Jag yogade igår. På Om Shanti. Tillsammans med sju andra gravida kvinnor. Det är något magiskt med att samlas tillsammans, i en halvmörk yogashala med tända ljus och rökelse och andas tillsammans.Passet avslutas med att vi sätter handflatorna mot varandra framför bröstet. Det är den allra vackraste handlingen. Att tacka sig själv och sina medmänniskor och att hälsa det gudomliga inom oss alla. Att säga Namaste.
Denna hälsning fortsätter ibland även med att vi lyfter armarna över vårt huvud (fortfarande med handflatorna tillsammans) som ett tecken för seger. Sedan för vi handflatorna mot pannan som ett tecken för klokhet och kunskap, något vi alla har inom oss. Efter det sätts handflatorna mot munnen som ett tecken för sanning. Och sist mot bröstet och hjärtat för kärlek och medkänsla.
Det, kära vänner, vill jag lämna vidare inför Allhelgonahelgen. Jag tillbringar den vid havet, i huset i skärgården. Och hur ni än tillbringar den, och vilka som än finns med er så delar jag med mig av några visdomsord som kommit att betyda mycket för mig
Visdom är att veta vad man bör gå förbi
Jag blir alldeles gråtfärdig när jag läser det du skriver idag. Tack Maria! Det berör mej enormt. Jag har ju denhär veckan varit väldigt medveten om mina handflator och den energi som alstras i yogan. Och när du skriver om placeringen av 'Namaste:n' så får det mej att inse att jag gör dehär rörelserna omedvetet när jag yogat. Ibland för jag händerna mot pannan, ibland mot min mun och ibland mot bröstet... Jag ser ju nu att allt har en mening. Återigen. Vi har allt inom oss. Hela tiden.
SvaraRaderaVi tänder ett ljus för varandra!
oh vad jag längtar efter yogan igen känner jag...
SvaraRaderaÅh, ser att du läser "En ny jord"! Vad spännande, skrev precis om den för några dagar sedan på min blogg, fast jag inte läst den själv ännu. Du får gärna berätta lite eftersom vad du tycker och tänker om den.
SvaraRaderaNamamste, kära yogamamma.
SvaraRaderaDet är när jag läser sådant här som jag funderar på att testa yoga en gång till. Har testat en gång och det gick inte så bra men kanske, kanske. Trots att jag är en boxningstjej.
SvaraRaderaKloka visdomsord. Yogan finns i mitt liv också fast kanske inte lika mycket som jag hade velat och hoppats på. Det är det där med tid./Caroline
SvaraRaderaNina - åh, vad härligt att min text kunde beröra dig så. Och visst är det så att vi har allt inom oss, hela tiden, men ibland behöver vi bli påminda om det, om och om igen.
SvaraRaderaHandflator är viktiga. Energi också. Och du, min vän, är den viktigaste i ditt liv.
Tänder ljus för dig gör jag.
Borgarbrackan - ja, har man en gång börjat är man lätt fast. Så är det för mig i alla fall även om tiden inte alltid räcker till just nu
Kajsa - boken kom i min väg i precis rätt tid i mitt liv. Den är delvis ganska flummig och ibland känner jag bara ett stort nej och att jag inte alls håller med. Men i det stora hela är den tänkvärd. Vi måste komma bort från oss själva mycket mycket mer och se helheten för att på så sätt skapa en bättre värld, en ny jord. Så jag rekommenderar alla att läsa den.
Uttrycksrum - Namaste!
e - jag tror att det gäller att hitta sin grej. Boxning eller yoga eller vad som helst. Alla är vi ju olika. Yoga passar för alla men alla passar inte för alla, som jag brukar säga.
Men frågar du mig så tycker jag absolut att du ska testa igen om du känner dig nyfiken
Caroline - jag känner igen det där med brist på tid alltförväl just nu. Jag önskar att det fanns mer tid och utrymme för yoga. Men nu är min kropp tyngre och mer otymplig också. Men det ÄR ju så skönt. Och bra. Och lugnande.