Jag vet inte,
Jag börjar tröttna på bloggvärlden.
De som ska visa dagens outfit. Skriva tio inlägg om dagen. Visa upp hem och hus och barn. Skriva om hur bra allting är. Eller hur jobbigt allting är.
Min blogg började som en jag-kanske-inte-kan-få-barn-blogg, blev en gravidblogg för att sedan bli en föräldrablogg. Men nu vet jag inte riktigt vad den är. Den känns halv.
Så - Vad vill ni veta om mig, egentligen? Och vilka är ni som hänger här?
För övrigt känns dagen bättre idag. Jag började med ett kort yogapass (med en liten Signe som lade leksaker på yogamattan och ville kittla mitt hår eller fotsulor), åt frukost med mannen, var hos naprapaten, köpte med latte från Mellqvist Bar och hann stå en stund i solen medan jag väntade på tåget från Karlberg.
Nu är jag på jobbet. Och räknar timmarna tills jag får gå hem.
Jag är en 22-årig biologstudent som väntar på att min pojkvän sedan åtta år tillbaka ska bli redo för barn.
SvaraRaderaJag älskar att läsa om din vardag, speciellt livet med Signe och allt som hör till "mammarollen". Rätt logiskt, för det är ju det livet jag vill ha. Gärna NU.
Jag hänger här en stund ibland och läser om din vardag. Men är det inte så att blogglivet gärna blir halvt? Jag är inte alltid glad och gillar kameran, det är sas bara den biten som skymtar fram hos mig. De andra bitarna ventilerar jag på annan plats...
SvaraRaderasådär känner jag också, allt som oftast... varför blogga, vem bryr sig i min småtrista vardag (förutom närmaste familj och vänner då, och de vet ju ändå vad som händer)? sen å andra sidan gillar jag ju att läsa om till exempel din... och du vet ju vem jag är, på ett ungefär! skulle gärna presentera mig ännu närmare, fast kanske i så fall per mejl. hoppas dagen fortsätter i samma anda!
SvaraRaderaJag kan inte ge något råd. Kan bara säga att känslan är likartad här. Jag tror jag skiter i det.
SvaraRaderaJag började läsa för att du skrev en sådan bra mammablogg (ett tag innan Signe föddes). Måste säga att den inte riktigt tilltalar mig längre, fast jag läser ibland ändå bara för att jag en gång börjat. Jag gillar ju fortfarande ditt sätt att skriva men jag är fortfarande fast i "mammabebisträsket" och älskar att läsa om just det. Gillar alltså att läsa om hur det fungerar med ditt barn, utveckling, rutiner. Du får absolut inte ta det här som kritik, tänkte bara berätta om vad som lockar mig uti bloggvärlden.
SvaraRaderaKram!
Fanny - tack för kommentar! Häftigt att vara så ung och längta efter familjeliv. Det gjorde inte jag. Men OM jag hade börjat så tidigt så hade jag nog velat ha tre barn. Nu hinner jag nog inte med det. Känns det som.
SvaraRaderaLycka till med dina planer!
Anna funderar - jo, du har rätt. Bloggen är ju bara en av alla ventiler. Men nu känns det som om jag inte riktigt har en bra inriktning, bloggen spretar lite liksom. Om du förstår vad jag menar
Fru A - ja, vi är nog fler som tänker samma sak. Men jag gillar ju att hänga hos andra och läsa om precis vad som helst, så länge jag hittar den typ av känsla som just jag letar efter i en blogg. Men nu känns det lite som om min egen känsla i min egen blogg är borta. På något sätt.
Kaffeflickan - Jag förstår dig. Till fullo. Men jag kommer sakna din blogg. Som fan.
Frida - tack snälla för en konstruktiv kommentar. Jag förstår precis vad du menar. Och det är ju lite det jag själv känner, att min blogg liksom spretar lite hit och dit just nu. Jag skriver lite om Signe, lite om mig och lite om allt annat däremellan. Jag får se hur jag gör...
Skönt att det känns bättre idag! Jag antar att du håller på att bearbeta det som du skrev om i inlägget i tisdags.
SvaraRaderaJag tror du vet vem jag är, jag har hört av mig under signaturen C några gånger, och vi har även haft anledning att höras via mail.
Jag läser din blogg för att jag gillar att höra om ditt liv. Jag vet inte riktigt varför det är så. Kanske för att jag själv är i jag-kanske-inte-kan-få-barn-tillståndet som du själv var i när du startade bloggen och jag nu kan se hur det till slut gick bra för dig. Eller kanske för att du skriver så bra, varmt, mysigt och välformulerat, oavsett om det är små vardagssaker eller stora omvälvande känslor.
