Tankar om närvaro

Närvaro handlar, för mig, om att vara medveten. Att göra aktiva val. Att välja att ”när jag dricker te så dricker jag te” eller att fundera över nästa semesterresa, planera vad Signe ska på sig på dagis nästa dag eller bara grubbla över något som bekymrar mig.

Jag kommer aldrig ifrån mina tankar, men jag kan välja att stilla dem ett tag, en liten stund, genom medveten närvaro, ett yogapass eller meditationsstund. Likaväl som jag kan välja att låta dem finnas där. Skillnaden nu, mot förr, är att jag är medveten om vad skillnaden innebär. Förut kunde jag fastna i tankar och låta dem styra helt, utan att ens förstå att det var så.

I den nya medvetenheten ingår också en annan förståelse för andningen. Det är den som hjälper mig att vara närvarande. Det var för fyra år sedan jag kom i kontakt med den för första gången, på allvar, under ett yogaläger. Vi praktiserade yoga tidigt, tidigt på morgonen, hade teori och andningsövningar på eftermiddagen och meditation på kvällarna. För mig var det första gången som jag kontakt med hela mig. Inte bara kropp eller själ eller ande utan allt, hela mig. Det blev en balans som från början var helt omöjlig för mig att få ihop. Så jag kraschade. Rejält. Sedan byggde jag något nytt utifrån det. Och andades. I långa djupa andetag, från magen. I alldeles för många år var min andning lätt och satt högt upp i bröstet. Den andningen gjorde att jag aldrig kom ner i mig. Det gör jag nu.

Jag andas. Jag är närvarande. Jag väljer.