tisdag, februari 26, 2008

Att sluta springa

Signe sov hos oss i natt. Sådär nära, nära, med ansiktet mot min hals.
Emellanåt vaknar hon till, rumlar runt i sängen och hamnar tvärsöver mig och mannen. Små, små fötter mot min mage.
Ytterligare en stund senare vaknar hon och gråter för att hon tappat nappen. Ytterligare omrumlingar. Och en hand som tvinnar mitt hår.

När jag äter min frukost i den tidiga morgonen inser jag att det är så mitt liv är just nu. En trygghet blandad med en oro när jag inte har kontroll över mitt liv.
Utan att lämna ut för mycket av mig själv så handlar det om att vilja vara nära och ändå så långt ifrån. På något underligt vis.

Det var när min yogalärare stannade kvar en stund efter min practice och lade handen på min rygg och sa ” det sitter så mycket rädsla här” som jag insåg att jag inte kan springa ifrån mig själv längre.

Det är därför jag inte är här så ofta nu. Jag försöker sluta springa.

8 kommentarer:

  1. svårt. hoppas du får landa snart, och att du orkar och hinner göra dig hörd ibland emellanåt. kram!

    SvaraRadera
  2. Bra i alla fall att du har insett att något är fel. Hoppas att du kan ta dig tid att bearbeta det.

    Tänker på dig som har det svårt nu.

    En stor kram kommer här:
    *KRAM*

    /C

    SvaraRadera
  3. En stor kram från mig också! Du vet att jag finns här vännen om du vill prata. Sköt om dig!

    SvaraRadera
  4. Hoppas du hittar hem, kommer fram så du slipper springa. Kram.

    SvaraRadera
  5. Jag tror jag förstår. Själv tog jag en paus från bloggandet. Blev "den grejen som blev för mycket" och när jag kände ett sting av kravfylldhet, så drog jag i handbromsen. Det låter som du är på rätt spår, du har gläntat på många dörrar och snart kliver du in... Ta det nu lugnt, så ramlar bitarna på plats. Ser fram emot vår lunch-date! :-)

    SvaraRadera
  6. Fru A - det låter kanske som om det handlar om något stort. Och det gör det inte, egentligen, men livet är ju lite upp och ner ibland.
    Men jag lär hänga här emellanåt, just nu känns det dock som om jag inte riktigt vet vad jag vill skriva om.

    C - tack för stärkande kram. Vet inte om jag kan säga att jag har det svårt. Det är nog snarare lite vardagsmotigt sådär. Och en massa rädslor från förr som måste bearbetas, igen. Men det ordnar sig :)
    Tack för att du finns här

    Mitt liv precis som på film - tack! Och vet du, det lutar åt att vi kommer nedåt på lördag, i alla fall, det har varit en massa ändrade planer hit och dit. Men det jag vill säga är - det vore kul att ses.KRAM!

    e - tack! Ja, det hoppas jag också. Men jag vet att jag kommer fram, någon gång :)

    Anki fontän - nytt namn, kul :)
    Att dra i handbromsen är alltid bra. Hoppas att du hittar en lösning som passar alla.
    Och jag ser också fram emot Rappne-lunchen :)

    SvaraRadera
  7. Stor kram till dig! Du är klok, du vet hur du lyssnar till ditt inre = du fixar det. Och vill du snacka/skriva så finns jag här i den lilla förorten :-)
    Hoppas det känns bättre! KRAMAR!!

    SvaraRadera
  8. Jenny - åh du är så söt, så söt!
    Tack snälla du för peppande ord.
    Och jag tänkte nog att vi kanske skulle försöka ses snart. Jag skulle vilja testa din massage :)
    Kram!

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!