Jag vill veta sånna saker om dig som du redan skriver om. Hur yogan påverkar dig, hur det är på jobbet. Hur du bollar med det där "liv-pusslet" det tydligen är när man har barn, karriär och dessutom behöver egentid. Känslor, ilska, lycka, bara rena statusrapporter som visar att du inte har glömt bort oss alla som följer din blogg.
Jag har full förståelse för om du vill sluta blogga. Men jag skulle sakna dig massor!
Kram!
C
För det första, grattis på namnsdagen!
SvaraRaderaFör det andra så läser jag din blogg för att det du skriver berör mig. På vilket sätt vet jag inte egentligen men jag gillar det du skriver.
Måste en blogg vara hel? Det tycker inte jag. Man skriver ju om det som är viktigt för en själv i stunden och ibland skriver man ju mer än andra gånger.
Jag tycker det är intressant att läsa om hur andra gör för att få ihop livet med hem, barn, jobb och relationer. Jag tycker om att läsa om livet i stort. Och allas liv är ju olika. *s*
Kram,
AnnaSv
Jag vill bara tillägga att alla får ha svackor ibland. Även du. Även på bloggen. Det betyder absolut inte att det är dags att sluta skriva eller att du är ointressant och passé, utan att du är gjord av kött och blod.
SvaraRaderaJust a thought. ;)
(Jag är dock inte det minsta objektiv - jag vill ju att du ska fortsätta!)
... och tack. Glömde säga det. :)
SvaraRaderaJag är ganska ny här.. Jag började läsa för att du skrev lite om yoga.
SvaraRaderaFör mig är vardagen intressant. Det är nog därför jag läser så många bloggar. Jag vet inte vad jag söker. Jag försöker läsa om andras vardag för att hitta en vardag som passar mig. Tror jag.. Man ska väl kanske vara ute och leva istället.. Men just nu saknar jag någon att "spegla" mig och mina tankar och känslor i.. Därför letar jag andras historier istället. Bla bla bla.. Fastna i självanalyser gör jag lätt..
Det jag ville säga är att jag tycker det är intressant att läsa om vardagliga glädjeämnen och problem och hur olika människor hanterar livet på olika sätt.
Du skriver bra.. Men jag personligen vill ju läsa mer om yoga ;)
Nej nej nej, du får inte sluta! Jag gillar att läsa om din vardag, precis som den är: lite Signe, lite mannen, lite yoga, lite jobb och allt det andra! En av mina favorit-bloggar! De uttalade rena mamma-bloggarna tilltalar INTE mig. Det blir lätt lite pretantiöst, som att livet BARA handlar om barn, Det jag gillar med dig är att du verkar ha ett eget liv också. Allt för många mammor verkar glömma att de hade egna intressen och ett eget liv tidigare. Jag älskar att du inte verkar vara så!
SvaraRaderaJag har en dotter som snart är 13 månader och därför är det kul att läsa om någon som har ett barn som är lite lite äldre: man förbereder sig på vad som ska komma liksom.. För mig är det just nu att börja jobba. Läser dina gamla inlägg precis innan du återgick till jobbet.
Skulle dock vilja läsa lite mer om din längtan efter ett syskon till Signe. Längtar själv så, men av olika anledningar kan vi inte försöka förrän efter sommaren. Känns långt dit.
Go girl!
(Oj vilket långt inlägg....)
nej sluta inte att skriva. jag gillar din blog som den är och vem är ja`? 31 årig nybliven mamma som verkligen INTE visar dagens outfit för det skulle bli vandrarkängor och goretexjackan då jag går promenader med bebben i nationalparken ;-) kämpar på med att landa i nya mamamlivet helt enkelt och njuter av vårsolen :-)
SvaraRaderaDet är ju många som läser din blogg och tycker om den, så även jag. Det blir ju lite som att man följer en människas liv (eller en liten liten del av det). Men jag tycker ffa att man ska skriva i en blogg för att man vill just skriva, och man vill skriva av sig i just denna form. Det är inte alltid det är aktuellt i livet. Då tycker jag det är läge att ta en paus, det behöver ju inte vara ett totalslut. En blogg ska ju inte kännas som ett krav. Lycka till vilket val du än gör!
