Jag har haft den sedan jag var liten, utan att egentligen förstå vad det handlat om. Men nu vet jag.
När mörkaste mörka november är här kommer min höstblues. Långsamt. Smygande. Tung och ganska tuff.
Den gör mig nedstämd. Låg. Som om ingenting är riktigt, riktigt roligt. Som om jag inte är tillräckligt engagerad och energisk i något.
Nu när jag vet vad min ledsamhet handlar om är det enklare att hantera den. Enklare att ta hand om mig själv.
Så idag hämtar farmor och farfar på dagis. Jag har bilen till jobbet och kommer att hinna handla mat i lugn och ro innan jag åker hem för kvällens gravidyogapass på Om Shanti.
Men ändå. Jag längtar till bluesen och hösten är över.
Du är inte ensam, jag längtar också...
SvaraRaderaJag har egentligen inget vettigt att säga, men vill bara skicka en kram!
SvaraRaderaJag njuter av mörkret men är alltid så trött om hösten.
SvaraRaderaMåste fråga. Känner du dig aldrig stressad eller liksom slut, som nu - arbeta, handla, laga(?) och äta mat sen iväg på yogapass. Eller flyter det på i ett härligt, harmoniskt tempo?
kram
Ja, jag kunde ju inte ha sagt det bättre själv. Varje höst smyger den sig på, sen inser man plötsligt vad det är som tynger en... Inga höga toppar och egentligen inga riktigt djupa dalar. Mest bara en grå sörja, som man ska klafsa sig igenom. Ändå är det inte helt hopplöst, bara man kommer ihåg sin yoga och att tända ljus... bara man tillåter sig att vara nere emellanåt och är medveten om att det går över.
SvaraRaderaHa en härlig helg Maria!
Bra att du har hittat saker som hjälper dig igenom höstdeppet! Både semester, meditation, latte, filtar, yoga och lite paus från vardagen.
SvaraRaderaSnart kommer december med snö, glögg, pepparkakor och adventsljus och allt känns lite lättare, i alla fall för mig.
Har inte tid att läsa eller kommentera så mycket som jag vill här. Men jag tänker på dig.
Idag har jag själv paus och är flexledig. Det är såååå skönt :)
Stor kram från
C
Vill skicka en cyberkram!
SvaraRaderaMen känns som om julens tindrande ljus kommer tidigt i år. Har redan börjar då julfeeling. Då brukar mörkret vika för förväntan och spänning och mys, tycker jag. Fast sen återkommer mörkerdeppen i januari..
SvaraRaderaVisst är den här årstiden dyster. När dagarna blir kortare och kortare och det blir ruggigt och kallt ute känner jag att jag vill gå i ide. Sen när solen börjar titta fram igen och allt börjar få liv igen vill jag krypa fram. Tänk när man på våren kan sätta sig i lite lä, ta av sig jackan och låta solen värma sig. Jag tror jag förstår hur du känner dig. Jag vet inte om det här skulle kunna pigga upp dig, men William och jag funderar på att åka till Stockholm den 4-7 dec. Det vore jättemysigt om vi kunde träffas och vi kommer också att hälsa på syrran och en äldre släkting som bor i stan. Om du har tid, lust och ork att träffa oss så träffar vi er gärna! Vi kan väl höras snart så får vi se hur det blir. Saknar er! Sköt om dig och låt alla som kan skämma bort dig nu när du inte har så långt kvar! Du är värd att få ta det lugnt nu och förbereda dig på den kommande bebisen. Många kramar från oss!
SvaraRaderaJen - alltid skönt att veta att man inte är ensam. Hoppas din blues går över snart. Och min också.
SvaraRaderaSara - att du skickade en kram till mig kändes väldigt vettigt och bra :)
frida - bra fråga.Och nej, jag känner mig sällan stressad. Sen jag brände ut mig/kraschade för fyra år sedan har jag insett att stress är det som jag mår allra sämst av. Men innan dess stressade jag ofta.
Sen är jag nog en ganska aktiv person, jag gillar när det händer mycket, har alltid gjort det. Men just i torsdags var det mannen som lagade middagen. Jag kom bara hem och bytte om,cyklade till yogan och kom sedan hem till ett färdigdukat bord. Om jag hade behövt laga middag också hade det blivit stressigt, men då försöker jag alltid välja bort något.
Nina - ja, det är ju det som är viktigt, även för mig, att komma ihåg yogan, tända ljus och vara en stund med mig själv och/eller de som betyder mycket för mig. Då blir det oftast ljusare
C - jag vet att du har mkt nu och jag vet också att du finns där ,för mig, och det betyder mycket för mig. Kram till dig och magen.
Sara - tack, vad snällt!
Kajsa - ja, när advent kommer brukar det vända för mig. Och sen har jag liksom vant mig vid mörkret så januari och februari är lite enklare ändå, på något sätt
Williams mamma - men åh, det är klart att vi ska ses när ni kommer hit. Jag längtar jättemycket efter er. Jag är föräldraledig hela december så jag har nästan all tid i världen. Vi hörs. Åh, vad glad jag blir att vi ska ses!! Kram
jag med. mörkret blir jobbigare ju mer åren går tycker jag...
SvaraRaderaFru A - ja, eller hur? Jobbigt är bara förnamnet
SvaraRadera