fredag, april 18, 2008

Pappig

Signe älskar sin pappa.
Hur mycket som helst.
Och just nu nästan lite mer än vad hon älskar mig.

Så känns det i alla fall.

För det är till pappa hon vill när hon slår sig.
Och det är pappa hon vill sova nära.
Och det är pappa som ska ge välling och läsa saga.

Det värker lite i mitt mammahjärta samtidigt som jag gläds av att se hur viktig den här tiden är för dem, att få vara tillsammans, bara de två.

8 kommentarer:

  1. Olika roller att fylla. Båda behövs. Ett tag tog JAG för stor plats hos mina barn. Det fick lite konsekvenser, främst hos vår son. Vi fick rådet att vår son skulle må bra av att vara mer med sin pappa. De skulle vara fysiska också sades det...brottas och så. Så vi gjorde så. Det blev bra.

    SvaraRadera
  2. Ja, den där perioden är nog otroligt bra för dem båda. Bara att bita ihop och inse att man har sin plats i hjärtat hur som helst. Vår dotter blev aldrig pappig under hans pappledighet, vilket jag gick och väntade på. Men jag väntar än, nu när båda jobbar. Fast att jag vet att det skulle/kommer svida.

    SvaraRadera
  3. Som tur var har ju barn så mycket kärlek att det räcker till fler! Jag blir alldeles tårögd när jag ser hur mina barn och deras pappa (min man alltså) älskar varann så mycket!

    SvaraRadera
  4. Nora är också jättepappig just nu. Ibland är det bara han som gäller, ibland jag. Jag tycker som du, det är underbart att de har en sån fin relation.
    KRAM!

    SvaraRadera
  5. Ååååå, vi är precis i samma sits! och visst värker det lite i mamma-hjärtat, man är ju inte mer än människa!
    samtidigt slår ju hjärtat frivolt av lycka att det funkar så bra, av kärlek och allt fint som händer!
    livet, helt enkelt.
    Mycket bra namn på ditt företag!
    och sexa på m mannen :)
    Hoppas att ni får en fin helg!
    vi tänker på er och önskar verkligen att vi hann träffas! vi sa ju att vi skulle bestämma nåt efter påsk...bara det att vi missade att bestämma VILKEN påsk...2008, eller 2009 ;) tiden bara rusar iväg ju, för dig med kan jag tro!
    Ha det så fint!
    Kramar arvids mamma

    SvaraRadera
  6. Jag har inte varit där ännu, men vet att den tiden också kommer. Så är det med allt. Kram!

    Ps. grattis (något sent) på 10-årsdagen!

    SvaraRadera
  7. Visst blir man lite avis men samtidigt fan vilken tur vi har som har män som bygger en relation med sina barn. Och barnen som har två trygga föräldrar. Eller tur - allt annat vore vansinne men samtidigt så är det inte självklart för alla.

    SvaraRadera
  8. Ankie fontän - tror att det bästa, för de flesta barn, är att ha lika mycket dos av både mamma och pappa. Om det är möjligt.

    Kajsa - ja, det är lite blandade känslor som sagt, men kärleken mellan dem två är så häftig och magisk att svidet i mitt hjärta känns helt okej. Faktiskt.

    Frida - ja, kärleken mellan barn och föräldrar är otroligt stor, magisk och alldeles alldeles underbar.

    Jenny skriver- spännande att höra, jag trodde att det kanske hängde ihop med vem som går hemma med barnen, men det verkar som det snarare är en del av utvecklingen just nu. Eller något större än det :)

    Arvids mamma - haha, nej vi bestämde ju faktiskt inte år. Men vi får verkligen se till att det blir 2008! Kram

    Minna - ja, eller så gör den inte det. Man vet aldrig.
    Och tack för grattis!

    e - ja, helt rätt, fan vilken tur vi har. Jag är lycklig och glad coh tacksam över det varje dag och önskar verkligen att det vore en självklarhet för alla.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!