torsdag, augusti 14, 2008

Den stora tröttheten

Det är nu jag så smått börjar fundera på hur hösten blir. Hur det är att vara gravid och samtidigt ha en aktiv 2-åring hemma. Jag vill ju bara sova. Och vila. Och kokonga in mig i mig själv. Men det går inte.
Det ska hoppas och skuttas och läsas och busas och smakas mat och lyssnas på musik och skrattas och kittlas och badas och trilskas lite. Och så lite till. Och ännu lite mer.

När hon somnar, vid åtta-tiden (om vi har tur) vill jag inte göra annat än att sova själv. Ofta gör jag det. Frivilligt eller ofrivlligt ( i soffan framför teven eller i sängen med en bok över ansiktet).

15 kommentarer:

  1. Den där värkande tröttheten. Jag minns att jag var "trött i ansiktet" med min första son och jag minns hur ont det gjorde.

    SvaraRadera
  2. Ja, jag har också undrat hur man får ihop det, att vara gravid och så trött och slut och samtidigt ha ett busfrö hemma. Med första barnet har man ju bara sig själv och det var jobbigt det med (tycker jag.)Du får ta allt tid du bara har till att sova som du säger själv.

    SvaraRadera
  3. Det är lite knepigt. Men samtidigt går graviditeten så otroligt mkt fortare när man har mer fullt upp - så snart är lilla knytet här! Inte för att det blir direkt lättare då med bångstyrig svååring.. men ändå. ;)

    SvaraRadera
  4. ja, jag kan tänka mig att tiden bara rusar i väg när man är gravid med nr 2. Det kommer säker gå jättebra men se till att lyssna på din kropp, du måste ju ha lite krafter kvar när bäbisen kommer. Fast då kanske Signe blir jättestor och vill hjälpa till?!

    SvaraRadera
  5. Jag förstår precis hur du känner. Igår sa mannen till mig "Men, det är ju otroligt, du har ju varit uppe hela kvällen!" I normala fall somnar jag i sängen kl halv nio innan han väcker mig en timme senare för att jag ska borsta tänderna och gå och lägga mig. Man får ta de stunder av vila man får, tror jag.

    SvaraRadera
  6. Karin med mexarna14 augusti, 2008 14:51

    Vi är MITT I LIVET!!! Se det sä här: Vi har i alla fall inte tid att grubbla över livets mening, universum, och andra tunga frågor. Det är bara tuta och köra. Och försöka hänga med.

    SvaraRadera
  7. Jag har åtta barn hemma idag och två extra kompisar, 5st byter rum med varandra just nu.
    Här ser ut så in i he***te, ditt liv låter som en picnic i det gröna jämfört med mitt:-)

    Hälsningar Anette som har semester....

    SvaraRadera
  8. Har också funderat på hur man orkar vara gravid när det finns äldre syskon hemma... är imponerad av alla flerbarnsföräldrar... Jag tror dock att det kommer gå jättebra för dig, du får ta varenda vilostund du få och kanske passa på med ett "ensamdygn" eller så då och då, om möjlighet finns. Jag hejar på dig! Stor kram

    SvaraRadera
  9. Ja du, den där gravidtröttheten... Ingen lek! Jag kör på i 180 så jag inte hinner känna efter, vi får väl se hur länge det funkar :-)
    Du grejar det vännen! Som så mycket annat.

    SvaraRadera
  10. Det är skratten och ömheten min lilltjej visar som får mig att orka trots att jag egentligen bara vill vila. Nu har hon börjat pussa på magen för att hälsa på bebisen också.

    SvaraRadera
  11. Kommer ihåg för en massa år sedan med ettåriga dottern och magen med en guldklimp i. Det låter helt galet, men på den tiden (stenåldern) kunde man få hjälp av hemtjänst med handling och promenader med syskonet, med ytterst måttliga besvär. Unna dig att sova, vännen:)

    SvaraRadera
  12. Ankie - trött i ansiktet är en ganska träffande beskrivning av gravid/barntröttheten tycker jag. Den sätter sig liksom på konstiga ställen i kroppen och blir förlamande på något vis

    Jen - jag tror att jag fixar det. Att alla som väntar barn och redan har barn fixar det. Sen gäller det ju att tanka energi på rätt ställen så att man orkar.

    Kajsa - nej, det är ju min nästa fundering, hur tvåbarnschocken blir. Tur att jag har dig och Fru A att följa nu så att jag är lite förberedd :)

    Camilla - och min trötthet är ju faktiskt ingenting i jämförelse med vad ni går igenom. Jag skäms nästan när jag skriver om sådana banala saker när ni går igenom den tuffaste perioden i era liv. Men samtidigt...så är ju livet. Svårt.
    KRAM

    Anna ser dej - skönt att vi är två sovisar. Min man tycker nog inte att jag är så superkul just nu. Men det är ju å andra sidan bara just nu, ingenting som pågår i en evighet. Och vi får lön för mödan. Med råge.

    Karin med mexarna - men då glömmer du att jag pluggar till samtalsterapeut och tillbringar ganska många timmar i veckan med djupa frågor. Men mest med att leva och ta allt för vad det faktiskt är :)

    Anette - haha, ja allt är relativt och det är klart att man kan jämföra. Fast jag väljer att inte göra det. Min trötthet blir inte bättre av det.

    Sandra - ja, jag är ju faktikst duktig på att hitta sätt att tanka energi på, så jag vet att jag fixar det. Kram

    Jenny skriver - Jag fixar inte att köra på 180, det blir jag bara ännu tröttare av när smällen väl kommer. Kram

    Marielle - skratten och ömheten från Signe får mig också att orka mer. Det är ju henne jag får så mycket energi ifrån. Så är det ju bara.

    Anna funderar - shit, är det sant. Och det är ju faktiskt inte SÅ länge sen, eller hur. Det borde verkligen finnas något liknande nu, världen är ju liksom inte mindre stressig.

    SvaraRadera
  13. Karin med mexarna17 augusti, 2008 19:27

    Hoppsan, glömde ju det! En annan som har rätt ytligt jobb glömmer lätt bort det där med universum ;)

    SvaraRadera
  14. Karin - universum finns överallt, även i ytliga jobb ;) Men jag vet vad du menar, det är lätt att glömma det.

    SvaraRadera
  15. det var jättejobbigt tyckte jag. trött trött trött och illamående. se till att vila så mycket du bara kan, och sänk kraven...

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!