SvaraRaderaJag är en sucker för språk. Bra språk, med färg, form, personlighet och flyt. Det är den största behållningen för mig med din blogg. Jag tycker du skriver underbart. Det gör att jag inte alls tycker att din blogg känns halv. Språket håller ihop den och gör den hel.
SvaraRaderaOch jag tycker om att det inte bara handlar om barn. Du är inte bara mamma utan en egen person. Som tycker och tänker och känner och gör. Jag tycker om att höra vem du är. Och vad du tänker.
Tack för att du delar med dig av dem. Och jag hoppas att du inte slutar.
Jag vill läsa om att Signe lägger leksaker på din yogamatta.
SvaraRaderaJag vill läsa om att du äter frukost med mannen och dricker latte från Mellqvist Bar.
Om allt och inget.
Framför allt tycker jag om ditt språk.
/hälsar en som också mammar, jobbar, yogar, älskar gott kaffe och har en fin (soon-to-be) make
Jag hittade din blog när jag letade efter någon annan som kände som jag. Jag var så rädd fär att ta steget, steget att skaffa barn. Jag tänkte att det borde finnas fler som inte bara slänger sig ut för stupet (det var så det verkade för mig). Jag hittade emellertid inte någon likasinnad...
SvaraRaderaJag hittade dig och detta är typ 14 månader sedan. Jag sträckläste din blog och blev mycket berörd. Kände mycket med dig och din längtan efter Signe. Kunde inte låta bli att fortsätta följa dig.
På vägen visade det sig att jag själv var gravid! Utan att behöva ta beslutet. Klart att rädslan fanns kvar lite men jag hade hoppat utan att märka det och landat ganska väl, trots allt.
Idag har jag en dotter som snart blir fem månader, det skiljer nästan ett år på Signe och min tjej.
Jag tycker fortfarande om att läsa din blog men förstår om du vill sluta...man måste ju släppa vissa grejer för att kunna ta in andra i sitt liv! Jag tycker att du skall sluta blogga.
/Paula
jag gillar din blogg precis som den är.
SvaraRaderaC - jag vet absolut vem du är :)
SvaraRaderaTack för din fina kommentar. Kanske är det bara det jag behöver höra. Att ni finns här och att ni, för det mesta, gillar det jag skriver. Ibland känns det så ensamt att skriva här. Jag ser att jag har besökare men få lämnar avtryck. Och egentligen behöver ni ju inte alls göra det. Jag började ju skriva för min egen skull. Och fortsätter skriva för min egen skull. Kanske är det det jag ska stanna vid, att JAG gillar det som finns här. Fast kanske är det just det jag känner att jag inte gör, just nu.
Nåväl. Tack för att du finns här. Och tack för att jag får följa din blogg.
Och angående det jag skrev i tisdags så handlar min bearbetning om just det. Och det går framåt!
Kram till dig
Annasv - tack för namnsdagshälsningen!
Och jag håller med, en blogg behöver kanske inte vara hel. Det är nästan omöjligt att göra den hel.
Men roligt att du är här och roligt att du gillar det jag skriver
Fanny - tack för fina ord. Du har helt rätt. Jag får absolut ha svackor. Kanske är det min lilla svacka just nu som gör att jag inte känner att det är så kul. Eller så är det något annat. Jag får avvakta och se
Hanna - åh vad kul att du vill läsa mer om yoga. Personligen saknar jag en riktigt, riktigt bra blogg om yoga. Du kanske har ngt tips?
Myran - långa inlägg är lika välkomna som korta :) Och du hade mycket bra att säga.
Och jag håller med dig om att rena mammabloggar blir ganska tråkiga. Jag vill alltid veta mer om mamman bakom det där barnet. Och det är därför jag valde att inte ha en ren mammablogg. Kanske fortsätter jag så också.
Och längtan efter syskon finns ju där. Men än så länge är vi inte överdrivet aktiva i frågan, om jag säger så. Av olika anledningar.
Jag hoppas att er syskonplanering går bra, efter sommaren. Kram.
Superquinnan - åh, du är här, och läser. Jag kommer inte in på din nya blogg. Om du ser det här kan du väl mejla din lösen till mig. Mn mejladress finns i högra hörnet. Tack. Jag gillar ju att läsa om dig och din lilla kille.
Kajsa - ja, du har rätt. Jag behöver inte toksluta. Jag kan faktiskt ta paus. Men jag skulle ju ändå sakna alla er. På något vis. Det är så dubbelt det här. Jag får se hur jag gör. Tack för att du är här och för att jag får följa din blogg.
