När Signe föddes överröstes vi av blommor, presenter och grattis-kort.
När Siri föddes gapar brevlådan förvånansvärt tom och när telefonen ringer har det bara någon gång varit från en blomsterbutik som vill leverera blommor.
Flera av mina vänner har uppmärksammat samma sak när deras andra barn kommit.
Det är inte det att jag kräver en massa blommor och presenter och grattiskort. Det är mest det att jag vill att Siri ska få samma uppmärksamhet som storasyster. Eller är det kanske redan nu det börjar, det där med att lillasyskon liksom bara hänger med.
Ja. Så är det. FÖr andra än familjen. Det viktiga är att ni ser båda. Eller som min puckade moder sa: Att den store alltid kommer att vara hennes favorit. Hur kan man säga så?
SvaraRaderaÅh, glömde tillägga att när jag väntade lillkillen och ringde och berättade det för min mormor svarade hon "varför då? Vad ska det vara bra för, ni har ju redan en..........."
SvaraRaderaÅh, glömde tillägga att när jag väntade lillkillen och ringde och berättade det för min mormor svarade hon "varför då? Vad ska det vara bra för, ni har ju redan en..........."
SvaraRaderaNu har jag inga barn, men jag förstår precis vad du menar. Jag personligen har lite svårt för födelseannonser där det står storasyskonens namn först, precis som att det nya barnet bara är ett syskon. Det är väl först och främst ett älskat barn till två föräldrar? Som du skrev i ett tidigare inlägg, "min dotter Siri, Signes lillasyster". Tycker det är väldigt ofta det står tvärtom, och tycker alltid att det ger ett intryck av att det på något vis är barnet/n som velat ha ett syskon. Sen är det såklart viktigt att uppmärksamma det äldre barnets nya roll som syskon med. Men du förstår nog hur jag menar? Hursomhelst. Det är väl samma med dokumentationen. Jag har ett antal olika fotoalbum och Mitt första år-böcker, som alla är ifyllda utförligt med en lång förlossningsberättelse men sen blir det mindre och mindre i tur och ordning för mina 3 småbröder:( Trist iaf att det inte uppmärksammas på samma sätt som när Signe föddes. Andra som inte själva är mitt inne i bebisbubblan kunde iaf ta sig tid att gratta, sen kan jag förstå min mamma tex som fick mindre och mindre tid att ta kort och fylla i alla böcker... Grattis igen iaf!
SvaraRaderaKänns igen! Det är inte lika stort att få andra barnet som första barnet. Men för alla föräldrar är det ett lika stort mirakel varje gång.
SvaraRaderaLilla P
När mitt första barn föddes fick jag kort telefonsamtal och presenter från mitt jobb, när mitt andra barn föddes kom ingenting och när jag kom upp på jobbet så sa dom bara jaha har han kommit nu!!!!
SvaraRaderaLoppan (jag förstår precis)
Det är verkligen skumt att det är så. Säger jag, som tillhör en av dina goda vänner, och varken har skickat vare sig blommor eller presenter. Dumt nog så tänkte jag att jag skulle överlämna dem nu när vi träffas live snart, men varför det egentligen??!
SvaraRaderaNåväl, tanken finns där iallafall, om än med lite senare leverans än brukligt.
Stor kram till dig och din finfina familj
Siri får väl lika mkt uppmärksamhet från oss här på bloggen iallafall ;) Kram
SvaraRaderaHej och ett stort grattis till flickan.
SvaraRaderajag känner verkligen igen mig i det du skriver. det var samma sak för oss när vi fick våran andra dotter.
/Marie
Usch så tråkigt! Men som någon annan skrev, er uppmärksamhet är ju viktigast. Sen har hon ju sin fina systers kärlek, som Signe inte hade när hon kom. En stor kram från oss!
SvaraRaderaJa, då ska du veta hur det är när man får tredje barnet:) Och när man dessutom får en trejde av samma kön som de två första...ja, då är det nästan som om alla beklagar istället för att gratulerar. Sorgligt men sant.
SvaraRaderaÅ andra sidan, så kommer ni själv upptäcka att inget blir sig likt som när man fick första barnet. Man ruckar på mycket. En sak dock som vi har hållt fast vi när det gäller "rättvisor" mellan barnen (pratar om saker nu) så är det ett års kortet hos fotografen.
Lycka till nu i tvåårsland:)
Kram Malin, med tre barn
Visst är det konstigt? har precis själv upplevt samma sak, och våran andra son är nu 5 månader. Med våran förstfödda så "drunknade" vi i presenter osv. Konstigt att det blir så, för lillebror är ju lika välkommen och älskad som storebror är.. Själv har jag alltid försökt göra samma sak för nykomlingar (ringt och köpt liknande presenter) till familjer runt omkring mig, men det verkar vara sällsynt här..
SvaraRaderaJag känner också igen det från min bekantskapskrets. Jag tror att det har att göra med att man ger presenterna mest till sina vänner, dvs. föräldrarna, och att det känns som ett mkt större steg för ett par att skaffa ett barn än att få nummer två. Jag har känts så när det gäller mina vänner som fått barn före mig, att det var världens största händelse när de plötsligt var EN FAMILJ! Det var väl lite det som man gratulerade till också, inte bara det lilla underverket. Sedan har jag i och för sig gett presenter till nummer två också, men ofta har föräldrarna velat ta det lite lugnare då. Förstagångsföräldrar tar ju emot på patienthotellet och alla kommer i en strid ström med paket, medan nummer två tar de det lugnt med och besök kanske passar först efter ett par veckor.
