fredag, januari 16, 2009

Att amma

Med Signe tog det sin tid. Egentligen längre tid än vad det hade behövt ta.
Amningen.
Jag hade bekymmer efter den fellagda epiduralen, kunde inte röra nacken och således inte föra Signe rätt vid bröstet. Det resulterade i sår, obehag och infektioner. Att amma blev en pina. De första tre veckorna var värst. Sedan tog det ytterligare någon månad innan vi landade i rätt teknik och sedan ytterligare någon månad innan jag upplevde att det faktiskt var mysigt att amma.

Med Siri har allt varit så självklart hela tiden. Hon letade sig envist och intesivt till bröstet redan efter förlossningen och efter de första dygnen med råmjölk så tog det ett tag för henne att hitta nytt grepp när den riktiga mjölken väl kom. Då hade jag ömma bröst och kände ett visst obehag. Men sen. Sen har det varit alldeles, alldeles fantastiskt.

Och ingen kunde vara gladare än jag.

10 kommentarer:

  1. Härligt att det funkar så bra! Det är verkligen fascinerande att se hur olika det kan vara mellan två barn, graviditet, förlossning, amning... Och funkar det med amnigen, då har man mycket gratis sen.

    SvaraRadera
  2. Skönt att det fungerar det kan vara ett sådant fruktansvärt stressmoment. Eftersom du balanserar mammande och yogande så fint så har du fått en utmärkelse av mig :)

    SvaraRadera
  3. Vad härligt att höra att det funkar så bra! Jag saknar amningen nu när brösten har läkt och försöker att amma Nils en liten stund varje kväll så att han får i sig lite bröstmjölk och för närheten som är så mysig nu när det inte gör ont. Men han blir mest frustrerad när det inte kommer så mycket mjölk så han inte blir mätt... Tyvärr gör det ena bröstet fortfarande ont så fort han testar det så jag har gett upp tanken på att få upp produktionen med pump och helamma igen - funkar inte helt med bara ett bröst...

    Jag hoppas att det funkar lika bra som för dig nu när det blir dags för vårt andra barn någon gång i framtiden istället.

    Njut av närheten och smärtfri amning!

    Ha en skön helg! Kram

    SvaraRadera
  4. Vi hade också problem med amningen i början, Wilmer fick inte riktigt tag så vi använde amningsnapp de två första månaderna sen fick han tag utan. Måste vara skönt när det fungerar på en gång, speciellt när det är tvåan, när man inte har samma tid som med ettan. Bra att du är glad! Kram

    SvaraRadera
  5. Så härligt att höra att det funkar så bra! Jag fick kämpa ett tag med Sessorna, de var ju för små för att fatta hur man gjorde. Men det löste sig ändå relativt snabbt, och jag hade turen att aldrig få ont, kanske för att de var så svaga i början.

    SvaraRadera
  6. Oho, här kikar jag in efter alldeles för lång frånvaro (skäms lite) och ser att du livit berikad med ännu en liten gåva. Ett stort grattis! Så kul!

    O vad skönt att amningen fungerar som den ska!

    En stor kram till er alla

    SvaraRadera
  7. Oho, här kikar jag in efter alldeles för lång frånvaro (skäms lite) och ser att du livit berikad med ännu en liten gåva. Ett stort grattis! Så kul!

    O vad skönt att amningen fungerar som den ska!

    En stor kram till er alla

    SvaraRadera
  8. Jen - ja, det är det som är så häftigt. Olika barn. Olika sätt.

    E - åh, tack, vad fint skrivet av dig. Och vilken fin utmärkelse. Tack!

    All is pretty - det är ju jättebra att du ger Nils lite bröstmjölk varje dag. Men ännu bättre är ju att du lyssnade på dig själv, din kropp och Nils och slutade med amningen eftersom den inte funkade. Det är modigt!

    Sara - ja, det är jätteskönt att det funkar hyfsat eftersom det inte är, precis som du skriver, lika lätt med andra barnet. Skönt att amningen funkade för er också, efter lite meck

    Frida - förstår absolut att det tog sin tid med sessorna eftersom de var så små. Skönt i alla fall att du slapp ha ont för det är verkligen inte kul.

    Stina - äh, inte behöver du ha dåligt samvete, du har nog en massa andra viktiga saker för dig än att läsa min blogg. Men jag är glad för din kommentar och din grattishälsning. TACK!

    SvaraRadera
  9. Grattis till att det funkat så bra denna gång för dig. Jag kan också verkligen sakna det ibland, och ibland är det skönt att inte behöva. Men jag är jätteglad och tacksam för de 3 mån jag fick och blir det några fler barn i framtiden så kan man göra nya försök, med den kunskap man har nu som sagt..KRAM

    SvaraRadera
  10. Borgarbrackan - ja, tänk att du fick tre månader ändå. Och nu har det löst sig på annat sätt. Det är också bra. Kram

    SvaraRadera

Tack för just din tanke, den är viktig!