tisdag, maj 13, 2008

Osynlig?

Jag försökte jobba hemifrån igår. Jelagen gjorde mig trött och illamående. Signe är den som klarar den bäst. Hon sover hela nätterna och är nästan precis som vanligt. Hon är cool den där ungen. Att flyga över halva jordklotet var inga problem, inte heller att anpassa sig till nya rutiner och ännu mindre att ställa om tiden.
Själv känner jag mig dizzy och illamående och vaknar klockan tre varje natt och är pigg och hungrig.

Idag jobbar jag. Utan någon vidare motivation eller inspiration. Det känns ganska surt att hela gruppen var ute på lyxmiddag under tiden då jag var i Seattle. Dessutom missade jag en genomgång av en klimatmätning (samma dag) som jag gärna varit med på.
Tanken var att alla skulle följa med på både genomgång och middag, och chefen visste mycket väl att jag var bortrest.

Vad som hände med mig har jag ingen aning om.

8 kommentarer:

  1. Klimatmätning? Av inomhusmiljön eller av arbetsklimatet i gruppen. Om det var den senare är din chef inte den allra smartaste - viktigt att alla är med och att man planerar sådana aktiviteter i god tid innan så att alla har möjlighet att vara med.
    Stora P

    SvaraRadera
  2. Men ändå...vad har du missat?! Egentligen. Säger jag som knappt fattar vad klimatmätning är för nåt...

    SvaraRadera
  3. Stora P - Klimatmätningen gällde arbetsklimatet i gruppen, så jag kan nog hålla med om att det inte var så smart att hålla mig utanför. Och jag håller med om att sånt bör planeras i god tid innan.

    Ankie - En riktig lyxmiddag med avsmakningsmeny och en massa dyra och goda viner tillsammans med gruppen jag tillbringar mina dagar med.
    Och klimatmätningen handlar om arbetsklimatet i gruppen, och det är ju alltid kul att kunna få vara med och påverka liksom.
    Men visst- Seattle var ju tusen gånger bättre. Men ändå, jag känner mig lite stött över att inte ha fått vara med. Faktiskt.

    SvaraRadera
  4. Blev det inte ens så att nån blev för full och gjorde bort sig, så du kan hänga upp dig vid det och tänka att vad SKÖNT att du inte var med...:) Du, vi får ta den den lunchen på Rappnes snart. Det här är ju pinsamt...

    SvaraRadera
  5. vad trist och nonchalant av chefen... hoppas jetlagen ger med sig snart, det låter skitjobbigt!

    SvaraRadera
  6. Taskig chef. Minst sagt.

    Lilla P

    SvaraRadera
  7. Trist! Märkligt tänk från chefen. Eller var det brist på tänk?

    Skräm mig inte med jetlagen. Ska på kurs första jobbdagen när vi kommer hem från USA. Kommer hem måndag kväll och jobbar tisdag morgon.

    SvaraRadera
  8. Ankie - haha, nej inte ens det kan jag hänga upp mig på. Det var oerhört städat men väldigt trevligt och avsmakningsmenyn tog över fem timmar att äta. Och den innehöll allt.
    Ja, lunch på Rappnes får det bli. Jag har ju bil de flesta dagar och bränner dit på tio minuter från jobbet, så let me know when you can see me

    Fru A - idag känns jetlagen faktiskt bättre. Peppar, peppar. Jag sov hela natten och känner mig hyfsat som vanligt.

    Lilla P - ja, eller bara tankspridd, jag vet inte

    Intressesmurfen - förhoppningsvis var det brist på tänk.
    Var i USA ska du? Det beror ju lite på det också, hur många timmars skillnad det är. Någon sa att man behöver en timme om dagen per tidsomställning. I sådana fall skulle det ta nio dagar för mig att återhämta mig. Det har bara gått fyra, snart fem :)
    Men att jobba så snart inpå låter tufft, hoppas det går bra och att du får trevligt på resan.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!