söndag, juni 22, 2008

Att välja

Mellan liv och död någonstans. Där befinner vi oss nu. Känns det som.
Undersökningen i torsdags visade på förhöjd risk för kromosonavvikelser och nu står vi inför beslutet att gå vidare med fosterdiagnostik eller inte.
Fosterdiagnostik innebär risk för missfall.
Att gå vidare med graviditeten innebär risk för att föda ett barn med kromosonavvikesler. Ett barn som också kan vara mycket sjukt.

Just nu vet jag inte alls. Vad jag vill. Vad jag känner. Vad jag tycker eller tänker.
Jag bara gråter.

31 kommentarer:

  1. NEJ vilken fruktansvärt jobbig sits! Hur man än väljer blir det bara fel...

    Men jag tror att de är skickliga på att göra fostervattenprov eller moderkaksprov numera, ultraljudsutrustningen är bättre och precisionen kan bli perfekt och risken för missfall minskar. Har hört om kvinnor som fått missfall efter fvp, men det var tjugo år sen, har inte hört alls om någon som drabbats av det på senare år, och då känner jag många som gjort fvp och mkp! Men ändå... att veta att risken finns.

    Fan vilken omöjlig situation :(.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  2. Åh vännen, vilken fruktansvärd sits ni sitter i just nu... Jag håller dock med Kajsa, FVP är oerhört mycket säkrare idag och jag har läst på en del om detta och de allra flesta får faktiskt ett positivt besked vid FVP efter förhöjd risk. Men det är ju bara statistik och snack, jag känner med dig med hela hjärtat och tänker på dig... Stor stor kram från mig, och detta kommer bli bra!

    SvaraRadera
  3. Fy vad jobbigt ni måste ha det nu. Mina tankar är med er, var rädda om varandra.
    Kram Mary

    SvaraRadera
  4. Vet inte vad jag ska säga. Att låta käck i det här läget känns bara dumt. Jag håller tummarna för att allt går bra och att de bara mätte fel. :(

    SvaraRadera
  5. åh, nej nej nej. så fruktansvärt svårt att behöva fatta sådana beslut... jag är så ledsen för er skull, tänker på dig! kram.

    SvaraRadera
  6. Först och främst, vilken katastrof och ångest detta har givit er. Det gör mig ledsen. Tänker på er.

    Och om jag ska vara lite klarsynt, så eftersom du valde att göra det första provet så ser jag inget annat alternativ än att göra nr 2. Det går ju inte bara att sluta nu. I alla fall inte om det var i min värld.

    SvaraRadera
  7. Nej, vad otroligt jobbigt. Det är så stort det där beslutet - vad innebär den där kunskapen egentligen och vilka beslut följer på det man kan få veta. Och att det är förhöjd risk behöver ju inte betyda att det faktiskt är kromosomavvikelser hos ert barn.

    Det är så förbannat svårt att säga något som kan hjälpa, så jag håller bara tummarna för er och skickar en väldigt stor kram.

    SvaraRadera
  8. Skickar en kram!
    /Malin

    SvaraRadera
  9. Gör inga fler provtagningar.
    Ta emot det barn som är dig givet.

    Det är mitt spontana personliga råd.

    Detta är ett ämne man kan skriva spaltmeter om..

    Hur ska du tänka då?? Förutom att det finns en liten risk att framkalla ett missafall så måste ni fundera över vad ni gör om ni får reda på att det är ett kromosomfel, är abort ett självklart val bör du göra fvp. Om Ni väljer att fortsätta oavsett vad testet visar ska ni inte ta fvp.

    Jag gillar inte Nupp, det skall förgås av MYCKET god information under en längre tid för att man skall kunna ta ställning.

    Sen är det så att även om fvp inget visar så finns det inga som helst garantier för att få ett sk "friskt" barn. Alla tusentals avvikande dna som kan förekomma finns inte med i provresultatet.

    Sen är ju nupp bara en beräkning, även om du får bra siffror och inte erbjuds fvp kan barnet ha ex Downs syndrom ändå. Sådana föräldrar har jag träffat flera stycken och vet du vad dom säger?
    "Vilken tur att det inte hittades!"

    Hör gärna av dig om du vill ställa frågor. Nyttan av nupp borde diskuteras offentligt, personligen tycker jag att det är en teknink man kan använda vid svåra ärftliga sjukdomar som är förenade med stort lidande och förkortat liv vilket inte DS (som man letar efter) innebär.

    Jag brukar fundera över vem som för deras talan i detta elitsamhälle?? Tycker dom själva att de är så odugliga att de borde bli utrotade av oss som anser att vi har rätt antal kromosomer.

    Hur många kromosomer krävs det för att uppleva livskvalitet?, det är något att fundera över.