Anna ser dej - åh vad glad jag blir att du gillar mitt språk och att du tycker att det är den som gör bloggen hel. Det var vackert skrivet. Kram!
Mari - vi låter lika, så jag förstår att du kan tilltalas av det jag skriver. Stort lycka till med bröllopet! Det är hur kul som helst att gifta sig. Den bästa dagen i mitt liv, efter att Signe föddes.
Paula - shit, det är ju du. Paula. Som fick igång en liten debatt på min blogg om det här med att bara vara mamma. Visst är det du?
Vad roligt att du fick en liten tjej. Stort grattis! Och vad roligt att du fortfarande läser här ibland.
Tina - tack!
Hej!
SvaraRaderaJag hittade din blogg för ett tag sedan och blev helt fast. Som jag skrev i en kommentar då sträckläste jag hela bloggen och nu kollar jag in regelbundet. Jag gillar verkligen din blogg och jag tycker du verkar vara en väldigt varm och fascinerande människa som jag vill veta mer om.
Det som jag i och för sig förstår fullkomligt men ändå ibland önskar vore annorlunda är att du skriver väldigt mycket små pusselbitar, dvs a men inte b. Det känns som att mängden sådant har ökat på senare tid. Som sagt, jag har ingen egen blogg för jag är inte beredd att lämna ut mig så jag förstår det men det är samtidigt lite tråkigt. Det blir lite halvt att läsa.
Jag tycker det är jätteintressant att läsa om graviditet och barn (är själv inne på femte månaden att försöka bli gravid) men också om din utbildning, allt kring psykologi osv (även om jag inte alls förstår mig på detta med meditation osv), inlägg på temat relationer, jämställdhet osv.
Jag själv är en 30-årig stockholmstjej som bor i hus med maken och som sagt vill ha barn. Skulle gärna berätta mer om mig själv men jag har nästan en fobi för att bli igenkänd på nätet...
Alexandra (skrev tidigare inlägg som "Anna")
Jag kikar in här titt som tätt, och gillar ditt sätt att skriva. Att få små glimtar in i ditt liv och njuta av ditt härliga språk. Men bloggen är ju främst till för en själv, och vill du sluta så ska du det. Även om jag skulle sakna dig.
SvaraRaderaAlexandra - du sätter huvudet på spiken. För det är precis det här med alla pusselbitar som blir halvt. Men jag varken vill eller kan lämna ut mig själv mer än vad jag gör. Så om jag fortsätter skriva så får jag helt enkelt försöka att inte hinta om alla dessa pusselbitar. Men det blir också svårt. Ja, jag vet inte...
SvaraRaderaMen tack snälla för långt och fint inlägg och varmt lycka till med din längtan efter barn.
Frida - ja, och jag gillar att hänga hos dig, av samma anledning.
Men som sagt, vi får se hur det blir.
Jag skrev ett mail för ett bra tag sen och berättade om mig själv. Min dotter har nu blivit 1 år (igår faktiskt!).
SvaraRaderaPå många sätt kan jag känna igen mig i det du skriver, samtidigt som mycket också är ganska annorlunda. Bådadera är intressant, särskilt i en kombination!
Jag hade gärna läst mer om Signe, men tycker först och främst att du ska skriva om det DU känner för att skriva och inte det du tror att folk vill läsa.
Du behöver inte heller skriva så ofta, gör det när du känner för det, när du behöver ett bollplank, eller bara vill skriva av dig.
Jag kommer fortsätta att följa det du skriver, din blogg ligger i min RSS-läsare! :)
Du får inte sluta!
SvaraRaderaJag läser din blogg eftersom det ger mig energi. Tycker om ditt sätt att skriva och hur du på något sätt alltid vänder trist till roligt. En latte påväg till jobbet, frukostmys med Signe och så vidare. Du inspirerar!
Du vet ju att jag är här och läser.. Du måste givetvis själv bestämma om du ska fortsätta blogga eller inte men jag ville bara säga att det inte är "dagens outfit" osv som vi vill läsa om i din blogg, det är bra som det är!
SvaraRaderaSkriv precis hur mycket eller lite du vill men jag vill hemskt gärna att du fortsätter!
Kram Johanna
Tack för din kommentar i min blogg. Det värmde! Tack tack tack!
SvaraRaderaJag saknar också bra blogg om yoga.. Har faktiskt inget tips alls tyvärr :S Men om jag kommer över någon så ska jag tipsa!
Jo, visst är det jag!