SvaraRaderaSer nu att det blev fel;
SvaraRadera"Lycka till nu i tvåBARNSland!" skulle det ju stå;)
Kram Malin
Fy, så trist att behöva känna så. Där är det ju en fördel med tvillingar, båda är förstlingar!
SvaraRaderaKika in hos mig, du har fått en utmärkelse!
Kaffeflickan - ja, hur kan man säga så? Mer än så vill jag inte säga. Jag skickar en kram istället. Nej ,flera.
SvaraRaderaJossahanna- tack för fin och lång kommentar och för att du delar med dig av erfarenheter. Och visst, det första barnet är ju den största förändringen, sen har man ju liksom redan gjort allt det där och orkar kanske inte fylla i fotoalbum lika energiskt, jag kanske själv blir sådan. Men ändå. Det borde vara annorlunda.
Lilla P - jo, så är det ju, och det är ju det viktigaste - att vi behandlar dem som varsitt mirakel, som de är. Men ändå.
Loppan - ja, jag har inte heller fått någon blombukett från jobbet vilket jag verkligen trodde att jag skulle få
Hälsingemamma - oj, det var ju inte meningen att ge dig dåligt samvete. Vi ses ju snart så då får du gratta igen, vilket du redan gjort ju, flera gånger. Så ingen fara vännen, jag älskar dig ändå :)
Johanna - ja, det får hon verkligen :) Och det är jag glad för. Kram till dig
Marie - tack för grattis. Och ja, vi verkar vara fler som har samma upplevelser när andra barnet kommer
Sandra - ja, det viktigaste är ju såklart att jag och mannen uppmärksammar på samma sätt, vilket vi gör. Och så har hon ju SIgnes kärlek också, precis som du skriver. Hon har ju allas kärlek, det går ju faktikst inte att mäta i antal kort och blombuketter, men du förstår vad jag menar...
Malin - ja, det är så beklagligt. Min barnmorska, som har fyra döttrar berättade att när de beklagat sig på dagis över att det blev ännu en flicka hade den yngsta dottern, som då var fyra år, spänt ögonen i dem och sagt "min pappa ÄLSKAR tjejer"
Och visst kommer vi rucka på saker, det finns ju en helt annat erfarenhet nu
Anonym- tack för att även du delar med dig av liknande erfarenheter. Och grattis till tvåan :)
Maggan- visst har du en poäng där, det är självkart större att skaffa det första barnet än det andra. Och kanske är det också där som grunden ligger.
Frida - ja, det kanske skulle ha blivit tvillingar då :)
Och tack för utmärkelsen, jag är hedrad!
det låter bekant... jag har skrivit ned alla presenter barnen fått och av vem, lillebrors lista är avsevärt kortare. även hos mig finns en liten utmärkelse till dig!
SvaraRaderaSå sant, så sant ! Kram från Helena som garanterat var först ut med att köpa ett kort men antagligen sist med att posta ett...
SvaraRaderaHmmm, jag tror det är så bara. Vänner och bekanta gratulerar mycket till det faktum att man blivit förälder, att man fått barn och kanske inte så mycket till den nya individen. I den (förhållandevis lilla) bemärkelsen får första barnet garanterat mer uppmärksamhet vid sin födelse.
SvaraRaderaVi har också upplevt något liknande.
Visst är det sorgligt? Men vilka bra kommentarer du fått, en massa kloka ord som är intressant att läsa.
SvaraRaderaJag själv är ju lilla syster, och mina föräldrar har inte ens skrivit i sina namn i min "mitt första år" bok, under föräldrar...Men jag har ju iaf en bok...och det är en liten hårtofs inslängd däri...om den nu är min...den kanske är pappas, det var så han blev flint? nåväl, jag har iaf alltid känt mig älskad, av dem. Det är det viktigaste.
kram på dig!
ja, och tänk dig tredje barnet då... Stort Grattis till andra dottern! Underbart! Visst är det härligt att man får ett till barn, och man behöver inte ta av kärleken till första barnet. Nej, det blir bara en ny påse kärlek till den nya. Ännu mera kärlek. Fullkomligen underbart.
SvaraRaderaKram
Tyckte det blev bättre efter ett tag. Alla anstränger sig för att uppmärksamma båda barnen. Men det var ju inte samma uppmärksamhet när nummer två kom, helt klart.
SvaraRaderaFru a - ja, det är väl bara att konstatera att det är så verkligheten ser ut, utan att det egentligen betyder något särskilt
SvaraRaderaOch tack för utmärkelsen, jag är hedrad!
Helena - ja, det var efter vårt samtal om detta fenomen som jag skrev inlägget. Och jag vet att jag alltid kan lita på dig, du köpte ju kortet för typ ett år sen ;)
Anna - ja, men så är det nog, att det är föräldrarna som grattas och det blir liksom inte lika stor grej när andra barnet kommer.
Arvids mamma- det är säkert din pappas hår och det är med största sannolikhet därför som han blev flintis ;) Haha, jag älskar dina kommentarer, de är alltid en frisk fläkt. Och jag håller med, jag får alltid så fina och kloka o tänkvärda kommentarer. Kram till dig, du lillasyster. Och visst är kärleken det viktigaste!
Attle - tack! Ja, och tänk att det är så sant, att hjärtat rymmer så mycket kärlek som alla säger. Det kändes så fullkomligt overkligt och osant innan Siri kom och nu är det bara så självklart och definitivt
Kajsa - kärleken är ju det viktigaste och den finns ju där, oavsett antal paket och blombuketter. Kram till dig