söndag, april 20, 2008

Signe 1 1/2 år

Namn: Signe Elise

Ålder: Ett och ett halvt år. Idag. Hipp hipp hurra.

Vikt: 10,5 kilo

Längd: 81 cm

Sover: Mellan 19:30-07:00. Samt mellan 12:30-14:30

Äter: Själv. Och det mesta. Har en förkärlek för latte. Helst ur mammas mugg, med sked.

Favoriterna just nu är att promenera ute, åka rutschkana och gunga i lekparken samt lyssna på musik och sjunga, dansa och härma rörelser till "Imse vimse spindel" och " I ett hus vid skogens slut". Älskar att läsa och bläddra i böcker och tidningar.

Har fortfarande inga ord utan använder sig av olika ljud för att visa vad hon vill. Pekar och tar min hand för att visa saker. Gillar att plaska och leka med vatten, både vid diskhon, i badkaret och ute i vattenpölar.

Lite reserverad mot nya människor men efter att ha inspekterat ett tag tar hon för sig. Gillar att spana på äldre barn. Älskar sin gosekudde som hon släpar med överallt. Letar gärna upp väl gömda nappar för att gå undan och snutta i smyg. Blir fullkomligt rasande när hon inte får som hon vill eller när något inte fungerar som hon vill.
Gillar att cykla med pappa. Helst i nedförsbackar.Skrattar så hon kiknar när vi busar i sängen, leker tittut eller jagar varandra. Ger bamsekramar och pussar på munnen.

9 kommentarer:

  1. Åh.. Så fint det låter..

    *kram*

    SvaraRadera
  2. lilla raringen! vad fort det går... du är smart som sammanfattar utvecklingen sådär då och då, jag har försökt men inte riktigt fått någon kontinuitet. man glömmer ju så fort!

    SvaraRadera
  3. Varje ålder har sin tjusning! Njut av nuet!

    Lilla P

    SvaraRadera
  4. Grattis Signe!!
    (Una är en rejäl bit i jämförelse- 13.7 kg och 84 cm lång)

    SvaraRadera
  5. H - ja, det är fint. Tänk om jag bara hade fattat det lite tidigare, då hade jag kanske haft flera barn nu. Men det går inte att tänka så, det finns en mening med att just jag fick Signe när jag var 34. Men ändå.

    Fru A - ja, det känns bra att sammanfatta Signes utvedckling såhär, jag skulle aldrig komma ihåg allting annars. Jag önskar bara att jag hade börjat ännu tidigare, tror att Signe var nästan ett halvår innan jag började skriva de här månatliga beskrivningarna. Men ändå.

    Lilla P - visst är det så. Och varje månad tänker jag "det här måste vara Signes bästa tid". Hoppas att det fortsätter så, länge länge.

    Hanna - ja, det är väl härligt, tänk om alla var lika. Tråkigt. Men det vore verkligen kul att ses. Vi borde styra upp en dejt snart.

    SvaraRadera
  6. Vad stor hon har blivit och vad skönt att hon sover så bra! Lilla Signe!
    Jag har nu ikväll läst början av din blogg och fram till förlossningen. Hade aldrig läst de där tidiga inläggen förut- vad gripande att läsa om era missfall och vad rörd jag blev när du blev gravid med Signe (även om jag visste hur det skulle gå var det spännande läsning, knäppt va?)
    Och nu håller jag tummar och tår för att du får ett plus på stickan igen, snart, och att det går lika bra som med Signe. Minst!
    Förresten, vad oliak stora barn är ändå! Min pojke, som satt på min höft när jag köpte din väska, är 13 månader, 84 cm och 13 kilo tung!
    Och har aldrig sovit så där bra som Signe. Men är bäst ändå - såklart!
    :-)
    Sot kram!

    SvaraRadera
  7. Josefine - waw, jag är impad. Det blir jag alltid när någon läsare läser hela bloggen. Kul!
    Och ja, visst är barn olika stora. Signe har alltid varit liten och nätt, men ligger perfekt på viktkurvan.
    Hoppas du är nöjd med väskan. Och hoppas lillpojken låter dig sova ut emellanåt.
    Kram

    SvaraRadera
  8. Ja, det klart att de är olika... Alvin har alltid legat på det översta strecket. Han sover rätt bra ändå, men inte hela natten utan avbrott och inte utan att behöva komma in till oss vid midnatt. Men det gör inget, det är bara mysigt att han sover med oss (fråga mig vad jag tycker om 4 år...)
    Väskan är jättebra! Använder den bara när jag jobbar, annars är allt nedproppat i skötväskan.

    SvaraRadera
  9. Josefin - att sova med barnen tycker jag är mysigt. Och ärligt talat är ju den tiden väldigt kort i våra liv. Tänk alla år som vi sovit helt själva :)
    Och jag känner igen det där med att ha allt i skötväskan, när jag var mammaledig använde jag typ aldrig handväska. Minns att jag saknade det. Men nu saknar jag skötväskan istället :)

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!