SvaraRadera/Paula
Förstår känslan, känner den själv ibland när det gäller mitt eget bloggande. För att tiden inte räcker till. Sluta om du vill, ta en paus om du vill för det är ju faktiskt bara din blogg. Men jag skulle sakna dig och ditt skrivande oändligt mycket om du försvann. Kram
SvaraRaderaDet var ju du som fick mig att börja blogga!
SvaraRaderaJag gillar din blogg för att du ibland får till helt magiska språkpartier. För att du bjussar så mycket på ditt Signemammaliv. För att du inte är rädd för att framstå som svag. Eller stark. Och för att ditt liv (fortfarande) är inne i en spännande förändringsfas och vi som läser får följa med på den resan. Din blogg står (för mig) för ett seriöst och moget bloggliv. Och att sluta skulle väl göra att "Dagens Outfit-bloggarna" vann ...?
Poppiuskram!
Men varför jämföra sig med andra bloggare. Detta är ju DIN blogg. Och det är deras bloggar. Om de vill visa sina kläder så är väl det okej? Jag förstår inte problematiken. Vill du inte förknippas med dessa människor?
SvaraRaderaHär bestämmer ju Du och ingen annan.
Jag läser dig då och då. Ett par gånger i veckan.
Har gjort det länge. Aslänge.
Jag tycker du framförallt skriver mycket bra och att att vi har så skilda sätt att uttrycka oss är lite spännande.
Du känns så mjuk och duktig. Jag känns så hård och oduktig ;-)
Sluta inte. I like you!
Jag har läst din blogg sedan du väntade din dotter. Du fångade mig direkt och jag har blivit kvar.
SvaraRaderaPrecis som dig känner jag att det här bloggandet hänger i en lös tråd. Jag har tappat lusten. För mig är det en fråga som återkommer igen och igen och det är inte VAD jag egentligen skriver, utan för vem. Är det för min egen skull, som det var från början eller är det för någon annans, och vem är det då ?
Jag tror att det finns en risk att man begränsar sig själv när man inte vet vem man riktar sig till. Så känner jag ialla fall. Och då - försvinner lusten för projektet.
Hoppas du hittar ny energi så att du finns kvar.
Hej! Jag har läst din blogg lite från och till ett tag nu och gillar den jättemycket. Jag har själv en son som är ett år gammal och gillar när du skriver om Signe, men också om allt annat. Din blogg förmedlar ett sådant lugn, på något sätt. Jag tycker om ditt sätt att skriva och att du skriver ganska personligt. Hoppas du inte slutar.
SvaraRaderajag kollar in här nästan varje dag. Du skriver bra och lever så sunt :-)
SvaraRaderaMen, jag förstår vad du menar.
Jag är själv inne i samma tankar nämligen, och då tror jag att du ändå har sjukt fler läsare än vad jag har ;-)
Kram!
Kristina - hej, ja, jag vet vem du är. Jag blir alltid glad när någon av ni som läser hör av sig och berättar lite mer om sig själv.
SvaraRaderaVad roligt att du har mig i din RSS-läsare. Och tack för fina ord!
Jessica - åh vad glad jag blir när du skriver att jag inspirerar. Självklart vill jag kunna göra det, det är ju en av anledningarna till att jag skriver här, bortsett från att jag gör det mest för min egen skull. Tack!
Johanna - japp, jag vet att du är här. Och jag hänger hos dig och dina kändisbebisar också. Väldigt gärna. Och mycket.
kram till dig
Hanna - varsågod, det var det minsta jag kunde göra kände jag. Och så kommer jag tillbaka. Kram till dig som är modig och orkar. Och vill. För jag känner en stark vilja i dina texter. Också.
Paula - kul att du fortfarande är kvar :)
e - och jag skulle sakna alla dina fina inlägg här. Men en paus blir det, det känner jag. Både här och i livet. På något sätt. Så att jag hittar lusten igen.
min stora lilla värd - finfina ord som berör. Tack kära Poppius-vän. kram till dig
Fru Kaos - hård och oduktig är det sista du är. Så det så :)
Däremot vet i sjutton om jag är mjuk och duktig, ytterst sällan kanske.
Men jag jämför mig inte så mycket med andra, försöker mest hitta mig själv. Fast det låter kanske som om jag jämför mig.
Tack för att du är här.
Jen - ja, huvudet på spiken, verkligen. Jag började skriva för mig själv, bara, och var helt anonym. Men nu är jag relativt öppen och säkert inte alls svår att hitta. Och då blir det på ett annat sätt. Så du har rätt, jag måste hitta VEM jag vill rikta mig till. Tack för ord. Och tack för att du har en fin blogg som jag gillar. Men jag förstår helt ditt dilemma.
