lördag, april 12, 2008

En stund över

Jag har jobbat med mig själv i två dagar. Två dagar av många, många andra dagar. I skolan. Det sägs att vi är de som jobbar mest med oss själva, i skola och egen terapi, än någon annan terapeututbildning. Det gör mig glad. Och skrämmer.

Jag är av den åsikten att det handlar om att förstå mig själv innan jag kan jobba med och förstå en annan människa. Utan insikt är det lätt att hamna i återvändsgränder som handlar om min egen begränsning och längtan.

Så - hur är det egentligen med alla de som jobbar med människor, som finns där och är närvarande och ett hjälpjag. Hur många har koll på sig själva och sina egna behov. Och hur många har inte en jävla aning?

Jag blir aldrig fullärd. Jag vill aldrig bli det. Livet är en utveckling, men det gör mig rädd att vetat att det finns många, många därute som lägger ner alltförmycket av sig själva i arbetet med andra. På ont. Och gott.

Jag har själv träffat dem.

5 kommentarer:

  1. Håller med dig på varje punkt - självinsikt är en viktig egenskap!
    Det gama ordspråket stämmer verkligen - du lär så länge du lever/du lever så länge du lär :)

    SvaraRadera
  2. Fast jag måste fråga en sak, som jag ofta funderar på när jag läser din blogg, inte kanske exakt på inlägget idag utan på många tidigare inlägg också. Måste man analysera sig själv så mycket? Du skriver ibland mycket om att acceptera att du mår så här, du mediterar, du "hittar dig" själv osv. Det jag tänker lite då är på ordspråket "Alla dessa dagar som kom och gick... inte visste jag att det var livet.". Dvs kan det inte bli för mycket sådant, jag menar att livet går upp och ner och varför behöver man bestämma sig för att acceptera det (vad är motsatsen), varför behöver man finna sig själv osv.

    Förstår du hur jag menar? Jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag tänker att det är så många idag som mår dåligt och ägnar så mycket åt att förvänta sig att må på ett visst sätt, analyserar varför de inte mår så, varför livet är på ett visst sätt osv, istället för att försöka leva så bra och så mycket som möjligt.

    Jag hoppas du inte tar illa upp över min fråga, det är bara en reflektion över din och många andras bloggar och för den delen även mycket som framgår i media osv. Som jag tycker vore intressant att höra din synpunkt på.

    Alexandra

    SvaraRadera
  3. Intressant utbildning. Skulle vara roligt att höra mer exakt vad det är för någon. Vi kör själkännedom och grupputveckling på jobbet regelbundet med en konsult. Det är härligt och roligt. Insikterna som kommer till en gör det på ett sätt som känns bra. Det hela går bla ut på att utnyttja varandras styrkor i gruppen. På tisdag har vi ny träff, det ser jag mycket fram emot. Hoppas bara nu inte ungarna blir sjuka för maken är i Kina. Förresten har jag hittat en ny yogabok på Åhlens. Kolla in vår blogg så får du se den.
    Stora P

    SvaraRadera
  4. Professionellt förhållningssätt är ett av fyra ben på vårt univerisitet iaf, förutom praktiska kunskaper, teoretisk förankring och problemlösningsförmåga.

    Förresten, du har väl hört de fantastiska nyheterna från min kusin??!!

    Hälsningar Anette som ofta tittar förbi utan att göra avtryck, men idag var det dags:-)

    SvaraRadera
  5. Fru Kaos - jag bockar och bugar ocn niger och tackar för den fina inbjudan. Nu vet du ju dock redan att jag är upptagen den helgen, men jag håller utkik efter nästa träff :)

    Susanne - hej och tack för kommentar. Och visst stämmer ordspråket. Allt för väl.

    Alexandra - åh vilken intressant kommentar. Jag tar absolut inte illa upp utan blir bara glad över frågan. Den tål att tänkas på och jag kommer nog att skriva ett inlägg om det. Men kortfattat vill jag säga att det här med att hitta sig själv är väldigt individuellt och att jag tycker att alla människor får göra som de vill. Det viktigaste är att man gör det som är bäst för en själv. För mig är det viktigt att jobba med mig själv, att hitta en trygghet som hjälper mig i livet, men sedan måste alla hitta det som är rätt för dem.
    Och visst kan man överanalysera, det är verkligen en stor risk om man jobbar mycket med sig själv.
    Och i mitt jobb med mig själv är jag väldigt tillåtande, jag accepterar tex att jag har en dålig dag, jag går inte in i det och försöker ändra på något. Det i sig är också en form av tillåtelse.
    Men som sagt - ett inlägg kommer gällande detta. Tack för att du fick mig att tänka till!

    Stora P - spännande med grupputveckling och självkännedom på jobbet.
    Jag pluggar till samtalsterapeut inom psykosyntes.
    Och tack för tips om yogabok :)

    Anette - härligt med ett sådant ämne, hoppas att det ingår en massa självkännedom i det :)
    Och jag hade faktiskt inte hört nyheten innan du skrev om det här, så jag ringde genast H som blev mycket förvånad när jag frågade om det fanns någon nyhet som hon ville berätta för mig ;)
    Och du är alltid välkommen här, med eller utan avtryck.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!