha sina små fiender i vardagen :-)
Skönt att det går bra för dig! Kram!
Livet mitt i livet - visst, så är det, och så måste vi nog också acceptera att det är.
SvaraRaderaFör visst är det okej att ha sina små fiender i vardagen.
:)