Maggan - tack snälla för fina ord. Det gör mig glad att du tycker att jag förmedlar ett lugn och att jag skriver personligt.
Attle - sjukt många fler läsare än du har jag nog inte. Och jag diggar din blogg. Som tusan. Det gör mig glad att du gillar min. Men om jag lever sunt vet i sjutton, det beror nog på vad man jämför med. Allt är relativ.
Kram till dig
KRAM TILL ALLA - NI GER SÅ MYCKET FINT!
Vad jag gillar med att läsa bloggar är att bara hänga med i någons liv, fluga på väggen, du vet. Sen spelar det inte så stor roll om det 'händer något' eller inte.
SvaraRaderaSom med allt annat - om du inte känner för det ska du inte göra det. Men jag skulle sakna dig.
Livet mitt i livet - fluga på väggen är ett bra uttryck, så känner jag ofta när jag läser andras bloggar. Bland annat din.
SvaraRaderaOch vi får se hur jag gör. Kanske provar jag mig fram ett tag. Söker. Letar. Försöker. Känner efter. Eller inte.
Jag började läsa din blogg när vi planerade barn, och du väntade Signe. Föll direkt för ditt fina språk, det var en så skön kontrast mot andra gravidbloggar jag stötte på, mer känslor och TANKAR och mindre handla-på-Babyproffsen... Sedan har jag följt dig på din blogg, först då Signe var riktigt liten och jag var gravid och förberedde mig inför att själv bli mamma. Nu har jag en son som fyller ett år nästa vecka, och jag uppskattar verkligen dina funderingar kring jobb (jag började själv jobba igen i januari), var man ska bo (jag är inte heller från Stockholm, men vad gör man när arbetssituationen gör det svårt att flytta? Ska min son växa upp här? Och inte i en småstad som jag själv...?) och andra delar av det ack så berömda "livspusslet". Och hur man ser annorlunda på karriären när man blivit förälder...
SvaraRaderaDessutom yogar jag själv och kan därför verkligen inspireras av att du yogar så mycket, och av hur du beskriver det. Det inspirerar mig till att yoga mer! När amningen strulade och jag mest satt i fula t-shirtar, dödstrött och kände att föräldraskapet kanske inte var något som jag skulle klara av, tyckte jag att dina beskrivningar av latte på Gateau, promenader i solen och skärgårdsturer var som en drömbild av hur mammaledigheten och livet skulle vara – dock något jag aldrig skulle få... När amningsdimman släppte inspirerade dina texter mig att se på mitt eget liv med "ditt" språk, och du lärde mig att se det vackra i livet varje dag. Faktiskt. Nästa steg kanske är att starta en egen blogg... :-) Jag hoppas att du vill fortsätta att dela med dig av dina tankar kring livets stora och små frågor! Stort tack och kram!
Anonym - åh, vilket fint inlägg. Tack snälla för vackra ord. De berör. Mycket. Du berör. Mycket.
SvaraRaderaAtt lilla jag kan få dig att se det vackra i livet varje dag...shit...det är stort.
Vad härligt att vi är två i detta livspussel (ja, jag vet att vi är många). Och roligt att du yogar.
Stort lycka till med allting. Hör gärna av dig igen.
Och inspirerad av dig skrev jag faktiskt precis ett inlägg. Vi får se om det blir fler efter det.
Kram och stort tack!
Vad roligt att jag kunde inspirera dig till ett inlägg!! Hoppas det kommer flera... Och jag läste i kommentaren till det nya inlägget att du har en plan om att stå ut på jobbet i två år och sedan starta eget. Det låter bra och realistiskt, heja du! Själv blev jag chef i samma veva som jag började jobba igen efter min mammaledighet, kul för karriären men var det så smart...? Jag följer dina funderingar och återkommer i frågan! Kram U. (som skrev det långa anonyminlägget 3 mars kl 15.07)
SvaraRaderaU- Ja, det blir nog fler inlägg. Jag har bestämt mig för att släppa alla krav kring det här med bloggande och bara det gör att jag känner mig mer fri. Det här är MIN blogg och den måste betyda något för mig. Och det gör den, har jag kommit fram till.
SvaraRaderaDet där med att bli chef är kul men ganska tufft. Jag tror att du känner hur du vill göra framöver, det brukar alltid ordna sig. Kram till dig