torsdag, oktober 09, 2008

Riva ner och bygga nytt

Det här är vad som är kvar av min grundskola. I hemstaden. Den rivs för att bygga bostäder.

Det känns skönt. Faktiskt.

Mina minnen från skoltiden och hemstaden är inte de bästa. Inte alltid. Det handlar om rent konkreta händelser men också mycket abstrakt, inom mig. Min uppväxt var inte så harmonisk som jag hade kunnat önska. Inte min skoltid heller. Sedan finns varma minnen också, som ett plåster över allting. Så klart.

Jag flyttade till Stockholm för tio år sedan. Det var det bästa jag kunde göra. Få distans och börja om med något nytt, något annat. Och här blir jag kvar, det har jag bestämt nu.

Bilden får liksom symbolisera att jag raserat mycket av det som varit, gått till grunden med det och sedan byggt något annat utifrån det som faktiskt var. DET känns bra.

(bild lånad från corren.se)

5 kommentarer:

  1. Jag har flyttat rätt mkt men igår var jag i den stad där jag växt upp större delen av tiden.. Jag mindes en hel massa, men starkst var det där abstrakta. Hela jag förändrades medan jag gick där genom stan. Det är lite läskigt men också facinerande att det kan sitta så mkt i en stad/byggnader osv..

    Härligt att du kunnat gå vidare och byggt något annat. Det är en rätt fantastisk resa. Aj så svår ibland men också åh så givande..

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Hej igen ! Mina minnen därifrån är inte heller dom bästa så det är faktiskt skönt att slippa se skolan. Jag tänkte faktiskt på det när jag åkte förbi idag. Sköt om dig ! Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Oj vilken häftig bild at bära med sig om man inte gillade sin skola! Jag drömde om/hoppades att min skola skulle brinna upp, men det gjorde den aldrig och lär aldrig göra för den är i sten, hehe.

    SvaraRadera
  4. Cool bild att ha med sig. Tror att vi är många som känner så för någon av våra skolor. Tyvärr. Det borde vara på ett annat sätt.

    SvaraRadera
  5. Hannitan - det låter ändå som om du också kunnat göra det, till viss del. Gå vidare. Tror att det är en förutsättning. Vi kan aldrig glömma helt och ska nog inte heller göra det, men vi kan förvandla det där abstrakta till en kraft istället.

    Helena - ja, och så skickade du messet till mig som blev inspiration till inlägget. Kram!

    Kajsa - ja, det är en häftig bild. Du får väl hitta ngt likande, för din skola. Brinna ned gör den väl kanske inte göra, som sagt, men de kanske förvandlar även den till bostäder. Vem vet.

    Anonym - ja, det borde vara på ett annat sätt, det tycker jag också. Och så är jag GLAD över att den där tiden är förbi. När det kom inbjudan till jubileum med grundskoleklassen åkte den i papperskorgen med en gång. Jag umgås fortfarande med några från klassen men jag har valt att umgås med dem, de andra känner jag inget behov att umgås med.

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!