En glad påsk

Det blev en bra påsk. En glad påsk. En påsk med mycket snö och sol och uteliv.
Idag sitter jag framför datorn igen, i det stora komplexet, vid den stora vägen och längtar ut, bort, tillbaka.

Signe har åkt pulka om och om igen.
Vi har pulsat i skogssnön, stannat och druckit kaffe i en solig glänta och fått rosiga och lite nariga kinder.
Min mamma har gräddat våfflor och Signe har skrattande slickat bort grädde från hela ansiktet och halva bordet.
Vi har sovit tätt tätt tillsammans och vaknat av Signes andetag i nacken.
Jag har legat under mysfilten på övervåningen och läst klart böcker, påbörjat nya böcker och även hunnit läsa klart tidningar som tidigare bara blivit liggande på hög.
Signe har promenerat i skogen, på tomten, på grusvägar täckta med snö och blivit allt stadigare. Hon har matat hästar, blivit omkullsprungen av grannkatten och förtjust beundrat ekorrarna och domherrarna vid vedboden.
Solen har lyst varje dag, från en klarblå himmel och lämnat små spår av fräknar i mannens ansikte.

Jag har inte tänkt en endaste gång på jobbet och aldrig någonsin oroat mig för att vara tillbaka igen. Men just nu, idag, känns det tungt.