"Ett ensamt barn,
en flicka står i trädgården,
hon torkar snor på klänningen.
Vill inte bli fotograferad,
vill bli sedd"
(Gungerd Wikholm, 1954, Finland)
Texten finns på en stor affisch vid Gamla Stans tunnelbanestation.
Jag har stått framför den hela helgen, i väntan på tunnelbanan, på väg hem från skolan.
Och den symboliserar ganska starkt vad hela helgen handlat om.
Att hitta den där känslan som förgör och förstör. Hos mig. Och hos andra.
Två intensiva dagar med terapeut-klient-observatör-sessioner.
Två intensiva dagar med skratt och gråt.
Och även om jag är tröttare än tröttast nu så är jag övertygad.
Jag ska bli samtalsterapeut.
(för övrigt har jag anmält en skadegörelse som jag delvis bevittnade. Jag ringde 112, begärde polisen, anmälde det inträffade och stod sedan snällt och väntade utanför butiken där hela glasrutan var krossad, tills polisen kom. Ni skulle bara veta hur många som bara gick förbi.)
Du kan få träna på mig!
SvaraRaderaKRAM
Härligt att du vet vad du vill bli! =)
SvaraRaderaKram å lycka till!
//AnnaSv
Så skönt att kommit fram till ett beslut. Hoppas du ger oss glimtar fr resan!
SvaraRaderaCivilkuraget står inte högt i kurs i vår tid. Jag försöker träna på det, när tillfälle ges. Att bara gå förbi är ju alltid enklast, men mår man bra när man gör det? Inte jag.
Bra gjort! Tänk om fler kunde haft lite av ditt civilkurage! Jag fattar inte att folka bara kan gå förbi...
SvaraRaderaSkönt att det även känns rätt att bli terapeut. Den känslomässiga insikten kommer, i alla fall hos mig, ljusår efter en intellektuell insikt.
SvaraRaderaJag saluterar dig för din insikt! Det är stort att veta vad man vill bli när man blir stor. Jättestort. Grattis till dig och dina blivande klienter.
SvaraRaderaVilken spännande tid du har framför dig! Jag är så avundsjuk :-). Tänk att få arbeta med något så meningsfullt. Detta är ditt kall. Jag är helt övertygad. Och du får gärna öva på mig med :-). Om du hör något om Imago får du gärna tipsa! Kramar från lilla mig! PS. Vad bra att du anmälde skadegörelsen! Jag blir vansinnig på alla som inte bryr sig! DS.
SvaraRaderaEdvins mamma - ja, jag tränar gärna på dig. I alla fall litegrann. För det är egentligen inte så bra att vara terapeut åt en nära vän. Det kan bli för nära. Om du förstår vad jag menar.
SvaraRaderaKRAM
Annasv - ja, det är härligt. Tack!
Anna funderar - för några år sedan hade jag också gått förbi. Och mått dåligt av det. Nu tar jag tag i det. Och mår bra. Riktigt bra.
Heja civilkurage.
Helen - Jag tror att många inte riktigt vågar. Eller så vet de inte vart de ska vända sig. Eller så är de stressade, eller lata.
Och några ger säkert blanka sjutton i att en sån sak händer. Men jag kan inte det. Vill inte det. Och med mitt beteende påverkar jag andra. Allt smittar av sig. Så brukar jag tänka.
Happy Muffi - vi är alla så olika där. Jag är tvärtom, den intellektuella insikten kommer ljuår efter den känslomässiga.
Som terapeut gäller det att hitta en balans, framför allt hos mig själv för att kunna hjälpa andra att hitta balans.
Anna ser dej - tack, ja, det känns alldeles underbart
Mitt liv precis som på film - ja, det här är mitt kall. Har alltid varit.
Men det är ju även ditt kall, till viss del. Jag ska träffa min studiegrupp ikväll, efter det vet jag mer om Imago. Så jag återkommer.
Och jag har ju faktiskt tränat på dig redan och det gick ju ganska bra, tyckte i alla fall jag :)
En alldeles extra kram till dig idag, jag vet att du behöver den.
men åååh vad skönt att veta! :-) Då är det bara att sträva. Själv har jag ingen aning än.
SvaraRaderaAttle - äh, jag tror inte att vi alla behöver veta vad vi ska bli när vi blir stora. Det där är så olika. Men för mig är det en sten som fallit från bröstet.
SvaraRaderaVad bra att det finns såna som du! Och vad skööönt att veta vad man vill bli. KRAM!
SvaraRaderaMinna - åh tack :) Kram till dig
SvaraRadera