    Stor kram från Anette.

    fruanettenyberg@gmail.com

    SvaraRadera
  10. Jag hade nog gått vidare med att göra fvp, fast det är ju jag. Det finns nog inget rätt eller fel sätt, se bara till att du/ni följer ert hjärta och låter detta beslut vara ert. En jättestor kram till dig. Camilla

    SvaraRadera
  11. Svårt. Gråt du färdigt, vännen! Det kommer att klarna. Välj tillit så gott du kan!

    SvaraRadera
  12. Neeej, gumman jag känner med dig/er! Och vet i alla fall till en del vad du/ni går igenom just nu. Det omöjliga (det var ju som du vet så det kändes för oss) beslutet om fostervattenprov eller ej. Tänker mycket på dig! Och har gjort så under midsommarhelgen. Önskar jag kunde göra något. Var så säker på att det skulle ordna sig; Gå bra. Vilket det fortfarande kan göra men..... Har inga ord. Vet inte vad jag ska säga. Önskar du fanns i min omedelbara närhet så jag åtminstone kunde ge dig en kram. Istället skickar jag massor av styrkekramar här.
    Jag vet inte om det hjälper med det går att kolla upp hur stor risken är för missfall kontra risken för att få ett barn med kromosonavvikelser. Det berättade läkaren för oss när vi gjorde fostervattenprovet i väntan på Lillprinsen.
    Vet att det är ett svårt beslut. Och om vad gör man med ett negativt besked efter fostervattenprovet.

    Känner med er och tänker på er. Kramar i massor!

    SvaraRadera
  13. Måste bara lägga till; gråt du. Gråt ät tillåtet och förståligt. Sen (eller nu om ni kan) prata, prata med varandra. Och fråga alla frågor ni kommer på. Till expertisen, till vänner. Ja där ni tror att ni kan få svar på era undringar, som ger er hjälp till ett beslut.
    Fundera tillsammans och ta ett beslut. Ert beslut. Ingen kan råda utan ni måste känna vad som är rätt för er. Tror jag.
    Lycka till! Håller tummarna! Och skickar flera kramar.

    SvaraRadera
  14. Nej, det finns inte tillräckligt många ord. Skickar en stor varm kram. Till dig. Till er. Jag tänker på er.

    SvaraRadera
  15. Av vad jag läst så behöver det inte alls vara något fel trots att dessa värden är förhöjda. Och som någon skrev här verkar de ju vara jätteduktiga numer vad gäller fostervattensprover. Och ja........ detta är svåra frågor som bara ni kan besluta om. Försök bara se att detta inte är någon dom ni fått, det behöver verkligen inte vara någonting som är fel med barnet. Kramar från mig.

    SvaraRadera
  16. Vet inte vad jag ska säga utan skickar istället en stor cyberkram.

    SvaraRadera
  17. Håller med många ovanstående; Om ni gjort första testet är det bara att fortsätta och göra det andra också. Så skulle jag reagera. Men, en annan viktig poäng är ju också om ni kan tänka er abort om fvp visar på avvikelse? Fast kanske inte går att ta ställning till innan provet är gjort.. I vilket fall tror jag det är svårt att bara gå vidare med en graviditet då man fått förhöjd risk på cub utan att fundera ihjäl sig.. Stor kram till er i alla fall och hoppas ni finner ett beslut som känns rätt, vad det än är!

    SvaraRadera
  18. Sandra (Mälarhöjden)22 juni, 2008 22:50

    Kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom nu.
    Tänker på er mycket.

    Många varma & stöttande kramar från
    Sandra

    SvaraRadera
  19. Usch, kan inte annat än att tänka på er. Håller tummarna för er.....

    SvaraRadera
  20. Det enda jag har att säga är att jag gråter med dig. :(

    Lycka till. Oavsett vilken väg ni väljer.

    SvaraRadera
  21. Har fått nya datorn.....kommer in och skall läsa. Jag skickar en styrke kram och tänker jättemycket på er! Stor kram Camilla i Uddevalla

    SvaraRadera
  22. Ni är fina. Tack snälla för alla ord, kommentarer och råd. Så mycket mer än det vet jag inte om jag orkar säga.

    SvaraRadera
  23. Det finns inga ord. Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom nu.

    Men jag är övertygad om att när ni till slut kommer fram till ett beslut så kommer det vara rätt beslut!

    Jag önskar att det fanns något jag kunde göra...

    Många varma kramar
    /C

    SvaraRadera
  24. Ber en bön för er!
    Kram!

    SvaraRadera
  25. C och Nina - tack snälla söta ni!

    SvaraRadera
  26. Många, många kramar till er. Jag hoppas på det bästa. När får ni veta?

    SvaraRadera
  27. Minna - tack för kramar. Veta får vi först när/om vi gör fostervattensprov.

    SvaraRadera
  28. Stor kram till er alla!!

    SvaraRadera
  29. som sagt; Ord känns bara tomma. Jag skickar en stor kram och hoppas att när du ser detta har ni haft en bra sommar trots allt och att det går bra med vidare undersökningar. STOR KRAM

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!